Book of Common Prayer
Mem
97 Hur kär har jag inte din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare än mina fiender,
ty för evigt är de hos mig.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar i akt.
101 Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar
för att ta vara på ditt ord.
102 Jag viker ej från dina domslut,
ty du undervisar mig.
103 Hur ljuvligt smakar inte ditt tal!
Det är sötare än honung för min mun.
104 Genom dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag alla lögnens vägar.
Nun
105 Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit min ed:
Att följa dina rättfärdiga domslut.
107 Jag plågas svårt,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt ord!
108 Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
lär mig dina domslut.
109 Mitt liv är ständigt i min hand,
men jag glömmer ej din undervisning.
110 De ogudaktiga lägger ut snaror för mig,
men jag far ej vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd
till min eviga arvedel,
de är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att göra efter dina stadgar,
alltid, ända till slutet.
Samek
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda,
jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal,
så att jag får leva.
Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig så att jag blir frälst
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse
från dina stadgar,
ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden
kastar du bort som slagg,
därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
jag bävar för dina domar.
Psalm 81
Högtidsglädje och olydnad
1 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
2 Höj glädjerop till Gud, vår starkhet,
höj jubel till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst som jag inte kände:
7 "Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blev fria från lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig,
jag svarade dig, höljd i åska,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,
Israel, om du ändå ville höra mig!
10 Hos dig får inte finnas någon annan gud,
du skall inte tillbe någon främmande gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
12 Men mitt folk hörde inte min röst,
Israel lydde mig inte.
13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
14 Om mitt folk ändå ville höra mig
och om Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender,
vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle krypa för honom,
och deras tid skulle vara för evigt.
17 Han skulle ge folket bästa vete att äta,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Psalm 82
Guds dom över orättfärdiga ledare
1 En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
mitt ibland gudarna håller han dom:
2 "Hur länge skall ni döma orätt
och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse,
låt den betryckte och utblottade få rättvisa!
4 Befria den fattige och nödställde,
rädda honom från de ogudaktigas hand!
5 De vet ingenting och förstår ingenting,
de vandrar i mörker,
jordens alla grundvalar vacklar.
6 "Jag har sagt att ni är gudar,
ni är alla den Högstes söner.
7 Men ni måste ändå dö som människor dör,
och falla som var furste faller."
8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,
ty alla hednafolk är din egendom.
73 Prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, ja, hela Israel bosatte sig i sina städer.
Lagen föreläses
8 När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som Herren hade gett åt Israel. 2 Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. 3 Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.
5 Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Och när han öppnade den, reste sig allt folket upp. 6 Esra prisade Herren, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: "Amen, Amen"! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.
7 Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats. 8 De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.
9 Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för Herren, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet."
11 Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade." 12 Och allt folket gick då iväg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem.
Lövhyddohögtiden
13 Följande dag samlades huvudmännen för hela folkets familjer, med prästerna och leviterna, hos Esra, den skriftlärde, för att närmare studera lagens ord. 14 De fann skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden, 15 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet." 16 Då begav sig folket ut och hämtade sådant och gjorde hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, likaså på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten. 17 Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor. 18 Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
21 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. 22 Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, 23 och ingen lampas sken skall längre lysa i dig. Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda. 24 I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."
Jesus botar sjuka
29 Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Jesus mättar fyra tusen män
32 Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen." 33 Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?" 34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar." 35 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. 36 Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39 Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln