Book of Common Prayer
Psalm 20
En bön för Herrens smorde
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herren må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.
3 Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
från Sion skall han stödja dig.
4 Han skall tänka på alla dina offer,
med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
5 Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
och fullborda alla dina planer.
6 Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Herren må besvara alla dina böner.
7 Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
8 Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss upp och blir stående.
10 Herre, fräls oss!
Konungen skall svara oss när vi ropar.
Psalm 21
Herrens hjälp till kungen
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
3 Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
4 Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5 Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
6 Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
7 Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty kungen förtröstar på Herren,
genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender,
din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
10 Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
12 Ty de ville dra ont över dig,
de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
13 Du skall driva dem tillbaka,
med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
14 Res dig, Herre, i din makt,
vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
Psalm 110
Den evige Konungen och Prästen
1 En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida,
till dess att jag har lagt dina fiender
som en fotapall under dina fötter."
2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här,
i helig skrud kommer din unga skara inför dig,
som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:
"Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melki-Sedek."
5 Herren är på din högra sida,
han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken,
överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen,
därför skall han lyfta huvudet högt.
Psalm 116
Lovsång för räddning ur dödsfara
1 Jag har Herren kär,
ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar enkla människor,
jag var i elände och han frälste mig.
7 Vänd åter till din ro, min själ,
ty Herren har varit god mot dig.
8 Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag skall vandra inför Herren
i de levandes land.
10 Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 jag som sade i min ångest:
"Alla människor är lögnare."
12 Hur skall jag kunna återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill ta frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 Dyrbar i Herrens ögon
är hans frommas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina band.
17 Åt dig vill jag offra lovets offer,
Herrens namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Psalm 117
Alla folk uppmanas att lova Herren
1 Lova Herren, alla hednafolk,
prisa honom, alla folk!
2 Ty hans nåd är väldig över oss,
och Herrens sanning varar i evighet.
Halleluja!
Templet blir förstört
8 På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår,[a] kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 9 Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld. 10 Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. 11 Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. 12 Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
Gedalja sätts över de kvarblivna i Juda
22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lät bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel så skall det gå er väl."
25 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio män. De slog ihjäl Gedalja, likaså de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa. 26 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna.
De dödas uppståndelse
12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 15 Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 19 Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. 20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen[a] av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den siste fienden berövas döden all makt, 27 ty allt har han lagt under hans fötter. [b] Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.
29 Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?
Jesus vittnar om Johannes
7 När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. [a] 11 Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre[b] i himmelriket är större än han. 12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. 13 Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma. 15 Lyssna, du som har öron!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln