Book of Common Prayer

Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

²⁸ Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. ²⁹ Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. ³⁰ Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand. ³¹ Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, ³² tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Så skall ni få leva och inte dö. Men hör inte på Hiskia. Han vill förleda er när han säger: Herren skall rädda oss. ³³ Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? ³⁴ Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? ³⁵ Vilken bland andra länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand. Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

³⁶ Men folket teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte." ³⁷ Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.

Apostelns bruk av sin frihet

9 Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren? ² Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.

³ Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta: ⁴ Har vi inte rätt till mat och dryck? ⁵ Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? ⁶ Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? ⁷ Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den? ⁸ Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak? ⁹ Det står skrivet i Mose lag: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar. ^[a] Är det oxarna Gud bekymrar sig om? ¹⁰ Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del. ¹¹ När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda? ¹² Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium.

¹³ Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? ¹⁴ Så har också Herren befallt^[b] att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. ¹⁵ Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig.

²² Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn^[a] och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³ Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Liknelsen om de två husbyggarna

²⁴ Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. ²⁵ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. ²⁶ Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. ²⁷ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort."

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, ²⁹ ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.