Book of Common Prayer
Psalm 24
Ärans konung och hans rike
1 Av David. En psalm.
Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren,
världen och de som bor i den.
2 Ty han har grundlagt den på haven,
och givit den fäste på strömmande vatten.
3 Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får träda in i hans helgedom?
4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta,
den som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 Han skall få välsignelse från Herren
och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte som frågar efter honom.
De som söker ditt ansikte,
de är Jakobs barn.[a] Sela.
7 Höj, ni portar, era huvuden,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
8 Vem är denne ärans konung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj, ni portar, era huvuden,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
10 Vem är denne ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung. Sela.
Psalm 29
Herrens ära och makt
1 En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbed Herren i helig skrud!
3 Herrens röst ljuder över vattnen,
Gud, den härlige, dundrar,
Herren, över de stora vattnen.
4 Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst bryter ner cedrarna,
Herren bryter Libanons cedrar i stycken.
6 Han får Libanon och Sirjon[a] att hoppa som kalvar,
som unga vildoxar.
7 Herrens röst klyver luften med flammande eld.
8 Herrens röst kommer öknen att bäva,
Herren kommer Kadesh öken att bäva.
9 Herrens röst får hindarna att föda,
skogarnas klädnad rycker han bort.
I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.
10 Herren satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren tronar som konung för evigt.
11 Herren ger makt åt sitt folk,
Herren välsignar sitt folk med frid.
Psalm 8
Människosonens höghet och förnedring
1 För sångmästaren, enligt gittit.[a] En psalm av David.
2 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som har satt ditt majestät på himlen.
3 Av barns och spädbarns mun
har du upprättat en makt[b]
för dina ovänners skull
till att förgöra fiende och hämnare.
4 När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du har skapat,
5 vad är då en människa eftersom du tänker på henne,
en människoson eftersom du tar dig an honom?
6 En liten tid[c] lät du honom vara ringare än[d] Gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
7 Du satte honom till Herre över dina händers verk,
allt har du lagt under hans fötter:
8 får och oxar, liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
allt som rör sig i haven.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
Psalm 84
Den gudfruktiges glädje i Herrens gårdar
1 För sångmästaren, till Gittit, en psalm av Koras söner.
2 Hur ljuvliga är ej dina boningar,
Herre Sebaot!
3 Min själ längtar och trängtar
efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
5 Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela.
6 Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
de som har dina vägar i sitt hjärta.
7 När de vandrar genom tåredalen
gör de den rik på källor,
och höstregnet höljer den med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela.
10 Gud, se vår sköld,
ge akt på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus
än vistas i de ogudaktigas boningar.
12 Ty Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Han vägrar inte dem något gott
som vandrar i fullkomlighet.
13 Herre Sebaot,
salig är den människa som förtröstar på dig.
8 Då steg han upp och åt och drack och gick sedan, styrkt av maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. 9 Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: "Vad gör du här, Elia?" 10 Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv. 11 Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren." Och se, Herren gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. 12 Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.
13 Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?" 14 Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv."
15 Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. 16 Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe. 17 Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda. 18 Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."
Elisas kallelse
19 När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisa, Safats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom. 20 Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: "Låt mig först få kyssa min far och min mor, så skall jag sedan följa dig." Han sade till honom: "Gå tillbaka igen. Du vet ju vad jag har gjort med dig." 21 Då lämnade Elisa honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han åt folket, och de åt. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare.
34 Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel[a] och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen. 35 Sedan sade han till dem: "Israeliter, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män. 36 För en tid sedan uppträdde Teudas och gav sig ut för att vara något[b], och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och det blev ingenting av det hela. 37 Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men också han omkom, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. 39 Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud."
De lät sig övertygas, 40 kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. 42 Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. 47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?[a] Den här mannen gör många tecken.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln