Book of Common Prayer
Tacksamhet och bön
40 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
4 han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på Herren.
5 (C) Salig är den som har Herren
till sin trygghet[a]
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögn.
6 (D) Herre min Gud,
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
7 (E) Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron[b] –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
8 (F) Därför säger jag:
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."[c]
10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 (I) Du, Herre, tar inte
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
13 (J) för jag är omgiven av
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem[d].
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
16 (L) Låt dem häpna av skam,
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
17 (M) Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
18 (N) Jag är betryckt och fattig,
men Herren tänker på mig.
Du är min hjälp och befriare.
Min Gud, dröj inte!
Räddning från fiender
54 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David, 2 (A) när sifiterna kom[a] och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.
14 (F) Låt mig åter få glädjas
över din frälsning
och håll mig uppe
med en villig[c] ande.
15 Jag ska lära överträdarna dina vägar
så att syndare omvänder sig
till dig.
16 (G) Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.
18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.
19 (I) Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
brännoffer och heloffer.
Då ska tjurar offras på ditt altare.
Elia på Karmel
20 Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21 (A) Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord.
22 (B) Då sade Elia till folket: ”Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23 Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. 24 Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld[a], han är Gud.” Allt folket svarade: ”Ditt förslag är bra.”
25 Elia sade till Baals profeter: ”Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!” 26 (C) De tog den tjur som han gav dem och gjorde i ordning den. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss!” Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.
27 (D) När det blev middag, retades Elia med dem och sade: ”Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vakna[b].” 28 (E) Då ropade de ännu högre och ristade sig[c], som de brukade, med svärd och spjut så att blodet rann på dem. 29 (F) När det blev eftermiddag profeterade de extatiskt ända tills det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.
30 Elia sade då till allt folket: ”Kom fram hit till mig!” Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. 31 (G) Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: ”Israel ska vara ditt namn[d].” 32 Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått[e]. 33 Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. 34 Sedan sade han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden.” Därefter sade han: ”Gör det en gång till.” De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: ”Gör det en tredje gång.” De gjorde så för tredje gången. 35 Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.
36 (H) Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. 37 Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.”
38 (I) Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. 39 (J) När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade: ”Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!” 40 (K) Men Elia sade till dem: ”Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan.” De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon[f] och dräpte dem där.
Rättfärdigheten genom tron
3 (A) För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det tryggare.
2 (B) Se upp för hundarna, se upp för de onda arbetarna, se upp för de sönderskurna![a] 3 (C) Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
4 (D) Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: 5 (E) omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer[b], i fråga om lagen en farisé, 6 (F) i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man.
7 (G) Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 (H) Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus 9 (I) och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 (J) Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, 11 (K) i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
Slutmålet
12 (L) Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 (M) och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
15 (N) Så bör vi tänka, vi som är mogna[c]. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. 16 (O) Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till.
Johannes Döparen
3 (A) Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken 2 (B) och sade: "Omvänd er! Himmelriket[a] är nära." 3 Det var om honom det sades genom profeten Jesaja:
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom![b]
4 Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte[c] runt midjan, och hans mat var gräshoppor[d] och vildhonung. 5 Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, 6 och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
7 (C) Men när han såg att många fariseer och saddukeer[e] kom till platsen där han döpte[f], sade han till dem: "Huggormsyngel![g] Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9 (D) Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.[h] 10 (E) Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.
11 (F) Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna[i]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12 (G) Han har sin kastskovel[j] i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation