Book of Common Prayer
Psalm 41
Rop till Gud under nöd och förföljelse
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Salig är den som tar sig an den fattige,
Herren skall befria honom på olyckans dag.
3 Herren skall bevara honom och hålla honom vid liv.
Han skall prisas lycklig i landet.
Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
4 Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du.
5 Jag säger: Herre, var mig nådig,
bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger illvilligt om mig:
"När skall han dö och hans namn försvinna?"
7 Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord.
Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
8 De som hatar mig viskar till varandra om mig,
de tänker ut sådant som skall skada mig:
9 "Obotlig skada har drabbat honom,
han som ligger där skall aldrig resa sig."
10 Också min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig.
11 Men du, Herre, var mig nådig och upprätta mig,
så att jag kan vedergälla dem.
12 Jag vet att du har mig kär,
ty min fiende får inte jubla över mig.
13 Mig uppehåller du i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
14 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Psalm 52
Tröst mot våld och onda tungor
1 För sångmästaren, en sång av David, 2 när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."
3 Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig?
Guds nåd varar för alltid.
4 Din tunga tänker ut fördärv,
den är lik en skarp rakkniv,
du handlar bedrägligt.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än sanning. Sela.
6 Du älskar allt tal som gör skada,
du falska tunga.
7 Därför skall Gud slå ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig ut ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela.
8 De rättfärdiga skall se det och frukta,
de skall le åt honom:
9 "Se, där är en man
som ej gjorde Gud till sitt värn!
Han litade på sin stora rikedom,
han sökte styrka genom att roffa åt sig."
10 Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus.
Jag förtröstar på Guds nåd,
alltid och för evigt.
11 Jag skall alltid tacka dig
för vad du har gjort.
Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn,
ty det är gott.
Psalm 44
Bön när fienderna tycks segra
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Gud, med våra öron har vi hört,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand fördrev hednafolken,
men dem planterade du.
Du förgjorde andra folk,
men dem lät du breda ut sig.
4 Det var ej med sitt svärd de intog landet,
deras egen arm gav dem ej seger,
utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus,
ty du älskade dem.
5 Det är du som är min konung, o Gud.
Ge befallning om Jakobs frälsning.
6 Genom dig skall vi slå ner våra fiender,
genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
7 Jag litar inte på min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss från våra ovänner,
dem som hatar oss låter du komma på skam.
9 Gud, vi lovar dig hela dagen,
ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
10 Ändå har du förkastat oss
och låtit oss stå med skam,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för fienden
och de som hatar oss tar byte.
12 Du låter oss bli uppätna som får,
du skingrar oss bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för ingenting,
den vinst du gör är inte stor.
14 Du låter våra grannar håna oss,
från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
du låter folken skaka på huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig,
blygsel täcker mitt ansikte,
17 när jag hör hånarens och baktalarens ord,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan vände sig inte bort,
våra steg vek inte av från din väg.
20 Men du har krossat oss där schakaler bor
och låtit dödsskugga falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud ha upptäckt det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Nej, för din skull dödas vi hela dagen,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna upp! Varför sover du, Herre?
Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
25 Varför gömmer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp ligger nertryckt till jorden.
27 Grip in och hjälp oss,
friköp oss för din nåds skull.
Gudsmannen från Juda
13 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus skall det födas en son vid namn Josia. På dig skall han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och människoben skall man då bränna upp på dig." 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret skall rämna, och askan på det spillas ut."
4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angivit. 6 Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren, din Gud, och bed för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut. 7 Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan skall jag ge dig en gåva." 8 Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta eller dricka. 9 Ty så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du skall varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit." 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.
Hälsning
1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Tacksägelse och förbön
3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. 8 Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, 10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.
40 På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. 41 De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.
Jesus begravs
42 Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, 43 kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött. 45 När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen. 46 Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. 47 Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln