Book of Common Prayer
Psalm 63
Längtan efter Gud och förtröstan på honom
1 En psalm av David när han var i Juda öken.
2 Gud, du är min Gud,
tidigt om morgonen söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
3 Jag söker dig i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Ty din nåd är bättre än liv,
mina läppar skall prisa dig.
5 Jag skall lova dig så länge jag lever,
i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
6 Min själ blir mättad av utsökta rätter.
Med jublande läppar lovsjunger min mun,
7 när jag kommer ihåg dig på min bädd
och tänker på dig under nattens timmar.
8 Ty du är min hjälp,
under dina vingars skugga jublar jag.
9 Min själ håller sig till dig,
din högra hand uppehåller mig.
10 Men dessa som står efter mitt liv
och vill förgöra det,
de skall fara ner i jordens djup.
11 De skall överlämnas åt svärdet,
de skall bli schakalers byte.
12 Men kungen skall glädja sig i Gud.
Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig,
ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.
Psalm 103
Lovprisning till Herren för hans godhet
1 Av David.
Lova Herren, min själ,
ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose veta sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 Ty han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 En människas dagar är som gräset,
hon blomstrar som markens blommor.
16 Vinden drar fram över dem
och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har ställt sin tron i himlen,
hans konungavälde omfattar allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
21 Lova Herren, ni alla hans härskaror,
ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
22 Lova Herren, ni alla hans verk,
överallt där hans välde är.
Min själ, lova Herren!
Semajas budskap
21 När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. 22 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja. Han sade: 23 "Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och det övriga folket: 24 Så säger Herren: Ni skall inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, ty det som har skett har kommit från mig." De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.
Jerobeams kalvdyrkan i Betel och Dan
25 Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel. 26 Jerobeam tänkte inom sig: "Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung."
28 Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: "Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land." 29 Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan. 30 Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.
32 Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.
18 De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? 20 Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." 21 Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.
Bön i förföljelsetid
23 Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:
Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut
meningslösa planer?[a]
26 Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans Smorde.[b]
27 Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, 28 för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. 29 Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." 31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.
31 Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sade till dem: "Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?" 33 Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa." 34 Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag:[a] Jag har sagt att ni är gudar? 35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om intet - 36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." 39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.
40 Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han. 41 Många kom till honom, och de sade: "Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant." 42 Och många kom där till tro på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln