Book of Common Prayer
Psalm 37[a]
De ogudaktigas skenbara lycka
1 Av David.
Alef
Bli inte upprörd över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 Ty snart klipps de av likt gräs,
som gröna örter vissnar de.
Beth
3 Förtrösta på Herren och gör det goda,
bli kvar i landet och sträva efter trofasthet.
4 Ha din glädje i Herren,
han skall ge dig vad ditt hjärta begär.
Gimel
5 Överlämna din väg åt Herren,
förtrösta på honom, han skall göra det.
6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset,
din rätt som middagens sken.
Daleth
7 Var stilla inför Herren och vänta på honom.
Gräm dig inte över den som har framgång,
över den som gör upp onda planer.
He
8 Avstå från vrede och låt förbittring fara,
gräm dig inte, det för bara ont med sig.
9 Ty de onda skall utrotas,
men de som väntar på Herren skall ärva landet.
Waw
10 Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer,
när du ser efter hans plats är han borta.
11 Men de ödmjuka skall ärva landet
och glädja sig över stor frid.
Zajin
12 Den ogudaktige har onda planer mot den rättfärdige,
han biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
ty han ser att hans stund kommer.
Heth
14 De ogudaktiga drar svärdet och spänner sin båge
för att fälla den som är betryckt och fattig,
för att slakta dem som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd skall tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar skall brista.
Teth
16 Det lilla som en rättfärdig har
är bättre än många ogudaktigas stora rikedom.
17 Ty de ogudaktigas armar skall brytas,
men Herren uppehåller de rättfärdiga.
Jod
18 Herren känner de fullkomligas dagar,
deras arvslott skall bestå för evigt.
19 De skall ej komma på skam i onda tider,
i hungerns dagar skall de bli mättade.
Kaf
20 Men de ogudaktiga skall gå förlorade.
Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.
Lamed
21 Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 Herrens välsignade skall ärva landet,
men de som han förbannar kommer att utrotas.
Mem
23 Herren gör en mans steg fasta
och gläder sig över hans väg.
24 Om han faller störtar han ej till marken,
ty Herren håller honom i handen.
Nun
25 Jag har varit ung och är nu gammal,
men jag har inte sett den rättfärdige övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att ge lån,
och hans barn är till välsignelse.
Samek
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
så får du bo i landet för evigt.
28 Ty Herren älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
Ajin
För evigt blir de bevarade,
men de ogudaktigas efterkommande blir utrotade.
29 De rättfärdiga skall ärva landet
och bo där för evigt.
Pe
30 Den rättfärdiges mun talar visdom,
hans tunga säger det rätta.
31 Hans Guds undervisning är i hans hjärta,
hans steg vacklar inte.
Tsade
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige
och står efter att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte i hans hand
och låter honom inte bli fälld,
när han ställs inför rätta.
Qof
34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
Han skall upphöja dig så att du får ärva landet.
Du skall se hur de ogudaktiga blir utrotade.
Resh
35 Jag såg en ogudaktig våldsverkare,
han bredde ut sig frodig likt en ceder, som var väl rotad.
36 Han drog vidare och är nu borta.
Jag sökte efter honom men fann honom inte.
Shin
37 Ge akt på den oklanderlige,
se på den rättrådige,
det finns en framtid för fridens man.
38 Men syndarna går alla under,
de ogudaktigas framtid blir avskuren.
Taw
39 De rättfärdigas frälsning kommer från Herren,
han är deras värn i nödens tid.
40 Herren hjälper dem och befriar dem,
han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem,
ty de tar sin tillflykt till honom.
Salomos hustrur
11 Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, 2 De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: "Ni skall inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar." Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3 Han hade sjuhundra furstliga gemåler och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta. 4 När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit. 5 Salomo följde efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6 Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. 7 Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. 8 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.
9 Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 Han hade givit honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. 11 Därför sade Herren till Salomo: "Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. 12 Men för din fader Davids skull vill jag inte göra detta så länge du lever. Först ur din sons hand skall jag rycka det. 13 Dock skall jag inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam skall jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt."
Sann och falsk visdom
13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. 16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Varningar till de stridslystna
4 Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? 2 Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare[a] men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar. 4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. 5 Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger:[b] "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?" 6 Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. [c] 7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. 8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 9 Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.
11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare. 12 Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?
12 Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" 13 De skrek: "Korsfäst honom!" 14 Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 15 Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
16 Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 17 De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. 18 Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" 19 Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. 20 Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.
Jesus korsfästes
21 Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln