Book of Common Prayer
Den trognes underbara arv
Bevara mig, Gud,
för jag flyr till dig.
2 (B) Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
jag har inget gott utom dig.
3 De heliga i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 (C) De som jagar efter andra gudar
får många sorger.
Jag offrar inte deras
dryckesoffer[b] av blod,
jag tar inte deras namn
på mina läppar.
5 (D) Herren är min lott
och min bägare,
du tryggar min arvedel.
6 (E) En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ett underbart arv har jag fått.
7 Jag prisar Herren som ger mig råd.
Även mitt inre förmanar mig
om natten.
8 (F) Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida,
jag vacklar inte.[c]
9 (G) Därför gläds mitt hjärta
och jublar min ära.[d]
Även min kropp får vila trygg,
10 (H) för du lämnar inte
min själ åt dödsriket,
du låter inte din Helige
se förgängelsen.
11 (I) Du visar mig livets väg.
Jag mättas av glädje
inför ditt ansikte,
av ljuvlighet på din högra sida
för evigt.
Oskyldigt förföljd
17 (J) En bön av David.
Herre, hör en rättfärdig sak!
Lyssna till mitt rop,
vänd ditt öra till min bön.
Den kommer inte
från falska läppar.
2 (K) Från dig kommer min dom,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 (L) Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du rannsakar mig
men finner inget.
Ingen ond tanke
går ut ur min mun.[e]
4 Vad människor än gör
aktar jag mig för
de våldsammas vägar
genom dina läppars ord.
5 (M) Mina steg går stadigt
på dina stigar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, för du, Gud,
kommer att svara mig.
Vänd ditt öra till mig
och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälser dem som flyr till dig
från sina förföljare.
8 (N) Bevara mig som din ögonsten,
beskydda mig
i dina vingars skugga
9 från de gudlösa
som vill förgöra mig,
från mina dödsfiender
som omringar mig.
10 (O) De stänger sitt förhärdade hjärta,
de tar stora ord i sin mun.
11 (P) Nu är de runt mig var vi än går,
de siktar med sina ögon
för att slå mig till marken.
12 (Q) De liknar ett rovlystet lejon,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Res dig, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda min själ med ditt svärd
från den gudlöse,
14 (R) med din hand från människorna,
Herre,
från denna världens människor
som har sin del i detta livet.
Du fyller deras buk
med dina gåvor,
de har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd
till sina barn.
15 (S) Men jag ska få se ditt ansikte
i rättfärdighet,
jag ska mättas av din åsyn
när jag vaknar.
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
Tempelbygget förbereds
5 (A) När kung Hiram[a] i Tyrus fick höra att Salomo blivit smord till kung efter sin far, sände han sina tjänare till Salomo. Hiram hade alltid varit Davids vän. 2 Och Salomo sände bud till Hiram och lät säga: 3 ”Du vet själv att min far David inte kunde bygga ett hus åt Herren sin Guds namn på grund av de krig han tvingades utkämpa på alla sidor tills Herren hade lagt hans fiender under hans fötter. 4 Men nu har Herren min Gud låtit mig få ro på alla sidor. Ingen motståndare finns, och ingen olycka nalkas. 5 (B) Nu tänker jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn, så som Herren talade till min far David när han sade: Din son som jag ska sätta på din tron efter dig, han ska bygga huset åt mitt namn. 6 Befall nu att man hugger cedrar på Libanon åt mig. Mina tjänare ska arbeta tillsammans med dina, och jag ska betala dig allt du begär för dina tjänares arbete. Du vet ju att det inte finns någon hos oss som kan hugga virke som sidonierna.”
7 (C) När Hiram hörde Salomos ord blev han mycket glad, och han sade: ”Välsignad är Herren i dag, som har gett David en vis son att regera över detta stora folk!” 8 Hiram sände bud till Salomo och lät säga: ”Jag har hört budskapet du sände till mig. Jag ska göra allt du önskar i fråga om cederträ[b] och cypressträ. 9 Mina tjänare ska föra virket från Libanon ner till havet. Jag ska låta dem lägga virket i flottar på havet och föra det till det ställe du anvisar mig och lossa det där. Men du får själv hämta det. Du i din tur ska göra vad jag önskar och förse mitt hus med livsmedel.” 10 Hiram gav Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han önskade. 11 Och Salomo gav Hiram 20 000 korer vete[c] till mat för hans hushåll och tjugo korer olja[d] av stötta oliver. Detta gav Salomo till Hiram varje år. 12 (D) Herren gav Salomo vishet som han hade lovat honom. Det rådde fred mellan Hiram och Salomo, och de slöt förbund med varandra.
13 Kung Salomo kallade samman en arbetsstyrka ur hela Israel, och den utgjorde 30 000 man. 14 (E) Han sände dem till Libanon, 10 000 för varje månad i skift, så att de var en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram hade uppsikt över de allmänna arbetena. 15 (F) Salomo hade 70 000 man som bar bördor och 80 000 som högg sten i bergen. 16 Därtill kom de 3 300 högre arbetsledare som var anställda av Salomo för arbetet och ledde folket som utförde arbetet. 17 På kungens befallning bröt man stora och dyrbara stenar för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten. 18 (G) Salomos byggnadsarbetare, Hirams byggnadsarbetare och folket från Gebal högg och beredde trävirke och stenar till huset.
Tempelbyggnaden
6 (H) I det fyrahundraåttionde året efter det att Israels barn drog ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv som är den andra månaden,[e] började han bygga Herrens hus.
7 (A) När huset uppfördes byggdes det av redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes.
På Malta
28 (A) När vi väl var räddade fick vi veta att ön hette Malta.[a] 2 Lokalbefolkningen visade oss en ovanligt stor vänlighet. De tände en eld och tog hand om oss alla, eftersom det hade börjat regna och var kallt.
3 Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden när en huggorm kröp ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand. 4 När de infödda såg ormen hänga från hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är säkert en mördare. Trots att han blev räddad från havet lät inte Rättvisan[b] honom leva." 5 (B) Men Paulus skakade av sig ormen ner i elden och tog ingen skada. 6 (C) Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.
7 I trakten runt den platsen fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, stormannen på ön. Han tog vänligt emot oss som sina gäster i tre dagar. 8 Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré[c]. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade. 10 De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.
Till Rom
11 Efter tre månader seglade vi ut med ett skepp som hade övervintrat vid ön. Det kom från Alexandria och hade Tvillingarna[d] som galjonsfigur. 12 Vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar. 13 Därifrån följde vi kusten och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och den andra dagen kom vi till Puteoli. 14 Där fann vi bröder som bjöd in oss att stanna hos dem i sju dagar. Och så fortsatte vi till Rom.
Paulus i Rom
15 Bröderna där hade fått besked om oss, och de kom ut ända till Forum Appii och Tres Tabernae[e] för att möta oss. Då Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod. 16 (D) När vi kom fram till Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 (A) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.[a] 28 (B) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
29 (C) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." 30 (D) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.
Jesus i Getsemane
32 (E) De kom till en plats som kallas Getsemane[b]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." 33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest 34 (F) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35 Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36 (G) Han sade: "Abba[c], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? 38 (H) Vaka och be att[d] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad med samma ord.
40 När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
41 Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?[e] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. 42 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation