Book of Common Prayer
Tacksamhet och lovsång
66 (A) För körledaren. En sång, en psalm.
Ropa till Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris!
3 (B) Säg till Gud:
Hur förunderliga
är inte dina gärningar!
Dina fiender kryper för dig,
för din stora makt.
4 Hela jorden ska tillbe dig
och lovsjunga dig,
de ska lovsjunga ditt namn.
Sela
5 (C) Kom och se vad Gud har gjort,
förunderliga gärningar
bland människors barn.
6 (D) Han förvandlade havet
till torr mark,
de gick till fots genom floden.[a]
Där gladdes vi över honom.
7 (E) I sin makt härskar han för evigt,
hans ögon vakar över folken.
De upproriska får inte resa sig.
Sela
8 Prisa vår Gud, ni folk,
låt hans lov ljuda högt,
9 (F) för han gav liv åt vår själ
och lät inte vår fot vackla.
10 (G) Du prövade oss, Gud,
du luttrade oss
som man luttrar silver.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade tunga bördor på vår rygg.
12 (H) Du lät människor fara fram
över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut till överflöd.
13 (I) Jag kommer till ditt hus
med brännoffer,
jag vill uppfylla mina löften till dig,
14 det som mina läppar utbrast
och min mun sade
när jag var i nöd.
15 Jag vill bära fram feta brännoffer
och rök av baggar till dig,
jag vill offra både tjurar och bockar.
Sela
16 Kom och hör,
alla ni som vördar Gud!
Jag ska berätta
vad han gjort för min själ.
17 (J) Jag ropade till honom med min mun
och hade lovsång på min tunga.
18 (K) Hade jag haft ondska i mitt hjärta,
hade Herren inte hört mig.
19 Men Gud har verkligen hört,
han har lyssnat till min bön.
20 Lovad är Gud,
som inte har avvisat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Önskan om Guds välsignelse
67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 (L) Må Gud vara nådig mot oss
och välsigna oss,
må han låta sitt ansikte
lysa över oss. Sela
3 (M) Då ska din väg bli känd på jorden,
din frälsning bland alla hednafolk.
4 (N) Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
5 (O) Folkslagen ska glädjas och jubla,
för du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden.
Sela
6 Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
7 (P) Jorden ger sin gröda
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss,
och må jordens alla ändar
vörda honom.
Skapelsens och Ordets uppenbarelse
19 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
3 Dag berättar för dag,
natt ger kunskap till natt,
4 utan tal och utan ord,
utan att man hör deras röst.
5 (B) Deras röst[a] når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
I himlen har han gjort
en hydda åt solen.[b]
6 Den liknar en brudgum
som kommer ut ur sin kammare,
den jublar som en hjälte
över att löpa sin bana.
7 Vid himlens ena ände går den upp
och följer sitt kretslopp
till den andra.
Ingenting är dolt för dess hetta.
8 (C) Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger nytt liv åt[c] själen.
Herrens vittnesbörd är sant,
det ger vishet åt enkla människor.
9 (D) Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.
10 Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
Gud är vår borg
46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót[a].
2 (A) Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad[b].
3 (B) Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 (C) om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
5 (D) En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 (E) Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 (F) Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 (G) Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
9 (H) Kom och se Herrens verk,
häpnadsväckande saker[c]
gör han på jorden.
10 (I) Han stillar strider över hela jorden,
han bryter bågen
och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna[d] i eld.
11 (J) "Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
Amnon och Tamar
13 (A) Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon[a] blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 (B) Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.
4 Han sade nu till honom: ”Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!” Amnon svarade honom: ”Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster[b].” 5 Jonadab sade till honom: ”Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand.”
6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor[c] inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand.”
7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: ”Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom.” 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: ”Låt alla gå ut härifrån.” När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: ”Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand.” Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: ”Kom och ligg med mig, min syster.” 12 (C) Men hon svarade honom: ”Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig.” 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.
15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: ”Upp med dig och gå din väg!” 16 Då sade hon till honom: ”Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: ”Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!”
18 Tamar hade en hellång[d] dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 (D) tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet[e] och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: ”Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.
21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.
Uppmaning till tålamod och enhet
15 (A) Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna[a] oss själva. 2 (B) Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse. 3 Kristus tjänade ju inte sig själv, utan som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.[b]
4 (C) Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. 5 (D) Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, 6 (E) så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.
7 (F) Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära. 8 (G) Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, 9 (H) och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn.[c] 10 Det står också: Jubla, ni hednafolk, tillsammans med hans folk.[d] 11 Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk.[e] 12 Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas.[f] 13 (I) Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Jesus och Johannes Döparen
22 (A) Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte. 23 Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim[a] där det fanns gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24 (B) Johannes hade ännu inte blivit satt i fängelse.
25 Då uppstod en diskussion om reningen[b] mellan några av Johannes lärjungar och en jude[c]. 26 De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!"
27 Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28 (C) Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29 (D) Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.
31 Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 (E) Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.
34 (F) Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. 35 (G) Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36 (H) Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation