Book of Common Prayer

Längtan till Guds hus

84 ^(A) För körledaren, till gittít^[a]. En psalm av Koras söner.

Elia på berget Horeb

19 ^(A) Ahab berättade för Isebel allt som Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. ² Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: ”Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna.”

³ När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba^[a] i Juda och lämnade där sin tjänare. ^4 (B) Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske^[b] och önskade sig döden och sade: ”Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” ⁵ Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.

Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!” ⁶ När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. ⁷ Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.” ^8 (C) Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb^[c]. ⁹ Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.

Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?” ^10 (D) Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” ^11 (E) Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. ¹² Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

Det nya förbundets tjänare

3 ^(A) Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? ^2 (B) Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan^[a], känt och läst av alla människor. ^3 (C) Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.

⁴ En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. ^5 (D) Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. ^6 (E) Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens^[b] utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Det nya förbundets härlighet

^7 (F) Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. ⁸ Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? ^9 (G) Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst?

^18 (A) Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser^[a] Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.