Book of Common Prayer

² Var mig nådig, Gud,
    ty människor vill ta mitt liv,
stridslystet angriper de mig hela tiden.
³ Ständigt står mina förföljare efter mitt liv,
de är många som i högmod strider mot mig.

⁴ När fruktan kommer över mig
    förtröstar jag på dig.
⁵ Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan det som är kött göra mig?

⁶ Ständigt förvränger de mina ord,
    alla deras tankar går ut på att skada mig.
⁷ De gaddar sig samman, de lägger försåt,
de vaktar på mina steg,
    de står efter mitt liv.
⁸ Skulle de räddas i sin ondska?
    Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
⁹ Du håller räkning på mina flyktdagar.
Samla mina tårar i din skål,
    de står ju i din bok.
¹⁰ Mina fiender måste vika tillbaka
    när jag ropar till dig.
Detta vet jag, ty Gud är med mig.
¹¹ Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
¹² På Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?

¹³ Jag har löften att infria till dig, Gud,
jag vill ge dig lovoffer.
¹⁴ Ty du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
    så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.

² Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
    under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
³ Jag ropar till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.
⁴ Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
⁵ Min själ är omgiven av lejon,
    jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
    som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
⁶ Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.

⁷ De lägger ut nät för mina fötter,
    min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
    men de faller själva i den. Sela.
⁸ Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
    mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
⁹ Vakna upp, min ära,
    vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
¹⁰ Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
¹¹ Ty din nåd räcker upp till himlen
    och din sanning ända upp till skyarna.
¹² Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.

² För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
³ Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.
⁴ De ogudaktiga är avfälliga
    ända från födelsen,
de lögnaktiga far vilse
    alltifrån moderlivet.
⁵ De har gift i sig, likt ormens gift.
    De liknar en döv huggorm,
som tillsluter sitt öra
⁶ så att han inte hör ormtjusaren,
    som är så skicklig att besvärja.

⁷ Gud, krossa tänderna i deras mun,
    bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
⁸ Låt dem försvinna
    likt vatten som rinner bort.
När någon skjuter sina pilar,
    låt dem vara utan udd.
⁹ Låt honom vara lik snigeln,
    som löses upp och utplånas,
lik en kvinnas ofullgångna foster
    som inte får se solen.

¹⁰ Innan era grytor känner hettan från törnet
skall han svepa bort det med en stormvind
vare sig det är friskt eller brinner.
¹¹ Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden,
han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
¹² Och människorna skall säga:
    "Den rättfärdige får sin lön,
det finns en Gud som dömer på jorden."

² Gud, hör min röst när jag klagar,
    bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
³ Göm mig för de ondas hemliga planer,
för ogärningsmännens larmande hop.
⁴ Ty de gör sina tungor skarpa som svärd,
bittra ord lägger de an som pilar
⁵ för att i hemlighet skjuta på den oskyldige.
Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
⁶ De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt,
de talar om hur de skall lägga ut snaror.
De säger: "Vem skulle se oss?"
⁷ De smider sina onda planer och säger:
"Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!"
Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.

⁸ Då skjuter Gud en pil mot dem,
    plötsligt blir de sårade.
⁹ De bringas på fall av sina egna tungor,
alla som ser dem skakar på huvudet.
¹⁰ Människorna grips av skräck,
    de förkunnar vad Gud har gjort,
de inser att det är hans verk.
¹¹ Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
    Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.

² Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,
till dig får man infria löften.
³ Du som hör bön,
    till dig kommer alla människor.

⁴ Syndiga gärningar är mig övermäktiga,
du är den som sonar våra överträdelser.
⁵ Salig är den som du utväljer
    och låter komma dig nära,
han får bo i dina gårdar.
    Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
⁶ Du bönhör oss i rättfärdighet
    med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
    som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran.
⁷ Du gör bergen fasta genom din kraft,
du är rustad med makt.
⁸ Du stillar havens brus,
    deras böljors brus och folkens larm.
⁹ De som bor vid jordens ändar
    häpnar för dina tecken,
österland och västerland uppfyller du med jubel.

¹⁰ Du tar dig an jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
    Guds källa har vatten till fyllest.
Du skaffar säd åt människorna,
    när du så bereder jorden.
¹¹ Dess fåror vattnar du
    och jämnar det som är upplöjt.
Med regnskurar mjukar du upp jorden
och välsignar det som växer på den.
¹² Du kröner året med ditt goda,
    dina fotspår dryper av fetma.
¹³ Betesmarkerna i öknen dryper,
    höjderna klär sig i glädje.
¹⁴ Ängarna är fulla av hjordar,
    dalarna är täckta med säd.
Man höjer jubelrop och sjunger.