Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
Psalm 1
De rättfärdigas lycka
1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
2 utan har sin glädje i Herrens undervisning[a]
och begrundar hans ord dag och natt.
3 Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.
4 Så är det inte med de ogudaktiga,
de är som agnar som vinden för bort.
5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen,
ej syndarna i de rättfärdigas församling.
6 Ty Herren känner de rättfärdigas väg,
men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.
Psalm 2
Guds Son och hans motståndare
1 Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna rådslår med varandra
mot Herren och hans Smorde:[b]
3 "Låt oss slita sönder deras band
och kasta av oss repen."
4 Han som bor i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede,
i glödande harm förskräcker han dem:
6 "Det är jag som har insatt min konung
på Sion, mitt heliga berg."
7 Jag vill kungöra Herrens beslut.
Han sade till mig: "Du är min Son,
jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig,
så skall jag ge dig hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor."
10 Handla nu vist, ni kungar,
låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred
och ni går under på er väg,
ty snart kan hans vrede upptändas.
Saliga är alla som flyr till honom.
Psalm 3
Bön om hjälp mot fiender
1 En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
2 Herre, hur många är inte mina fiender!
Många reser sig mot mig.
3 Många säger om mig:
"Det finns ingen frälsning för honom hos Gud." Sela.[c]
4 Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter upp mitt huvud.
5 Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade,
jag vaknade igen, ty Herren håller mig uppe.
7 Jag fruktar ej för skaror av många tusen,
som ansätter mig från alla sidor.
8 Stå upp, Herre, fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden,
du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos Herren finns frälsningen.
Låt din välsignelse komma över ditt folk! Sela.
Psalm 4
Förtröstansfull aftonbön i nöden
1 För sångmästaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
du min rättfärdighets Gud.
När jag är trängd, ger du mig utrymme.
Var mig nådig och hör min bön.
3 Ni barn till höga herrar,
hur länge skall ni kränka min heder?
Hur länge skall ni älska tomhet
och fara efter lögn? Sela.
4 Ni skall veta hur förunderligt
Herren tar sig an den fromme.
Herren hör när jag ropar till honom.
5 Grips ni av vrede, så synda inte!
Tänk efter i era hjärtan under nattens vila
och var stilla. Sela.
6 Bär fram rätta offer
och förtrösta på Herren.
7 Många säger: "Vem kan låta oss se det goda?"
Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Du har skänkt mitt hjärta glädje,
mer än då man får säd och vin i mängd.
9 I frid kan jag lägga mig ner och sova,
ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.
Psalm 7
Den oskyldiges bön om Herrens dom
1 En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
2 Herre, min Gud, till dig flyr jag.
Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
3 så att de inte som lejon sliter sönder min själ,
rycker mig bort utan räddning.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om orätt finns i mina händer,
5 om jag har lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja min själ
och hinna upp mig,
trampa mitt liv till jorden
och lägga min ära i stoftet. Sela.
7 Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina ovänners raseri!
Vakna upp till min hjälp,
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folk samlas omkring dig,
regera över dem från höjden.
9 Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
10 Gör slut på de ogudaktigas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
11 Min sköld är hos Gud,
han frälsar de rättsinniga.
12 Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som dagligen visar sin vrede.
13 Om någon inte vill omvända sig
slipar han sitt svärd,
sin båge spänner han och gör den redo.
14 Han gör i ordning sina dödande vapen,
sina pilar gör han brinnande.
15 Se, han avlar ondska,
han går havande med olycka,
han föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup,
men han faller själv i den grav han gräver.
17 Den olycka han tänkt ut
vänder tillbaka över hans huvud,
på hans egen hjässa kommer hans ondska.
18 Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet
och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
Sauls seger över amalekiterna
15 Samuel sade till Saul: "Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. 2 Så säger Herren Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. 3 Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor."
7 Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. 8 Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd. 9 Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo.
Saul förkastas
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 "Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar." Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten. 12 Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest en minnesstod åt sig och sedan vänt om och dragit därifrån ner till Gilgal. 13 När Samuel kom till Saul, sade Saul: " Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning."
14 Men Samuel sade: "Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av nötboskap jag hör?" 15 Saul svarade: "Från amalekiterna har de fört dem med sig. Folket skonade det bästa av fåren och nötboskapen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo." 16 Då sade Samuel till Saul: "Sluta nu, så skall jag tala om för dig vad Herren sade till mig i natt." Saul sade till honom: "Tala!" 17 Samuel sade: "Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? 18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?"
20 Saul svarade Samuel: "Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. 21 Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal." 22 Då sade Samuel: "Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung."
19 Sedan åt han och fick nya krafter.
Saulus predikar Jesus
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" 22 Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen, 24 men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom, 25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.
26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge. 27 Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 28 Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. 29 Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. 30 När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.[a]
31 Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
Jesus dör
44 Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 45 Solen förmörkades, och förlåten[a] i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." [b] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 48 Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet[c] när de såg vad som skedde och vände hem igen. 49 Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln