Book of Common Prayer
Psalm 25[a]
Bön om Guds nåd och ledning
1 Av David.
Till dig, Herre, lyfter jag min själ.
2 Min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
låt inte mina fiender jubla över mig.
3 Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig.
På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
4 Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
ty du är min frälsnings Gud.
På dig hoppas jag alltid.
6 Tänk, Herre, på din barmhärtighet och din nåd,
ty de är av evighet.
7 Tänk inte på min ungdoms synder
och på mina överträdelser,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare om vägen.
9 Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min missgärning, ty den är stor.
12 Den som fruktar Herren
får undervisning av honom om den väg han skall välja.
13 Hans själ skall bo i det goda,
och hans efterkommande skall ärva landet.
14 Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom,
sitt förbund gör han känt för dem.
15 Mina ögon ser alltid upp till Herren,
ty han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig,
ty jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor,
för mig ut ur min nöd!
18 Se till mitt lidande och min möda,
förlåt mig alla mina synder.
19 Se, hur många mina fiender har blivit,
hur de hatar mig med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte komma på skam,
ty jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel, ur all dess nöd.
Psalm 9[a]
Tacksägelse för seger över fiender
1 För sångmästaren, till mutlabbén.[b] En psalm av David.
2 Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender viker tillbaka,
de faller och går under inför ditt ansikte.
5 Du har hävdat min rätt och fört min talan,
du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
6 Du har straffat hednafolk
och förgjort ogudaktiga,
deras namn har du utplånat för evigt.
7 Fienderna är borta, utrotade för alltid.
Deras städer har du omstörtat,
minnet av dem har du utplånat.
8 Herren regerar i evighet,
sin tron har han gjort till ett domarsäte.
9 Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
10 Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
12 Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar bland folken.
13 Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,
han glömmer ej de betrycktas klagorop.
14 Var mig nådig, Herre.
Se hur jag plågas av dem som hatar mig,
du som lyfter mig upp från dödens portar,
15 för att jag skall förkunna allt ditt lov
och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
16 Hednafolk har sjunkit ner
i den grav de grävde,
i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
17 Herren har gjort sig känd,
han har hållit dom.
Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar.
Higgajón[c]. Sela.
18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,
alla hednafolk som glömmer Gud.
19 Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,
de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
20 Stå upp, Herre, låt inte människor få makten,
låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21 Låt fruktan komma över dem, Herre,
låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.
Psalm 15
Herrens krav på rättfärdighet
1 En psalm av David.
Herre, vem får vistas i ditt tält,
vem får bo på ditt heliga berg?
2 Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt,
den som talar sanning av hjärtat,
3 den som inte baktalar med sin tunga,
inte handlar illa mot sin nästa
och inte vanärar sin granne,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som inte bryter sin ed
om än det blir till egen skada,
5 den som inte driver ocker med sina pengar
och inte tar mutor för att fälla den oskyldige.
Den som handlar så skall aldrig vackla.
9 Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn 10 vad som skedde den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid Horeb, då Herren sade till mig: "Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem." 11 Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. 12 Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. 13 Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. 14 Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
All trösts Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, 4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 6 Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.
8 Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. 9 Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, 11 när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
Beräkna kostnaden
25 Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem: 26 "Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. 31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.
34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? 35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln