Book of Common Prayer
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
FEMTE BOKEN
De friköptas tacksamhet
107 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd!
2 [b]Så ska Herrens friköpta säga,
de han har friköpt
från fiendens hand
3 [c]och samlat från länderna,
från öst och väst,
nord och syd[d].
4 [e]De irrade i öknen på öde stigar,
de fann ingen stad
där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras själ mattades.
6 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han räddade dem
ur deras svårigheter.
7 [f]Han ledde dem
på den rätta vägen
till en stad där
de kunde bo.
8 [g]De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
9 för han mättar
den längtande själen
och fyller den hungrande själen
med sitt goda.
10 [h]De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i nöd och i bojor av järn,
11 [i]för de hade trotsat Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan
med lidande,
de föll och ingen hjälpare fanns.
13 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
14 [j]Han förde dem ut ur mörker
och dödsskugga
och slet sönder deras bojor.
15 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
16 för han krossade portar
av koppar
och knäckte bommar av järn.
17 De blev dårar genom sitt uppror
och fick lida för sina synder,
18 [k]de kände avsky för all mat
och närmade sig dödens portar.
19 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
20 Han sände sitt ord
och botade dem
och räddade dem
från undergång.
21 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
22 [l]de ska offra lovets offer
och förkunna hans verk
med jubel.
23 De for ut på havet med skepp
och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25 [m]Han talade och framkallade
en stormvind
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
deras själ var förtvivlad
i faran.
27 De vinglade och raglade
som druckna,
all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
och han förde dem till hamnen
dit de ville.
31 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
i folkets församling
och prisa honom i de äldstes råd.
17 (A) Men ni, mina får, så säger Herren Gud: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att få beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att få dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? 19 Ska mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?
20 Därför säger Herren Gud så till dem: Jag ska själv döma mellan de feta fåren och de magra. 21 Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn tills ni drivit ut dem och skingrat dem, 22 därför ska jag rädda mina får så att de inte mer blir byte, och jag ska döma mellan får och får. 23 (B) Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. Han ska valla dem och vara deras herde. 24 Jag, Herren, ska vara deras Gud, men min tjänare David[a] ska vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.
25 (C) Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. 26 (D) Jag ska låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag ska låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.
27 (E) Träden på marken ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda och själva ska de bo trygga i landet. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. 28 (F) Sedan ska de inte mer bli byte för hednafolken, och markens djur ska inte sluka dem, utan de ska bo trygga och ingen ska skrämma dem.
29 Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. 30 De ska inse att jag, Herren deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren Gud. 31 Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren Gud.”
Det nya förbundets överstepräst
8 (A) Här är huvudpunkten i det vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 (B) och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet[a] som Herren själv och ingen människa har rest.
3 (C) En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också Kristus ha något att bära fram. 4 Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen föreskriver. 5 (D) De gör tjänst i en helgedom som är en kopia och skuggbild av den himmelska helgedomen, så som Mose fick höra när han skulle bygga tabernaklet: Se till att du gör allt efter den mönsterbild som du har fått se på berget.[b]
6 (E) Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften. 7 För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra.[c] 8 (F) Men Gud förebrår dem när han säger:[d]
Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag ska sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus,
9 (G) inte som det förbund jag slöt
med deras fäder
den dag jag tog deras hand
och förde dem ut
ur Egyptens land,
för de blev inte kvar
i förbundet med mig,
så jag brydde mig inte om dem,
säger Herren.
10 (H) Nej, detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med Israels hus,
säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar i deras sinne
och skriva dem i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
11 (I) Då ska ingen mer behöva
undervisa sin landsman,
ingen sin broder och säga:
"Lär känna Herren!"
Alla kommer att känna mig,
från den minste av dem
till den störste,
12 (J) för jag ska i nåd förlåta
deras missgärningar
och aldrig mer minnas
deras synder.
13 (K) När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.
Jesus hos Marta och Maria
38 (A) Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem[a]. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var upptagen med alla förberedelser[b], och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42 (B) Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation