Book of Common Prayer
Psalm 30
Tacksägelse för räddning
1 En psalm, en sång av David för templets invigning.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet,
du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
3 Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du helade mig.
4 Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande tillbaka,
bort från dem som farit ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt,
om morgonen kommer jubel.
7 Jag sade när det gick mig väl:
"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,
men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,
av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig!
Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse
1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd,
för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 Jag vill lära dig och undervisa dig
om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd, som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.
10 Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
omger han med nåd.
11 Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!
ANDRA BOKEN
Psalm 42
Den bedrövades längtan efter Gud
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat
dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
"Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på
när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen,
vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse,
en högtidsfirande skara.
6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom
för frälsning genom honom.
7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup
vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
går fram över mig.
9 Om dagen sänder Herren sin nåd
och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till mitt livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig
och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"
12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Psalm 43
Fortsättning av föregående psalm
1 Skaffa mig rätt, Gud,
för min talan mot ett kärlekslöst folk.
Rädda mig från falska och orättfärdiga människor.
2 Ty du, Gud, är min starkhet,
varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?
3 Sänd ditt ljus och din sanning.
Må de leda mig,
må de föra mig till ditt heliga berg,
till dina boningar,
4 så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud, som är min glädje och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: "Din Gud, den som du så oavbrutet dyrkar, han må rädda dig!" 17 Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.
18 Sedan gick kungen hem till sitt palats och fastade hela natten och lät inga kvinnor[a] komma in till sig och han kunde inte sova. 19 På morgonen när det blev ljust steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så oavbrutet dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?" 21 Då svarade Daniel kungen: "Må konungen leva för evigt! 22 Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung."
23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta de män som hade anklagat Daniel och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur, och innan de ännu hade hunnit till botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25 Därefter lät kung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som fanns på hela jorden:
"Jag önskar er fred och framgång!
26 Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud.
Ty han är den levande Guden,
som evigt förblir.
Hans rike kan inte förgöras,
hans välde har inget slut.
27 Han befriar och räddar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden,
han som har befriat Daniel
ur lejonens våld."
28 Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves regering, det vill säga[b] under persern Koresh[c] regering.
Hälsning
1 Från den gamle till hans älskade Gajus, som jag älskar i sanningen. 2 Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig i allt, och att du är frisk liksom det står väl till med din själ. 3 Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning som finns hos dig, hur du lever i sanningen. 4 Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
Gajus uppmanas ge resande bröder fortsatt hjälp
5 Älskade broder, du visar dig trofast i allt vad du gör för bröderna, också för dem som är främlingar. 6 Inför församlingen har de vittnat om din kärlek. Och du gör väl när du på ett sätt som är Gud värdigt utrustar dem för deras fortsatta färd. 7 Det är ju för Namnets skull[a] de har gått ut, och de har inte tagit emot något av hedningarna. 8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.
9 Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra. 10 Om jag kommer skall jag därför påminna honom om vad han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det utan vägrar dessutom ta emot bröderna, och när andra vill göra det, hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
11 Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud. 12 Demetrius har gott vittnesbörd av alla, ja, av sanningen själv. Också vi kan intyga det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
Slutord
13 Jag hade mycket mer att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. 14 Jag hoppas snart få träffa dig, och då får vi talas vid direkt. 15 Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa till vännerna, var och en personligen.
Jesus kallar Levi
27 När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.
29 Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga[a] till omvändelse utan syndare."
Jesus och fastan
33 De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? 35 Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."
36 Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla. 37 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras. 38 Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln