Book of Common Prayer
Psalm 20
En bön för Herrens smorde
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herren må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.
3 Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
från Sion skall han stödja dig.
4 Han skall tänka på alla dina offer,
med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
5 Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
och fullborda alla dina planer.
6 Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Herren må besvara alla dina böner.
7 Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
8 Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss upp och blir stående.
10 Herre, fräls oss!
Konungen skall svara oss när vi ropar.
Psalm 21
Herrens hjälp till kungen
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
3 Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
4 Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5 Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
6 Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
7 Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty kungen förtröstar på Herren,
genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender,
din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
10 Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
12 Ty de ville dra ont över dig,
de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
13 Du skall driva dem tillbaka,
med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
14 Res dig, Herre, i din makt,
vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
Psalm 110
Den evige Konungen och Prästen
1 En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida,
till dess att jag har lagt dina fiender
som en fotapall under dina fötter."
2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här,
i helig skrud kommer din unga skara inför dig,
som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:
"Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melki-Sedek."
5 Herren är på din högra sida,
han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken,
överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen,
därför skall han lyfta huvudet högt.
Psalm 116
Lovsång för räddning ur dödsfara
1 Jag har Herren kär,
ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar enkla människor,
jag var i elände och han frälste mig.
7 Vänd åter till din ro, min själ,
ty Herren har varit god mot dig.
8 Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag skall vandra inför Herren
i de levandes land.
10 Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 jag som sade i min ångest:
"Alla människor är lögnare."
12 Hur skall jag kunna återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill ta frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 Dyrbar i Herrens ögon
är hans frommas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina band.
17 Åt dig vill jag offra lovets offer,
Herrens namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Psalm 117
Alla folk uppmanas att lova Herren
1 Lova Herren, alla hednafolk,
prisa honom, alla folk!
2 Ty hans nåd är väldig över oss,
och Herrens sanning varar i evighet.
Halleluja!
19 Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, så att hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare än man någonsin hade sett den vara. 20 Och han befallde några av de starkaste männen i hans här att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21 Så bands dessa iförda sina underkläder, livrockar, mössor och andra kläder och kastades i den brinnande ugnen. 22 Men eftersom kungens befallning hade varit så sträng och ugnen därför hade blivit oerhört starkt upphettad, blev de män som förde Sadrak, Mesak och Abed-Nego dit upp själva dödade av eldslågorna, 23 när de kastade de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna i den brinnande ugnen.
24 Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han steg hastigt upp och frågade sina rådsherrar: "Var det inte tre män vi band och kastade i elden?" De svarade kungen: "Jo visst, o konung." 25 Då sade han: "Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason." 26 Sedan gick Nebukadnessar fram till den brinnande ugnens öppning och ropade: "Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare, kom ut, kom hit!" Då gick Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden. 27 Och satraperna, landshövdingarna, ståthållarna och kungens rådsherrar samlades där och såg att elden inte hade haft någon makt över männens kroppar och att håret på deras huvuden inte hade svetts och att deras kläder inte skadats. Man kunde inte ens känna att de luktade bränt.
28 Nebukadnessar tog då till orda och sade: "Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud. 29 Härmed befaller jag nu att vem det vara må av alla folk och stammar och tungomål, som säger något ovärdigt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall slitas i stycken, och hans hus skall göras till en sophög. För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han."
30 Därefter lät kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego få stor ära och makt i Babels hövdingdöme.
11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. 13 Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. 14 Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. 15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. 17 Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
18 Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.
Jesus frestas
4 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd." [a] 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." [b] 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång[c] och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, [d] 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud."[e] 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln