Book of Common Prayer

Psalm 18

Kungens tack för räddning och seger

¹ För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.

³¹ Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. ³² Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. ³³ Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. ³⁴ Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. ³⁵ Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

³⁶ Detta var drömmen, och nu vill vi säga konungen vad den betyder: ³⁷ Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, ³⁸ i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet. ³⁹ Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden. ⁴⁰ Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra. ⁴¹ Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord. ⁴² Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. ⁴³ Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.

⁴⁴ Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. ⁴⁵ Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.

Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig."

⁴⁶ Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle offra matoffer och rökelseoffer åt honom. ⁴⁷ Och kungen sade till Daniel: "Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet."

⁴⁸ Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. ⁴⁹ På Daniels begäran utsåg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme, men Daniel själv stannade vid kungens hov.

Antikrists och antikristers framträdande

¹⁸ Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister^[a] trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. ¹⁹ Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. ²⁰ Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. ²¹ Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

²² Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. ²³ Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. ²⁴ Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. ²⁵ Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

²⁶ Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse. ²⁷ Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er. ²⁸ Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter. ²⁹ Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.

Johannes Döparen

3 Under kejsar Tiberius^[a] femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus^[b] var landshövding över Judeen, Herodes^[c] landsfurste över Galileen, hans bror Filippus^[d] över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene,^{[e] 2} och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. ³ Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, ⁴ så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

⁷ Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: "Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? ⁸ Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. ⁹ Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden."

¹⁰ Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" ¹¹ Han svarade dem: "Den som har två livklädnader^[g] skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt." ¹² Det kom också publikaner^[h] för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?" ¹³ Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är fastställt." ¹⁴ Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!"