Book of Common Prayer
Psalm 136
Lovsång till Herren för hans under
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Tacka gudarnas Gud,
ty hans nåd varar i evighet.
3 Tacka herrarnas Herre,
ty hans nåd varar i evighet,
4 han som ensam gör stora under,
ty hans nåd varar i evighet,
5 han som har gjort himlen med förstånd,
ty hans nåd varar i evighet,
6 han som har brett ut jorden över vattnen,
ty hans nåd varar i evighet,
7 han som har gjort de stora ljusen,
ty hans nåd varar i evighet,
8 solen till att råda om dagen,
ty hans nåd varar i evighet,
9 månen och stjärnorna till att råda om natten,
ty hans nåd varar i evighet,
10 han som slog de förstfödda i Egypten,
ty hans nåd varar i evighet,
11 och som förde Israel ut därifrån,
ty hans nåd varar i evighet,
12 med stark hand och uträckt arm,
ty hans nåd varar i evighet,
13 han som delade Röda havet mitt itu,
ty hans nåd varar i evighet,
14 och lät Israel gå mitt igenom det,
ty hans nåd varar i evighet,
15 och skingrade farao och hans här
i Röda havet,
ty hans nåd varar i evighet,
16 han som förde sitt folk genom öknen,
ty hans nåd varar i evighet,
17 han som slog stora kungar,
ty hans nåd varar i evighet,
18 och dräpte väldiga kungar,
ty hans nåd varar i evighet,
19 Sichon, amoreernas kung,
ty hans nåd varar i evighet,
20 och Og, kungen i Basan,
ty hans nåd varar i evighet,
21 och som gav deras land till arvedel,
ty hans nåd varar i evighet,
22 till arvedel åt Israel, sin tjänare,
ty hans nåd varar i evighet,
23 han som tänkte på oss i vår förnedring,
ty hans nåd varar i evighet,
24 och som ryckte oss ut ur våra fienders våld,
ty hans nåd varar i evighet,
25 han som ger mat åt allt levande,
ty hans nåd varar i evighet.
26 Tacka himmelens Gud,
ty hans nåd varar i evighet!
Psalm 118
Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
3 Arons hus må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
4 De som fruktar Herren må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
5 I min nöd ropade jag till Herren
och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
6 Herren är med mig, jag skall inte frukta.
Vad kan en människa göra mig?
7 Herren är med mig, han är min hjälpare,
jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig.
8 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på människor.
9 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på furstar.
10 Alla hednafolk omringar mig,
men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
11 De omringar mig, ja, de omringar mig,
men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
12 De omringar mig som bin,
men de slocknar som eld i törne.
I Herrens namn skall jag förgöra dem.
13 Man ger mig hårda stötar för att få mig på fall,
men Herren hjälper mig.
14 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning
i de rättfärdigas hyddor:
" Herrens högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting."
17 Jag skall inte dö utan leva
och förkunna Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss på den jubla och vara glada!
25 O, Herre, fräls![a]
O, Herre, låt allt lyckas väl!
26 Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud, och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar i händerna
fram till altarets horn.
28 Du är min Gud, jag vill tacka dig,
min Gud, jag vill upphöja dig.
29 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
Ändens tid
12 "På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. 2 De många[a] som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. 3 De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.
4 Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor."
13 Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände."
Petrus och Johannes inför Stora rådet
4 Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, 2 upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. 3 De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, 6 vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" 8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, 9 eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, 10 så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. [a] 12 Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."
16 Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. 2 Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. 3 Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig. 4 Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er.
Sanningens Ande
5 Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. 7 Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. 8 Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: 9 om synd, ty de tror inte på mig, 10 om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, 11 om dom, ty denna världens furste är dömd. 12 Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. 14 Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. 15 Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln