Book of Common Prayer
En hyllning till Gud och ett tack för befrielse
30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.
2 Jag vill lova dig, Herre,
för du lyfte mig upp
och lät inte mina fiender triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig,
och du helade mig.
4 Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du räddade mig tillbaka till livet,
från att fara ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick
men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
men när morgonen gryr kommer glädjen.
7 När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
”Ingenting kan rubba mig.”
8 Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.
9 Jag ropade till dig, Herre,
jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
Kan stoftet prisa dig?
Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
Herre, bli min hjälpare!”
12 Då förvandlade du min klagan till dans.
Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!
Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse
32 Av David. Maskil[a].
Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
den vars synd är utplånad.
2 Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
och vars ande är utan svek.
3 Så länge jag teg tynade jag bort
i min dagliga klagan.
4 Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla
5 Då bekände jag min synd för dig.
Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Och du förlät mig min syndaskuld. Séla
6 Därför ska alla fromma be till dig,
när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
kommer de inte att drabba dem.
7 Du är min tillflykt,
du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla
8 ”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
Jag ska ge dig råd,
och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
som måste kontrolleras med tygel och betsel
för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
men den som förtröstar på Herren
ska omslutas av hans nåd.
11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
sjung av glädje, ni rättsinniga.
Andra boken
(42—72)
Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]
42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].
2 Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Gud?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
5 Mina minnen kommer,
och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.
6 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
7 Ändå är jag nedstämd, min Gud,
och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina vågor och bränningar slår över mig.
9 Herren sänder om dagen sin nåd,
och om natten är hans lovsång hos mig,
en bön till den levande Guden.
10 Jag säger till Gud, min klippa:
”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”
12 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
Fortsättning på föregående psalm
43 Gud, skaffa mig rätt,
försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
rädda mig från svekfulla och onda människor.
2 Du, Gud, är min fästning.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
3 Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
4 Jag vill gå till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.
5 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud.
Jesaja och hans barn som tecken
8 Herren sa till mig: ”Ta en stor bokrulle och skriv tydligt[a] på den: ’Maher shalal hash bas’, ’plundra fort, snabbt byte.’ ” 2 Jag kallade till mig trovärdiga vittnen, prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 3 Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev med barn och födde en son. Då sa Herren till mig: ”Kalla honom ’Maher shalal hash bas.’ 4 För innan pojken ens kan säga ’mamma’ eller ’pappa’, ska både Damaskus rikedomar och bytet från Samaria föras bort till kungen i Assyrien.”
5 Sedan talade Herren till mig igen och sa:
6 ”Eftersom detta folk förkastar Siloas stillaflytande vatten
och gläder sig över Resin och Remaljas son,
7 ska Herren låta den väldiga Eufratflodens vattenmassor komma över det,
kungen av Assyrien med hela hans makt.
Floden ska stiga över alla sina bräddar och gå över sina vallar,
8 forsa in i Juda och svämma över tills vattnet når ända upp till halsen.
Hans utbredda vingar ska täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.”
9 Slut er samman, ni folk,
ni ska ändå krossas!
Lyssna, alla länder långt borta!
Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
10 Gör upp era planer,
det blir ändå inget av dem,
och tala om vad ni vill,
det kommer ändå inte att lyckas,
för Gud är med oss.[b]
11 Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: 12 ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13 Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. 14 Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”
Varning för dem som lever ett oordnat liv
6 I Herren Jesus Kristus namn uppmanar vi er, syskon, att hålla er borta från de troende som lever ett oordnat liv och inte vill följa den undervisning vi har gett er. 7 Ni vet ju själva att ni bör leva på samma sätt som vi gjorde. Vi levde inget oordnat liv när vi var hos er, 8 och vi levde aldrig på någon annans bekostnad, utan betalade allting själva. Vi kämpade och slet och arbetade dag och natt för att inte bli till någon börda för någon av er. 9 Det hade inte varit fel av oss att be er om hjälp, men vi ville ge er ett exempel att följa.
10 När vi var hos er gav vi er följande regel: ”Den som inte vill arbeta ska heller inte äta.” 11 Men nu har vi hört att det finns sådana bland er som lever ett oordnat liv. De arbetar inte utan sysslar med helt andra saker. 12 På uppdrag av Herren Jesus Kristus befaller och förmanar vi därför dessa människor att arbeta i lugn och stillhet, så att de kan försörja sig själva. 13 Och ni övriga, syskon, tröttna aldrig på att göra det som är rätt.
14 Om någon vägrar att lyda det vi säger i det här brevet, så bör ni uppmärksamma honom och hålla er borta från honom, så att han får skämmas. 15 Men behandla honom inte som en fiende, utan som en troende bror som behöver talas till rätta.
Slutönskan
16 Må fridens Herre själv ge er sin frid, alltid och vad som än händer. Herren ska vara med er alla.
17 Här skriver jag, Paulus, min hälsning, med egen hand. Så här signerar jag alla mina brev, så att de känns igen. Detta är min handstil.
18 Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er alla.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”
33 Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”
34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”
35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”
”Nej, ingenting”, svarade de.
36 ”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.[a] 37 För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[b]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”
38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”
”Det räcker”, sa Jesus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.