Book of Common Prayer
En bön om nåd, ledning och förlåtelse
25 Av David.
Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
2 du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
och låt inte mina fiender triumfera över mig.
3 Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar!
5 Led mig i din sanning och undervisa mig,
du min frälsnings Gud.
Jag hoppas på dig, alltid.
6 Herre, tänk på din barmhärtighet
och nåd som du alltid har visat.
7 Tänk inte på min ungdoms synder,
mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
tänk på mig i din godhet, Herre.
8 Herren är god och rättsinnig,
därför visar han syndarna vägen.
9 Han vägleder de ödmjuka rätt,
han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
förlåt min synd, för den är stor.
12 Vem det än är som fruktar Herren,
honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
för han frigör min fot ur nätet.
16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
och hur våldsamt de hatar mig!
20 Bevara mitt liv och rädda mig!
Låt mig inte komma på skam,
för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!
Tacksägelse över segern
9 För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]
2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5 Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6 Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7 Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8 Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9 Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12 Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13 Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14 Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar
och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón[d]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
Låt folken veta att de är bara människor! Séla
Ett rättfärdigt liv
15 En psalm av David.
Herre, vem får bo i ditt tält?
Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?
2 Den som lever ett oklanderligt liv,
gör det som är rättfärdigt
och talar sanning av hjärtat,
3 den som inte förtalar andra,
den som inte skadar sin granne
eller vanärar sin medmänniska,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
5 den som inte lånar ut pengar mot ränta
och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.
Den som gör så kommer aldrig att vackla.
8 Ve er som skaffar hus efter hus
och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
och ni blir de enda som bor i landet.
9 Men detta har jag hört från härskarornas Herre:
”Många hus ska sannerligen ligga öde,
stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
ska man bara få en tiondel tillbaka.”
11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
vad han gör bryr de sig inte om.
18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”
20 Ve dem som kallar ont för gott
och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
surt till sött och sött till surt!
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
och betraktar sig själva som kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
och vägrar den rättfärdige hans rätt.
Var beredda när Jesus kommer tillbaka
5 Om tider och stunder behöver vi inte skriva till er, syskon, 2 för ni vet mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 Just när människorna säger: ”Det råder fred och trygghet”, då drabbas de av katastrofen, lika plötsligt som när värkarna sätter in hos en kvinna som ska föda barn. Och ingen ska komma undan.
4 Men ni, syskon, lever inte i mörkret, och därför kan den dagen inte överraska er som en tjuv. 5 Ni är alla ljusets och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 Därför får vi inte sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra. 7 Det är på natten man sover, och på natten man dricker sig berusad. 8 Men vi som tillhör dagen måste vara nyktra och ta på oss trons och kärlekens bröstsköld och hoppet om räddning som en hjälm. 9 Gud har ju inte bestämt oss till att drabbas av vreden, utan att vi ska bli räddade genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han dog för oss för att vi för alltid ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller sover. 11 Därför ska ni uppmuntra varandra och bygga upp varandra, så som ni redan gör.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära. 21 Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden. 22 Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse. 23 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket. 24 Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade.
När Jesus kommer tillbaka
(Matt 24:23-35; Mark 13:21-31)
25 Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån. 26 Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas.[a] 27 Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.[b] 28 Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.