Book of Common Prayer
Ångerpsalm; tröst i nöden
102 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2 Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3 Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4 För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5 Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6 och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10 Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12 Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14 Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15 Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16 Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18 Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19 Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.
20 För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21 Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22 Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25 Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26 För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27 De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28 Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29 Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
Femte boken
(107—150)
Tacksamhet och lovprisning till Herren
107 Prisa Herren, för han är god,
hans nåd består för evigt.
2 Så ska de säga som Herren har friköpt,
de som han har befriat ur fiendens våld,
3 samlat från länderna,
från öster och väster, från norr och söder.
4 De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
utan att finna någon boplats.
5 De var hungriga, törstiga,
och deras liv tynade bort.
6 De ropade till Herren i sin nöd,
och han befriade dem ur deras trångmål.
7 Han förde dem till den rätta vägen,
till en plats där de kunde bo.
8 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
9 Han gav vatten till den törstige
och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
10 Där fanns de som satt i djupaste mörker,
fångna i lidandets järnbojor,
11 för de hade gjort uppror mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Därför lät han dem slita ont.
De föll, och ingen kunde hjälpa dem.
13 De ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret
och bröt sönder deras bojor.
15 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
16 Han krossar portarna av koppar
och bryter sönder järnbommarna.
17 Andra var dåraktiga
och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.
18 De avskydde all mat
och närmade sig dödens portar.
19 De ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade,
han räddade dem från graven.
21 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
22 De ska frambära tack som offer,
sjunga om allt han gjort.
23 Andra seglade på haven med skepp
och drev handel på de stora vattnen.
24 De såg Herrens gärningar
och hans under i djupen.
25 Han talade, och en stormvind blåste upp,
så att vågorna gick höga.
26 De reste sig mot himlen
och störtade sedan mot djupen.
Modet svek dem i olyckan,
27 och de raglade och stapplade som berusade,
och all deras vishet var borta.
28 De ropade till Herren i sin nöd,
och han befriade dem ur deras trångmål.
29 Han lugnade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt,
och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
32 De ska prisa honom när folket samlas
och lova honom i de äldstes krets.
3 ”Se! Jag ska sända min budbärare[a], och han ska bereda vägen för mig. Herren, som ni söker, ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare som ni längtar efter. Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”
2 Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han uppenbarar sig? Han är som smältarens eld och som tvättarens såpa. 3 Han ska sätta sig ner som den som smälter och renar silvret. Han ska rena leviterna och förädla dem som guld och silver, så att de kan frambära offer åt Herren i rättfärdighet. 4 Då ska offren från Juda och Jerusalem behaga Herren så som i gångna tider för länge sedan.
5 ”Jag ska komma till er för att hålla dom. Jag ska genast gå till rätta med trollkarlar och äktenskapsbrytare, med dem som svär falskt och dem som inte betalar ut lön till sina anställda, dem som förtrycker änkor och faderlösa och berövar utlänningen hans rätt, och dem som inte fruktar mig, säger härskarornas Herre.
Förbundet bryts genom försummade tionden
6 Jag, Herren, ändrar mig inte, och därför har ni, Jakobs ättlingar, inte blivit utrotade.[b]
7 Ända sedan era förfäders tid har ni vänt er bort från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre. Men ni frågar: ’Vad ska vi vända tillbaka för?’
8 Får en människa stjäla från Gud? Ändå har ni stulit från mig.
Men ni undrar: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionden och offergåvor! 9 Ni har drabbats av en förbannelse, ni och hela folket, för ni har stulit från mig. 10 För allt tionde till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig i detta, säger härskarornas Herre, så kommer jag att öppna för er himlens fönster och låta en överflödande välsignelse komma över er. 11 Jag ska skydda er från sådant som förtär, och inget ska förstöra markens frukt för er eller skörden från vinodlingarna, säger härskarornas Herre. 12 Alla folk ska prisa er lyckliga, för ni ska ha ett härligt land, säger härskarornas Herre.
Herren Jesus kommer snart tillbaka
7 Syskon, vänta tåligt på att Herren ska komma tillbaka. Se hur jordbrukaren tåligt väntar på skörden och ser fram emot höstregn och vårregn. 8 Visa tålamod och styrk era hjärtan, ni också, för Herren kommer snart.
9 Klaga inte på varandra, syskon, så att ni inte blir dömda. Domaren står redan utanför dörren.
10 Syskon, ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme när det gäller att lida och visa tålamod. 11 Vi prisar ju dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren lät hans liv sluta. Herren är full av medlidande och barmhärtighet.[a]
12 Framför allt, mina syskon, svär inga eder, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Säg bara ett enkelt ja eller nej, så att ni inte drabbas av domen.[b]
Liknelsen om den envisa änkan
18 En gång, när Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här liknelsen för dem:
2 ”I en stad fanns det en domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. 3 I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ 4 Under en tid struntade han i henne, men till slut sa han till sig själv: ’Visserligen fruktar jag inte Gud eller bryr mig om människor, 5 men den här änkan har blivit för besvärlig. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Annars sliter hon ut mig med sitt ständiga tjat.’ ”
6 Sedan sa Herren: ”Hör vad denna orättfärdiga domare säger! 7 Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? 8 Jag säger er att han snart ska ge dem deras rätt. Men kommer Människosonen att hitta någon tro på jorden när han kommer?”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.