Book of Common Prayer
Herren har varit trofast
(1 Krön 16:8-22)
105 Prisa Herren, åkalla honom.
Gör hans verk kända för alla folk.
2 Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
3 Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
4 Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt.
5 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
6 ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
till Jakob, hans utvalde.
7 Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
8 Han minns för evigt sitt förbund,
sina befallningar för tusen generationer,
9 det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.”
12 Fastän de var få till antalet,
en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!”
16 Han sände hungersnöd över landet
och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
och lära hans äldste vishet.
23 Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
för de hade drabbats av fasor för Israels skull.
39 Han bredde ut ett moln som skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
Det flöt som en flod genom det torra landet.
42 För han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.
Halleluja!
Herren varnar sina präster
2 Och nu, präster, finns här en befallning till er: 2 Om ni inte vill lyssna, om ni inte vill lägga på hjärtat att ära mitt namn, säger härskarornas Herre, så ska jag sända en förbannelse över er och förbanna era välsignelser. Ja, jag har faktiskt redan förbannat dem därför att ni inte lagt detta på hjärtat.
3 Jag ska gå till rätta med era efterkommande och kasta gödseln från era högtidsoffer i ansiktet på er, och ni ska själva bli utkastade med den.[a] 4 Då ska ni inse att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi ska bestå, säger härskarornas Herre. 5 Mitt förbund med honom innebar liv och frid, som jag gav honom för att han skulle frukta mig och bäva för mitt namn. 6 Sann lag var i hans mun, och på hans läppar fanns ingen orätt. Han vandrade med mig i frid och uppriktighet och omvände många från deras synd.
7 Prästens läppar ska bevara kunskapen, och lag ska hämtas från hans mun, för han är härskarornas Herres budbärare. 8 Men ni har vikit av från vägen. Genom er lag har många kommit på fall. Ni har brutit Levis förbund, säger härskarornas Herre. 9 Därför har jag gjort er föraktade och förödmjukade inför allt folket, för ni har inte följt mina vägar, och ni har varit partiska när det gäller lagen.”
Folkets trolöshet
10 Har vi inte alla en enda fader? Har inte en och samme Gud skapat oss? Varför är vi trolösa mot varandra och vanhelgar våra förfäders förbund? 11 Juda har varit trolöst, och i Israel och i Jerusalem förekommer avskyvärdheter, för Juda har vanhelgat Herrens helgedom som han älskar och gift sig med en främmande guds dotter[b]. 12 Herren ska ur Jakobs boningar utrota varje man, vem han än är,[c] som har gjort något sådant, även om han bär fram offer till härskarornas Herre.
13 Något annat ni också gör är att ni väter ner Herrens altare med tårar, ni gråter och klagar, därför att han inte längre bryr sig om era offer eller vill ta emot något från er hand. 14 Ni frågar: ”Varför?” Därför att Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru, för du har varit trolös mot henne, fastän hon är din livskamrat och maka som du ingått förbund med. 15 Har inte han gjort dem till ett? De är hans tillhörighet, till både kött och ande. Varför? Han söker avkomma som är Guds. Var därför på er vakt![d] Var inte trolös mot din ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, liksom att man höljer sig i våld som klädnad, säger härskarornas Herre. Var därför på er vakt till ert sinne, och var inte trolösa![e]
Varning för falsk säkerhet
13 Ni som säger: ”Idag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer”, 14 ni kan ju inte veta vad som ska hända i morgon, eller hur ert liv ska bli. Ni är en dimma som i ena stunden syns och nästa stund är borta.[a] 15 Ni borde i stället säga: ”Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.” 16 Men nu skryter ni med era egna planer, och allt sådant skryt är ont.
17 Den som vet om det goda han borde göra men inte gör det, han syndar.
Varning till rika människor
5 Ni som är rika, gråt och jämra er över den olycka som ska drabba er. 2 Er rikedom ska ruttna bort och era kläder ätas av mal. 3 Ert guld och silver ska förstöras av rost. Rosten ska vittna mot er och er kropp brännas upp som av eld. Ni har samlat på er rikedomar för den sista tiden. 4 Ni har undanhållit lönen för skördearbetarna på era åkrar. Nu ropar de, och skördearbetarnas rop har nått härskarornas[b] Herres öron.[c] 5 Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har ätit era hjärtan feta inför slakten.[d] 6 Ni har dömt och dödat den rättfärdige, han gjorde inte motstånd mot er.
Guds rike
(Matt 24:28; 24:37-39)
20 En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. 21 Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.[a]”
22 Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.[b] 23 Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! 24 För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25 Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.
26 Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. 27 Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.
28 Likadant var det på Lots tid.[c] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. 30 Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.
31 Den dagen får den som är uppe på taket[d] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. 32 Kom ihåg Lots hustru! 33 Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.
34 Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[e]”
37 Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”
Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.