Book of Common Prayer
Guds dom
75 För körledaren, ”Fördärva inte”[a]. En psalm av Asaf, en sång.
2 Vi prisar dig, Gud, vi prisar dig!
Ditt namn är nära, dina underverk förkunnas.[b]
3 ”Jag ska välja en bestämd tid,
jag ska döma rättvist.
4 Även om jorden och alla dess invånare skakar,
håller jag dess pelare stadiga. Séla
5 Jag säger till de övermodiga: ’Skryt inte!’
och till de gudlösa: ’Lyft inte hornen[c]!’ ”
6 Lyft inte era horn i höjden,
tala inte så styvnackat.
7 För varken från öster eller väster eller från öknen
kommer upphöjelsen.
8 Gud är den som dömer,
han förnedrar den ene och upphöjer den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare
med skummande, kryddat vin.
Han häller upp,
och alla ogudaktiga på jorden måste dricka,
ända till dräggen.
10 Men jag ska förkunna
och prisa Jakobs Gud i evighet.
11 ”Jag ska hugga av alla gudlösas horn
men upphöja de rättfärdigas.”
Guds triumf
76 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av Asaf, en sång.
2 Gud är känd i Juda,
och hans namn är stort i Israel.
3 Hans tält är i Salem,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder blixtrande pilar,
sköldar och svärd, krigsvapen. Séla
5 Strålande är du,
mer majestätisk än bergen med rikt byte[d].
6 De modiga kämparna ligger plundrade,
de har somnat för gott.
Ingen krigare kan lyfta sin hand.
7 Vid din tillrättavisning, Jakobs Gud,
stupade både häst och ryttare.
8 Du är den som ska fruktas,
för vem kan stå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras,
och jorden förskräcks och blir stilla,
10 när Gud står upp för att döma
och rädda alla förtryckta på jorden. Séla
11 Människornas vrede vänds till ditt pris,
och du kuvar det som återstår av den.[e]
12 Ge löften åt Herren, er Gud, och uppfyll dem.
Låt alla grannfolk komma med gåvor
till honom som ska fruktas.
13 Han gör furstarna ödmjuka,
och han är fruktad av jordens kungar.
Den gode herden
23 En psalm av David.
Herren är min herde,
ingenting ska fattas mig.
2 Han låter mig vila på gröna ängar
och leder mig till lugna vatten.
3 Han ger mig ny kraft.[a]
Han leder mig på rättfärdighetens vägar
för sitt namns skull.
4 Även om jag vandrar i den mörkaste dal[b],
fruktar jag inget ont,
för du är med mig,
och din käpp och stav tröstar mig.
5 Du dukar ett bord för mig
framför ögonen på mina fiender,
du smörjer mitt huvud med olja,
min bägare flödar över.
6 Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv,
och jag ska få bo i Herrens hus för alltid[c].
Förtröstan på Herren, bön om hjälp
27 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
Vem behöver jag bäva för?
2 När onda människor kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
ska de själva snubbla och falla.
3 Även om en armé skulle omringa mig,
behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
är jag trygg.
4 Det enda jag ber Herren om,
det jag längtar efter,
är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
se Herrens ljuvlighet
och söka honom i hans tempel.
5 Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
han gömmer mig i sitt tält,
han för mig upp på en klippa.
6 Jag kan lyfta mitt huvud
inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
och jag vill sjunga till Herrens ära.
7 Hör när jag ropar, Herre,
var nådig mot mig och svara mig!
8 I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
Dig, Herre, vill jag söka.[a]
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
förkasta mig inte, överge mig inte,
min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
led mig på en rak stig
för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
för falska vittnen reser sig mot mig,
och de andas våld.
13 Men jag är övertygad om
att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
Vänta på Herren!
Babylons fall
18 Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 Han ropade med stark röst:
”Det stora Babylon har fallit, det har fallit!
Det har blivit en plats där onda andar bor,
ett tillhåll för alla orena andar,
en plats där alla orena och avskyvärda fåglar samlas.
3 För alla folk har druckit av vredesvinet
från hennes sexuella lössläppthet.
Kungarna på jorden har legat med henne,
och affärsmännen på jorden
har blivit rika på hennes makt och omåttliga lyx.”
4 Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga:
”Gå bort från henne, mitt folk,
så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder
och drabbas av samma plågor som hon.
5 För hennes synder har staplats på varandra
och når ända upp till himlen,
och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.
6 Behandla henne som hon har behandlat er,
ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort.
Blanda dubbelt åt henne i hennes egen blandning.
7 Hon omgav sig med lyx och överflöd,
så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg.
Hon säger i sitt hjärta:
’Jag sitter här som drottning.
Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’
8 På en enda dag ska därför plågorna drabba henne,
död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld,
för Herren Gud som dömer henne är mäktig.
9 Kungarna på jorden, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester. 10 De kommer att stå på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska ropa:
’Ve, ve du stora stad Babylon, du starka stad!
På en enda timme har domen kommit över dig.’
11 Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras skeppslaster, 12 laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, tyger av linne, purpur och siden, lysande röda tyger, alla sorters välluktande trä, varor av elfenben och dyrbara träslag, koppar, järn och marmor, 13 kryddor, parfymer, salvor och rökelse, vin, olja, fint mjöl och vete, boskap och får, hästar och vagnar, slavar och människoliv.
14 Den frukt du längtade efter har du gått miste om. All lyx och prakt är borta, och ingen kommer att finna dem någonsin mer.
Jesus botar en man på sabbaten
14 En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet[a]. Man observerade honom noga, 2 eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. 3 Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”
4 Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.
5 Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”
6 Men det kunde de inte svara på.
Sträva inte efter främsta platsen
7 När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: 8 ”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, 9 och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.
10 När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.