Book of Common Prayer
Psalm 41
Rop till Gud under nöd och förföljelse
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Salig är den som tar sig an den fattige,
Herren skall befria honom på olyckans dag.
3 Herren skall bevara honom och hålla honom vid liv.
Han skall prisas lycklig i landet.
Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
4 Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du.
5 Jag säger: Herre, var mig nådig,
bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger illvilligt om mig:
"När skall han dö och hans namn försvinna?"
7 Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord.
Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
8 De som hatar mig viskar till varandra om mig,
de tänker ut sådant som skall skada mig:
9 "Obotlig skada har drabbat honom,
han som ligger där skall aldrig resa sig."
10 Också min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig.
11 Men du, Herre, var mig nådig och upprätta mig,
så att jag kan vedergälla dem.
12 Jag vet att du har mig kär,
ty min fiende får inte jubla över mig.
13 Mig uppehåller du i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
14 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Psalm 52
Tröst mot våld och onda tungor
1 För sångmästaren, en sång av David, 2 när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."
3 Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig?
Guds nåd varar för alltid.
4 Din tunga tänker ut fördärv,
den är lik en skarp rakkniv,
du handlar bedrägligt.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än sanning. Sela.
6 Du älskar allt tal som gör skada,
du falska tunga.
7 Därför skall Gud slå ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig ut ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela.
8 De rättfärdiga skall se det och frukta,
de skall le åt honom:
9 "Se, där är en man
som ej gjorde Gud till sitt värn!
Han litade på sin stora rikedom,
han sökte styrka genom att roffa åt sig."
10 Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus.
Jag förtröstar på Guds nåd,
alltid och för evigt.
11 Jag skall alltid tacka dig
för vad du har gjort.
Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn,
ty det är gott.
Psalm 44
Bön när fienderna tycks segra
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Gud, med våra öron har vi hört,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand fördrev hednafolken,
men dem planterade du.
Du förgjorde andra folk,
men dem lät du breda ut sig.
4 Det var ej med sitt svärd de intog landet,
deras egen arm gav dem ej seger,
utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus,
ty du älskade dem.
5 Det är du som är min konung, o Gud.
Ge befallning om Jakobs frälsning.
6 Genom dig skall vi slå ner våra fiender,
genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
7 Jag litar inte på min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss från våra ovänner,
dem som hatar oss låter du komma på skam.
9 Gud, vi lovar dig hela dagen,
ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
10 Ändå har du förkastat oss
och låtit oss stå med skam,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för fienden
och de som hatar oss tar byte.
12 Du låter oss bli uppätna som får,
du skingrar oss bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för ingenting,
den vinst du gör är inte stor.
14 Du låter våra grannar håna oss,
från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
du låter folken skaka på huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig,
blygsel täcker mitt ansikte,
17 när jag hör hånarens och baktalarens ord,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan vände sig inte bort,
våra steg vek inte av från din väg.
20 Men du har krossat oss där schakaler bor
och låtit dödsskugga falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud ha upptäckt det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Nej, för din skull dödas vi hela dagen,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna upp! Varför sover du, Herre?
Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
25 Varför gömmer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp ligger nertryckt till jorden.
27 Grip in och hjälp oss,
friköp oss för din nåds skull.
De två vittnena
11 En mätstång som liknade en stav gavs åt mig med orden: "Stå upp och mät Guds tempel[a] och altaret och dem som tillber där inne. 2 Men utelämna templets yttre gård och mät den inte, eftersom den är given åt hedningarna, och den heliga staden skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader.[b] 3 Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg." 4 Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre. 5 Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet. 6 De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
7 Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem. 8 Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst. 9 Människor av olika folk och stammar och språk och folkslag ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav. 10 Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, ty dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden. 11 Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp, och de som såg dem blev skräckslagna. 12 Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 13 I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. De övriga greps av skräck och ärade himlens Gud. 14 Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.
Jesus eller Beelsebul
14 Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. 15 Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul,[a] de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." 16 Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. 17 Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. 19 Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. 21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. 23 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
En ond andes återkomst
24 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När han så kommer och finner det städat och pyntat, 26 ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln