Book of Common Prayer
Psalm 66
Tacksägelse och lovsång
1 För sångmästaren, en sång, en psalm.
Höj jubel till Gud, alla länder!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris.
3 Säg till Gud:
Hur förunderliga är ej dina gärningar!
Så stor är din makt
att dina fiender kryper för dig.
4 Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig,
de skall lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Kom och se vad Gud har gjort,
gärningar som väcker förundran bland människors barn.
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de gick till fots genom vattnen.
Där gladdes vi över honom.
7 Genom sin makt härskar han för evigt,
hans ögon ger akt på hednafolken.
De upproriska skall inte kunna resa sig. Sela.
8 Prisa, ni folk, vår Gud,
låt hans lov ljuda högt,
9 ty han har givit vår själ liv,
han har inte låtit vår fot vackla.
10 Väl prövade du oss, Gud,
du luttrade oss som silver luttras.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade en tung börda på vår rygg.
12 Du lät människor fara fram över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut och gav oss överflöd.
13 Jag kommer till ditt hus med brännoffer,
jag vill infria mina löften till dig,
14 löften som kom över mina läppar
och som min mun talade när jag var i nöd.
15 Brännoffer av feta djur vill jag bära fram till dig
tillsammans med röken från baggar.
Jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16 Kom och hör, alla ni som fruktar Gud,
jag vill låta er veta
vad han har gjort för min själ.
17 Till honom ropade jag med min mun
och lovsång var på min tunga.
18 Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta
skulle Herren inte ha hört mig.
19 Men nu har Gud hört mig,
han har lyssnat till min bön.
20 Välsignad vare Gud,
som inte har förkastat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Psalm 67
Önskan om Guds välsignelse
1 För sångmästaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Må Gud vara oss nådig och välsigna oss.
Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
3 så att man på jorden lär känna dina vägar,
bland alla hednafolk din frälsning.
4 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
5 Folkslagen må glädja sig och jubla,
ty du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden. Sela.
6 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
7 Jorden ger sin gröda,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss
och må alla jordens ändar frukta honom.
Psalm 19
Guds uppenbarelse i skapelsen och i Ordet
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Himlarna vittnar om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar hans händers verk.
3 Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,
4 utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte.
5 De når ut över hela jorden,
deras ord når till världens ände.
Åt solen har han gjort en hydda i dem,
6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare,
den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
7 Den går upp vid himlens ena ände
och går sin kretsgång till den andra.
Ingenting undgår dess hetta.
8 Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv.
Herrens vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
9 Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart,
det upplyser ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består i evighet.
Herrens domslut är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 De är dyrbarare än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad,
den som följer dem får stor lön.
13 Vem märker själv hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14 Bevara också din tjänare för fräcka människor,
låt dem inte ha makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår överträdelse.
15 Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och min återlösare.
Psalm 46
Gud är vår borg
1 För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót.[a]
2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
4 om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
5 En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad,
åt den Högstes heliga boning.
6 Gud bor där inne, den vacklar inte,
Gud hjälper den när morgonen gryr.
7 Hednafolken larmar, riken vacklar,
han låter sin röst höras,
då smälter jorden.
8 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela.
9 Kom och skåda Herrens verk!
Gärningar som väcker häpnad[b] gör han på jorden.
10 Han stillar strider över hela jorden,
bågen bryter han sönder och bräcker spjutet,
vagnarna bränner han upp i eld.
11 "Bli stilla och besinna att jag är Gud,
upphöjd bland hednafolken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela.
2 Gå till rätta med er mor, gå till rätta.
Ty hon är inte min hustru,
och jag är inte hennes man.
Må hon skaffa bort sin otukt från sig
och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.
3 Annars skall jag klä av henne naken,
och låta henne stå där
sådan hon var den dag då hon föddes.
Jag skall göra henne lik en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och låta henne dö av törst.
4 Hennes barn skall jag inte förbarma mig över
eftersom de är barn till en sköka.
5 Ty deras mor var en otrogen kvinna,
hon som födde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade:
"Jag vill följa efter mina älskare
som ger mig min mat och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck."
6 Se, därför skall jag stänga
din väg med törnen.
Jag skall resa en mur framför henne,
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare,
skall hon inte få fatt på dem.
När hon söker dem,
skall hon inte finna dem.
Då skall hon säga:
"Jag vill gå tillbaka till min förste man,
för jag hade det bättre då än nu."
8 Men hon har inte förstått,
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver,
likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av.
9 Därför skall jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin
när stunden kommer.
Jag skall ta bort min ull och mitt lin,
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu skall jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen skall rädda henne ur min hand.
11 Jag skall göra slut på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader och sabbater
och på alla hennes högtider.
12 Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
"De är min lön
som mina älskare har gett mig."
Jag skall göra dem till en vildmark,
och markens djur skall äta av dem.
13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 Därför skall jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
Den elaka tungan
3 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. 2 Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. 3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp. 4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.[a]
7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11 Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Sann och falsk visdom
13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.
Liknelsen om skatten och pärlan
44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
Liknelsen om fisknoten
47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51 Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja". 52 Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln