Book of Common Prayer
Sion
87 Av Korachs ättlingar. En psalm, en sång.
Dess grund är lagd på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mer än någon annan av Jakobs boningar.
3 Härliga ting talas om dig,
Guds stad. Séla
4 ”Bland dem som känner mig
ska jag räkna Rahav[a] och Babylonien
och också Filisteen, Tyros och Kush.
Dessa är födda här.”
5 Man ska säga om Sion: ”Var och en är född här.”
Den Högste har grundat denna stad.
6 Herren skriver i listan över folken:
”Dessa är födda där.” Séla
7 Man ska sjunga och dansa:
”Alla mina källor finns hos dig.”
Fjärde boken
(90—106)
Guds evighet, människans förgänglighet
90 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från generation till generation.
2 Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
fanns du, Gud, från evighet till evighet.
3 Du låter människan bli jord igen
och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
som en enda timme i natten.
5 Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6 som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7 Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8 Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9 Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
Tacksägelse för Guds oändliga nåd
136 Prisa Herren, för han är god
och hans nåd varar för evigt.
2 Prisa gudarnas Gud,
för hans nåd varar för evigt.
3 Prisa herrarnas Herre,
för hans nåd varar för evigt.
4 Han är den ende som kan göra under,
för hans nåd varar för evigt.
5 Han gjorde himlen genom sin vishet,
för hans nåd varar för evigt.
6 Han bredde ut jorden över vattnen,
för hans nåd varar för evigt.
7 Han gjorde de stora ljusen,
för hans nåd varar för evigt,
8 solen som råder över dagen,
för hans nåd varar för evigt,
9 och månen och stjärnorna som råder över natten,
för hans nåd varar för evigt.
10 Han slog de förstfödda i Egypten,
för hans nåd varar för evigt.
11 Han förde Israel ut därifrån,
för hans nåd varar för evigt,
12 med stark hand och utsträckt arm,
för hans nåd varar för evigt.
13 Han delade Sävhavet mitt itu,
för hans nåd varar för evigt.
14 Han ledde Israel rakt genom det,
för hans nåd varar för evigt.
15 Han dränkte farao och hans armé i havet,
för hans nåd varar för evigt.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
för hans nåd varar för evigt.
17 Han slog stora kungar,
för hans nåd varar för evigt.
18 Han dödade mäktiga kungar,
för hans nåd varar för evigt:
19 Sichon, amoréernas kung,
för hans nåd varar för evigt,
20 och Og, Bashans kung,
för hans nåd varar för evigt.
21 Han gav deras land till arvedel,
för hans nåd varar för evigt,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel,
för hans nåd varar för evigt.
23 Han tänkte på oss i vår förnedring,
för hans nåd varar för evigt,
24 och drog oss ur våra fienders våld,
för hans nåd varar för evigt.
25 Han ger mat till allt levande,
för hans nåd varar för evigt.
26 Prisa himlens Gud,
för hans nåd varar för evigt.
Hoseas äktenskap – en symbol
(1:1—3:5)
1 Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel.
Hoseas familj
2 Så här börjar Herrens tal genom Hosea. Herren sa till honom: ”Gå och skaffa dig en sköka till hustru och barn som föds i otukt, för landet bedriver otukt gentemot Herren.” 3 Han gifte sig då med Gomer, dotter till Divlajim, och hon blev med barn och födde honom en son. 4 Herren sa till honom: ”Ge honom namnet Jisreel, för snart ska jag straffa Jehus släkt för hans massaker i Jisreel och göra slut på Israels kungadöme. 5 Den dagen ska jag bryta sönder Israels båge i Jisreels dal.”
6 Hon blev åter med barn och födde en dotter. Herren sa till Hosea: ”Ge henne namnet Lo Ruchama, för jag ska inte längre förbarma mig över israeliterna så att jag förlåter dem.[a] 7 Men jag ska förbarma mig över Juda folk och rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag ska inte rädda dem genom båge eller svärd, strid, hästar eller ryttare.”
8 När Gomer hade slutat amma Lo Ruchama, blev hon med barn igen och födde en son. 9 Herren sa: ”Ge honom namnet Lo Ammi[b], för ni är inte mitt folk och jag finns inte till för er.
10 Men antalet israeliter ska bli som sandkornen på havsstranden, omöjliga att mäta och räkna. Där det nu sägs till dem: ’Ni är inte mitt folk’, där ska de kallas ’Den levande Gudens barn.’ 11 Då ska Juda och Israels folk förenas och ha en gemensam ledare. De ska växa upp ur landet, och Jisreels dag blir stor.
Israel bestraffat och upprättat
2 Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruchama.[c]
Paulus reser till Makedonien och Grekland
20 När allt blivit lugnt igen, kallade Paulus samman lärjungarna och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl av dem och började sin resa till Makedonien. 2 Han reste genom området och uppmuntrade de troende och när han kom fram till Grekland, 3 stannade han där i tre månader. Han skulle just segla vidare till Syrien när några judar hade gjort upp planer på att döda honom och han bestämde sig därför att fara tillbaka upp genom Makedonien. 4 Med honom reste Sopatros, Pyrrhos son från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från provinsen Asien. 5 De reste i förväg över till Troas och väntade på oss[a] där. 6 Efter det osyrade brödets högtid[b] seglade sedan vi andra från Filippi och fem dagar senare mötte vi dem i Troas där vi stannade en vecka.
Paulus i Troas – En ung man uppväcks från de döda
7 Dagen efter sabbaten när vi hade samlats för att bryta bröd tillsammans, talade Paulus till de troende och eftersom han skulle resa från Troas nästa dag, höll han på ända till midnatt. 8 Rummet på övre våningen där vi var samlade var upplyst av många oljelampor 9 och en ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Men när Paulus talade så länge, somnade han djupt och föll i sömnen ner från tredje våningen och var död när man lyfte upp honom. 10 Paulus kom då ner och lade sig över honom och tog honom i sina armar och sa: ”Oroa er inte, han lever!” 11 Så gick han tillbaka upp och bröt brödet och åt. Sedan fortsatte Paulus att tala ända fram till gryningen innan han till slut lämnade dem. 12 Men den unga mannen fördes hem levande till stor lättnad för alla.
Paulus avsked till församlingsledarna i Efesos
13 Vi gick ombord och avseglade till Assos där vi skulle ta med Paulus som hade bestämt det så, eftersom han ville ta landvägen dit. 14 När vi mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och reste ner till Mitylene. 15 Därifrån seglade vi vidare och passerade nästa dag Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och en dag senare var vi framme i Miletos.
16 Paulus hade bestämt sig för att resa förbi Efesos för att inte bli uppehållen i provinsen Asien, eftersom han ville hinna till Jerusalem till pingsthögtiden.
Jesus botar Simons svärmor och många andra
(Matt 8:14-16; Mark 1:29-34)
38 Sedan lämnade Jesus synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och de bad att Jesus skulle hjälpa henne. 39 Då gick han fram, lutade sig ner över henne, gav en befallning till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla med sina olika sjuka till Jesus. Han lade sina händer på var och en av dem och botade dem. 41 Många blev också befriade från onda andar, som, när de for ut, ropade: ”Du är Guds Son!” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
Jesus fortsätter att tala till folket
(Mark 1:35-38)
42 Tidigt nästa morgon gick Jesus därifrån, bort till en enslig plats. Folket letade efter honom överallt, och när de till slut hittade honom, försökte de hindra honom från att lämna dem. 43 Men han sa till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen[a].
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.