Book of Common Prayer
Psalm 80
Bön om beskydd för Herrens vinstock
1 För sångmästaren, efter "Liljor", ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 Lyssna, du Israels herde,
du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
träd fram i glans.
3 Låt din makt vakna upp till att gå
framför Efraim och Benjamin och Manasse.
Kom till vår frälsning.
4 Gud upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge skall du vredgas på ditt folks bön?
6 Du har låtit dem äta tårars bröd
och givit dem tårars dryck i fullt mått.
7 Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
9 En vinstock flyttade du från Egypten,
du jagade bort hednafolken och planterade den.
10 Du röjde rum för den
och den slog rot och uppfyllde landet.
11 Bergen övertäcktes av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor.
12 Den bredde ut sina revor ända till havet
och sina skott ända till floden.
13 Varför har du brutit ner dess mur,
så att alla som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvinet från skogen frossar på den,
smådjuren på marken äter av den.
15 Gud Sebaot, vänd åter,
blicka ner från himlen,
se till och vårda dig om denna vinstock!
16 Skydda den vinstock som din högra hand har planterat,
den son som du har fostrat åt dig.
17 Den är förbränd av eld och nerhuggen.
Inför din förebrående blick går de under.
18 Håll din hand över mannen vid din högra sida,
över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Då skall vi inte vika ifrån dig.
Behåll oss vid liv, och vi skall åkalla ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Psalm 77
Guds tidigare under ger tröst i nödens tid
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,
jag vill höja min röst till Gud,
och han lyssnar till mig.
3 På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand uträckt och blir ej trött.
Min själ vill inte låta sig tröstas.
4 Jag tänker på Gud och klagar,
jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro och kan inte tala.
6 Jag tänker på tider som varit,
på år som för länge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sång.
Jag grubblar i mitt hjärta,
min ande tänker efter.
8 Skall då Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 Är det slut med hans godhet för alltid,
har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig,
eller har han i vrede
stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand inte är som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gärningar,
jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gärningar
och tänka på det du har gjort.
14 Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 Du är den Gud som gör under,
du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,
skyarna lät höra sin röst,
och dina pilar for omkring.
19 Din åska ljöd i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 Genom havet gick din väg,
din stig genom stora vatten,
och dina fotspår fann man inte.
21 Så förde du ditt folk som en hjord
genom Moses och Arons hand.
Psalm 79
Bön med anledning av Jerusalems förstöring
1 En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel,
de har orenat ditt heliga tempel,
de har gjort Jerusalem till en stenhop.
2 De har givit dina tjänares kroppar
till mat åt himlens fåglar,
dina frommas kött åt markens djur.
3 De har utgjutit deras blod som vatten
runt omkring Jerusalem,
ingen fanns som begravde dem.
4 Vi föraktas av våra grannar,
vi hånas av dem som är omkring oss.
5 Hur länge, Herre?
Skall du vredgas för evigt?
Hur länge skall din iver brinna som eld?
6 Utgjut din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över riken som inte åkallar ditt namn.
7 Ty de har ätit upp Jakob
och förstört hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar,
låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes,
ty vi har sjunkit mycket djupt.
9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och förlåt oss våra synder
för ditt namns skull!
10 Varför skulle hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken,
hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
11 Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sina smädelser mot dig, Herre.
13 Vi som är ditt folk och får i din hjord,
vi vill tacka dig för evigt,
vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.
Molnskyn över tabernaklet
15 På den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. 16 Så var det alltid: Molnskyn övertäckte det, och om natten såg den ut som eld. 17 Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. 18 På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. 19 Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. 20 Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. 21 Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. 22 Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. 23 På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.
Midjaniten Hobab
29 Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott." 30 Men han svarade honom: "Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt." 31 Mose sade: "Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du skall bli vårt öga. 32 Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss."
Israel bryter upp
33 Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse viloplats åt dem. 34 Herrens molnsky svävade över dem om dagen, när de bröt upp från sin lägerplats. 35 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:
"Stå upp, Herre!
Låt dina fiender skingras,
låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte."
36 Och när den sattes ner, sade han:
"Vänd åter, Herre,
till Israels ätters många tusenden."
Hälsning
1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, 3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur[a] föddes av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull. 6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus längtan att besöka Rom
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. 9 Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill. 11 Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta, 12 jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min. 13 Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad. 14 Både mot greker och barbarer,[b] både mot lärda och olärda har jag skyldigheter. 15 Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom." 17 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.
19 Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 20 Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."[a]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln