Book of Common Prayer
Psalm 93
Den evige konungen
1 Herren är konung!
Han har klätt sig i höghet.
Herren har klätt sig och rustat sig med makt.
Därför står världen fast, den vacklar inte.
2 Din tron är fast grundad från fordom tid,
du är från evighet.
3 Herre, vattenströmmarna höjer sig,
vattenströmmarna höjer sin röst,
vattenströmmarna höjer sina dånande vågor.
4 Men väldig är Herren i höjden,
mer än bruset av stora vatten,
väldiga vatten, havets bränningar.
5 Dina vittnesbörd är sanna alltigenom,
helighet tillhör ditt hus,
Herre, för alltid.
Psalm 96
Hela jordens Konung
1 Sjung för Herren en ny sång,
sjung för Herren, hela jorden!
2 Sjung för Herren, lova hans namn,
kungör hans frälsning dag efter dag!
3 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
9 Tillbed Herren i helig skrud,
bäva inför honom, alla länder!
10 Säg bland folken: " Herren är konung!
Därför står världen fast och vacklar inte.
Han dömer folken med rättvisa."
11 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
må havet brusa och allt som fyller det.
12 Må marken glädja sig och allt som är därpå.
Jubla skall alla skogens träd
13 inför Herren, ty han kommer,
ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
Psalm 34[a]
Herrens godhet och hjälp
1 Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
2 Jag vill alltid välsigna Herren,
hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av Herren,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig Herren,
låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte Herren och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade
och Herren hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel slår sitt läger
omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att Herren är god.
Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar,
de som söker Herren saknar ej något gott.
12 Kom, barn, och lyssna till mig,
jag skall lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 Avhåll då din tunga från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
sök friden och jaga efter den.
16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda,
han vill utplåna minnet av dem från jorden.
18 När de rättfärdiga ropar hör Herren,
han räddar dem ur all nöd.
19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som har en bedrövad ande.
20 Den rättfärdige måste lida mycket,
men Herren räddar honom ur allt.
21 Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem skall krossas.
22 Det onda skall döda den ogudaktige,
de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
23 Herren friköper sina tjänares själar,
ingen som flyr till honom skall stå med skuld.
Josef prövar sina bröder
44 Därefter befallde Josef sin husföreståndare: "Fyll männens säckar med säd så mycket de rymmer, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck. 2 Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna för hans säd." Han gjorde som Josef hade sagt. 3 På morgonen när det blev ljust sändes männen i väg med sina åsnor. 4 Men när de hade kommit ett litet stycke utanför staden, sade Josef till sin husföreståndare: "Sätt efter männen, och när du hinner upp dem skall du säga till dem: Varför har ni lönat gott med ont? 5 Det är ju den bägaren som min herre dricker ur och som han brukar spå med. Det är en ond gärning ni har gjort."
6 När han kom ifatt dem sade han detta till dem. 7 Då svarade de honom: "Varför talar min herre så? Dina tjänare skulle aldrig kunna göra något sådant! 8 Pengarna vi hittade överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus? 9 Den av dina tjänare som har bägaren skall dö och vi andra skall bli min herres slavar." 10 Han svarade: "Ja, det skall bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos skall bli min slav. Men ni andra är utan skuld." 11 Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den. 12 Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck. 13 Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.
14 Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom. 15 Då sade Josef till dem: "Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?" 16 Juda svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra." 17 Men Josef sade: "Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos, han skall bli min slav. Men ni andra kan fara hem till er far i frid."
8 1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag[a] har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.
Guds barns liv i Anden
9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.
25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln