Book of Common Prayer
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.
33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.
34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.
35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk
36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.
37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.
39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.
40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.
41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.
43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.
45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.
46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.
47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.
48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!
11-12 Unge man, bli inte förnärmad när Herren straffar och tillrättavisar dig. Att han straffar dig visar bara att han älskar dig. På samma sätt som en far uppfostrar sin son så gör också Herren med den han älskar.
13-15 Den människa som kan skilja mellan rätt och orätt och har gott omdöme och förstånd, är lyckligare än den som äger silver och guld.Sådan vishet är nämligen mycket värdefullare än dyrbara juveler. Den kan inte jämföras med någonting.
16-17 Visheten ger:ett långt livrikedomäraglädjefrid.
18 Bara visheten ger ett innehållsrikt liv och det är bara den som håller fast vid detta som blir lycklig.
19 Genom vishet skapade Gud jorden och med sin kunskap formade han rymden och hela universum.
20 Hans klokhet lät vattenkällorna bryta fram från djupen och regnet att strömma ner från himlen.
18 Kära barn, låt oss sluta att bara säga att vi älskar människor. Låt oss verkligen älska dem och visa det genom våra handlingar.
19 Då vet vi säkert att vi är på Guds sida, och våra samveten kommer att vara rena, till och med när vi står inför Herren.
20 Men även om samvetet skulle döma oss så vet vi att Herren känner oss bättre än vårt samvete och vet allt om oss.
21 Men, älskade vänner, om våra samveten är rena, kan vi med lugn och förtröstan komma till Herren
22 och få vad vi än ber om, därför att vi lyder honom och gör det som gläder honom.
23 Och detta är vad Gud säger att vi måste göra: tro på hans Son Jesus Kristus och älska varandra så som han har lärt oss.
24 De som gör vad Gud säger, lever i gemenskap med honom och han med dem. Vi vet att detta är sant, därför att den helige Ande, som han har gett oss, talar om det för oss.
Lär er skilja mellan sann och falsk lära
4 Älskade vänner, tro inte på allt ni hör bara därför att någon säger att det är ett budskap från Gud. Pröva det först för att se om det verkligen är så. Det finns nämligen många falska profeter runt om i världen.
2 Man kan nämligen avgöra om deras budskap kommer från den helige Ande eller ej, genom att kontrollera att de verkligen tror att Jesus Kristus, Guds Son, blev människa med en mänsklig kropp? Om de gör det, är deras budskap från Gud.
3 Om de inte gör det, kommer inte budskapet från Gud utan från den Antikrist som ni vet ska komma och som är emot Kristus. Hans fientliga inställning till Kristus är redan spridd i världen.
4 Kära vänner, ni tillhör Gud och har redan vunnit er kamp mot dem som är emot Kristus, för den Ande som finns i er är starkare än den ande som finns i denna ogudaktiga värld.
5 De falska profeterna talar med denna världens ande, och därför lyssnar de som tillhör världen med uppmärksamhet till dem.
6 Men vi är Guds barn. De som vandrar med Gud och känner honom lyssnar till oss. De andra gör det inte. Detta är ett annat sätt att ta reda på om ett budskap verkligen är från Gud, för om det är det, lyssnar inte världen till det.
Jesus tröstar Maria och Marta
17 När de kom fram till Betania berättade man för dem att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,
19 och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.
20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria stannade hemma.
21 Marta sa till Jesus: Herre, om du hade varit här, så hade inte min bror behövt dö.
22 Men jag vet i alla fall att Gud kan ge dig vad som helst om du bara ber honom om det.
23 Jesus sa till henne: Din bror ska återvända till livet.
24 Ja, sa Marta, när alla andra gör det på uppståndelsens morgon.
25 Jesus sa till henne: Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.
26 Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?
27 Ja, Herre, svarade hon honom. Jag tror att du är Messias, Guds Son, den som vi väntat på så länge.
28 Sedan lämnade hon honom och återvände till Maria och tog henne avsides från de sörjande och viskade till henne: Jesus är här och vill träffa dig.
29 Då reste hon sig upp och gick med detsamma för att möta honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®