Book of Common Prayer

Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

³ Jakob skickade budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark, ⁴ och han befallde dem: "Så här skall ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. ⁵ Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon."

⁶ När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau och han kommer emot dig med fyrahundra man." ⁷ Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror ⁸ och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."

⁹ Och Jakob bad: " Herre, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. ¹⁰ Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. ¹¹ Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. ¹² Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."

¹³ Jakob stannade där den natten. Av sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: ¹⁴ tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, ¹⁵ trettio kamelston som gav di, tillsammans med deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsninnor med tio föl. ¹⁶ Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: "Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna." ¹⁷ Sedan befallde han den som gick först: "När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? ¹⁸ då skall du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss." ¹⁹ Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: "Som jag har sagt er skall ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. ²⁰ Ni skall också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss." Ty han tänkte: "Jag vill beveka honom med de gåvor som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." ²¹ Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.

Antikrists och antikristers framträdande

¹⁸ Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister^[a] trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. ¹⁹ Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. ²⁰ Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. ²¹ Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

²² Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. ²³ Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. ²⁴ Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. ²⁵ Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

²⁶ Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse. ²⁷ Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er. ²⁸ Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter. ²⁹ Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.

¹⁹ För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. ²⁰ Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?" ²¹ Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda."

Jesu enhet med Fadern

²² Nu inföll tempelinvigningens högtid^[a] i Jerusalem. Det var vinter, ²³ och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. ²⁴ Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" ²⁵ Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. ²⁶ Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. ²⁷ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹ Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. ³⁰ Jag och Fadern är ett."