Book of Common Prayer
Psalm 89
Herrens löfte till David om ett evigt rike
1 En sång av esraiten Etan.
2 I evighet vill jag sjunga
om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."
4 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
6 Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
8 Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
10 Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
11 Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
12 Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
13 Norr och söder har du skapat,
Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft,
mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt är din trons fäste,
nåd och sanning står inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
17 I ditt namn gläder de sig alltid,
genom din rättfärdighet upphöjs de.
18 Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min heliga olja.
22 Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
24 Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
28 Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.
30 Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid
och hans tron så länge himlen varar.
31 Om hans barn överger min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 om de bryter mot mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då skall jag straffa deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor.
34 Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom,
jag skall inte svika i trofasthet.
35 Jag skall inte bryta mitt förbund,
vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
36 En gång har jag svurit vid min helighet,
och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
37 Hans efterkommande skall bestå för evigt
och hans tron inför mig så länge som solen,
38 som månen skall den bestå för evigt.
Och trofast är vittnet i skyn." Sela.
39 Men nu har du i vrede stött bort
och förkastat din smorde.
40 Du har upplöst förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 Du har brutit ner alla hans murar
och lagt hans fästen i spillror.
42 Alla som går förbi på vägen plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du har lyft hans ovänners högra hand
till glädje för alla hans fiender.
44 Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka
och inte hållit honom uppe i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat hans ungdoms dagar,
du har höljt honom i skam. Sela.
47 Herre, hur länge
skall du gömma dig helt och hållet?
Hur länge skall din vrede brinna som eld?
48 Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga du skapat alla människors barn.
49 Kan en man leva
och slippa se döden,
kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.
50 Herre, var är dina forna nådegärningar,
som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
på vad jag måste uthärda av alla folk.
52 Herre, tänk på hur dina fiender hånar,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen.
30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, annars dör jag." 2 Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: "Kan jag ersätta Gud, som har hindrat dig att få barn?" 3 Hon sade: "Se, där är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne." 4 Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. 6 Då sade Rakel: "Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.[a]
7 Och Bilha, Rakels slavinna, blev åter havande och födde en andra son åt Jakob. 8 Då sade Rakel: "Guds strider har jag stridit med min syster och vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.[b]
9 När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. 10 Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. 11 Då sade Lea: "Till lycka." Och hon gav honom namnet Gad.[c]
12 Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. 13 Då sade Lea: "Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor skall prisa mig lycklig." Och hon gav honom namnet Aser.[d]
14 Men en gång under veteskörden gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen som han bar till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig av din sons kärleksäpplen." 15 Men hon svarade henne: "Är det inte nog att du har tagit min man? Vill du ta min sons kärleksäpplen också?" Rakel sade: "Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen." 16 När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: "Du skall gå in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig." Så låg han med henne den natten. 17 Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. 18 Då sade Lea: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar.[e]
19 Lea blev åter havande och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Sebulon.[f]
21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
22 Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23 Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min skam." 24 Och hon gav honom namnet Josef[g] och sade: " Herren skall ge mig ännu en son."
Livets Ord
1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,[a] det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord[b] är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.
Vandra i ljuset
5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.
Jesus botar en blindfödd
9 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. 2 Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" 3 Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5 När jag är i världen, är jag världens ljus." 6 När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon 7 och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" 9 Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." 10 De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" 11 Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se." 12 De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."
13 De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna. 14 Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15 Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag." 16 Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten." Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså oeniga 17 och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "En profet är han."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln