Book of Common Prayer
Övergiven, men inte besegrad
1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.
3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.
4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!
5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.
6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.
8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!
18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
Falska anklagelser
35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!
2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.
3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!
4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!
5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!
7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.
8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.
9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.
10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
Herrens uppdrag att bygga templet
1 Ett budskap från Herren genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, landshövding i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son.På första dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår sa Herren:
2 Varför säger alla att det ännu inte är dags att bygga upp mitt tempel igen? frågar Herren.
3-4 Hans eget svar till dem lyder: Har då tiden kommit för er själva att bo i lyxiga hem, när templet alltjämt ligger öde?
5 Tänk efter hur ni har det!
6 Ni sår mycket men skördar lite. Ni har knappast tillräckligt att äta eller dricka och inte tillräckligt med kläder för att hålla er varma. Er inkomst försvinner, som om ni stoppat den i fickor fulla med hål!
7 Tänk efter! Tänk på vad ni har gjort och vad det har blivit för resultat!
8 Sedan kan ni gå upp i bergen och hämta ner timmer och bygga upp mitt tempel! Det kommer att glädja mig, och jag ska visa min härlighet där i templet, säger Herren.
9 Nu hoppas ni så mycket men får så lite. Och när ni för hem det ni har fått blåser jag bort det - det räcker inte på långa vägar. Varför? Jo, därför att mitt tempel ligger i ruiner och ni inte bryr er om det. Det enda ni tänker på är era egna hus.
10 Det är därför jag inte har låtit det regna, så att era skördar blivit dåliga.
11 Jag har låtit en torka komma över hela landet, en torka som förstör all gröda, vin, oliver och all annan skörd, en torka som får både människor och djur att törsta och svälta och som förstör allt det ni arbetat så intensivt för att skaffa er.
12 Landshövdingen Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och de få människor som fanns i landet lyssnade då till Haggais budskap och började allvarligt ropa till Herren, sin Gud.
13 Då talade Herren till dem på nytt genom sin profet Haggai och sa: Jag är med er och ska välsigna er.
14 Och Herren inspirerade Serubbabel och Josua och hela folket att bygga upp templet. De samlades så på den tjugofjärde dagen i sjunde månaden av Darejaves andra regeringsår och började bygga på Herrens tempel.
Brevet till församlingen i Thyatira
18 Skriv detta brev till ledaren för församlingen i Thyatira:Detta budskap kommer från Guds Son, vars ögon är som genomträngande eldslågor och vars fötter skiner som guld.
19 Jag ser alla dina goda handlingar - din omtanke om de fattiga, dina gåvor till dem och ditt tjänande. Jag känner också till din kärlek, din tro och ditt tålamod, och i dag är ditt engagemang större än någonsin.
20 Ändå har jag detta emot dig: Du tillåter kvinnan Isebel, som själv kallar sig profetissa, att förföra mina tjänare till att leva i omoral och till att äta kött som har offrats till avgudar.
21 Lyssna nu noga till vad jag säger:
22 Jag ska lägga henne på sjukbädden tillsammans med alla hennes omoraliska efterföljare. Där ska de få uppleva olidliga plågor, om de inte vänder om till mig och ångrar sin synd med henne.
23 Och hennes barn ska drabbas av döden. Och alla församlingar ska få veta, att jag är den som genomskådar människorna och känner deras hemligaste tankar och önskningar. Och jag ska ge var och en av er den lön han förtjänar.
24-25 När det gäller er andra i församlingen i Thyatira, ni som inte har följt denna falska lära (dessa djupare sanningar, som de kallar det - Satans djupheter är vad det är), så tänker jag inte kräva något mer av er. Håll bara stadigt fast vid vad ni har tills jag kommer.
26 Åt alla som segrar över ondskan och som fortsätter att göra det som är min vilja ända till slutet, ska jag ge makt över folken.
27 De ska styra dem med järnhand, och få samma makt att regera över dem som jag fått av min Far. De ska krossas som en lerkruka som slås i småbitar.
28 Och jag ska ge honom morgonstjärnan!
29 Om du kan höra, lyssna till vad Anden säger till församlingarna.
27 Ve er, fariseer och religiösa ledare! Ni är som vackra gravkamrar, fyllda av döda människors ben och av smuts och ruttenhet.
28 Ni gör allt för att framstå som fromma, men i verkligheten är ni fulla av bedrägeri och synd.
29-30 Ja, ve er fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Ni bygger monument över profeterna och de rättfärdigas gravar smyckar ni med blommor. Och sedan påstår ni: 'Om vi hade levt då, skulle vi aldrig ha dödat profeterna på det sätt som våra förfäder gjorde.'
31 När ni säger detta medger ni att ni är söner till onda människor.
32 Ni går i deras fotspår, och i ondska kan ni mäta er med dem.
33 Era lömska förförare! Hur ska ni kunna undkomma helvetets dom?
34 Jag ska skicka profeter till er, och andefyllda män och lärare. En del av dem kommer ni att korsfästa. Andra kommer ni att piska blodiga i era synagogor och förfölja dem från stad till stad.
35 Därigenom gör ni er skyldiga till alla rättfärdiga mäns blod från den rättfärdige Abel till Sakarja, Berekjas son, som blev dödad av er i templet mellan altaret och det allraheligaste.
36 Ja, alla århundradens samlade domar kommer att drabba denna generation.
Jesus sörjer över Jerusalem än en gång
37 O, Jerusalem, Jerusalem, du stad, som mördar profeterna och stenar alla dem som Gud sänder till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, men ni ville inte låta mig göra det.
38 Nu kommer ni själva att få ta hand om ert övergivna tempel.
39 Ja, jag säger er att ni kommer inte att se mig igen förrän ni säger: 'Välsignad är den som kommer i Herrens namn.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®