Book of Common Prayer
Klagosång under landsflykten
137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.
2 I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,
3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.
5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.
7 Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.
8 Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9 Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!
En bön om räddning och befrielse
144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.
2 Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.
3 Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?
4 Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.
6 Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.
7 Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.
8 De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!
9 För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,
10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.
11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.
12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
11 Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.
12 Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.
13 Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.
14 Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.
15 Ja, svarar Herren. Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.
16 Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra.
17 De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.
18 Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.
19 Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.
20 Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!
Visa kärlek även under lidande
7 Tidens ände är snart inne. Be därför med allvar och eftertanke.
8 Och viktigast av allt: fortsätt att visa varandra kärlek, för kärleken täcker över många av era fel.
9 Visa gästfrihet och klaga inte över det extra arbete som det medför.
10 Gud har gett var och en av er speciella gåvor. Se till att ni använder dem till att hjälpa varandra och till att förmedla Guds nåd och välsignelse till andra människor i alla dess former.
11 Är du kallad till att predika? Tala då Guds ord till andra. Är du kallad att hjälpa andra? Gör det med all den kraft och energi som Gud ger, så att Gud blir förhärligad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och makten i evigheternas evighet. Amen.
12 Kära vänner, bli inte förvirrade eller förvånade när ni möter de svåra prövningar som ligger framför er, för det är inte något ovanligt som händer er.
13 Var i stället glada, för dessa prövningar ska göra er till Kristi medbröder i hans lidande. Då ska ni efteråt med glädje få dela hans härlighet den dag då han kommer igen.
14 Förlora inte er glädje när man förbannar och förolämpar er för att ni är kristna, för när det händer kommer Guds Ande att fylla er med sin härlighet.
15 Låt mig inte få höra att någon av er är i svårigheter på grund av mord, stöld, bråk eller för att ha snokat i andra människors angelägenheter.
16 Men det är ingen skam att lida för att man är en kristen. Prisa Gud för förmånen att få tillhöra Kristi familj och bära hans namn.
17 Nu är det dags för domen, och den måste börja bland Guds egna barn. Om till och med vi som är kristna måste dömas, vilket fruktansvärt öde väntar då inte dem som aldrig har trott på Herren!
18 Om de rättfärdiga med knapp nöd blir frälsta, hur ska det då gå för de gudlösa?
19 Om ni därför lider enligt Guds vilja, bör ni fortsätta att göra det som är rätt och lita på den Gud som skapade er, för han kommer aldrig att överge er.
Jesus botar från blindhet
29 När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.
30 Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!
31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.
32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!
34 Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®