Book of Common Prayer
Psalm 45
Messiaskonungen och hans brud
1 För sångmästaren, till "Liljornas" melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner.
2 Mitt hjärta flödar över av vackra ord,
jag säger: Min sång gäller en konung.
Min tunga är en snabb skrivares penna.
3 Du är den skönaste bland människors barn,
nåd är utgjuten över dina läppar.
Därför har Gud välsignat dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du hjälte,
i ditt majestät och din härlighet.
5 Ha framgång i din härlighet
och drag ut till försvar för sanning,
ödmjukhet och rättfärdighet.
Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.
6 Skarpa är dina pilar,
folk skall falla för dig,
konungens fiender skall träffas i hjärtat.
7 Gud, din tron står i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud smort dig[a] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats gläder dig strängaspel.
10 Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov,
en drottning står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din faders hus!
12 Låt konungen ha sin glädje i din skönhet,
ty han är din herre,
för honom skall du falla ner.
13 Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket söker din gunst.
14 Full av härlighet är hon, kungadottern i gemaket,
av guldvirkat tyg består hennes dräkt.
15 I brokigt vävda kläder förs hon till konungen.
Jungfrur, hennes väninnor, följer henne,
de leds in till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram,
de tågar in i konungens palats.
17 I dina fäders ställe skall dina söner komma,
du skall sätta dem till furstar överallt i landet.
18 Ditt namn vill jag upphöja bland alla kommande släkten,
därför skall folken lova dig alltid och för evigt.
Psalm 47
Gud är konung
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Klappa i händerna, alla folk,
höj jubel till Gud med fröjderop!
3 Ty Herren, den Högste, är fruktansvärd,
en stor konung över hela jorden.
4 Han lägger folk under oss,
folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel,
Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
6 Gud har farit upp under jubel,
Herren, under basuners ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår konung, lovsjung!
8 Ty Gud är konung över hela jorden,
lovsjung honom med en psalm.
9 Gud är konung över hednafolken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10 Folkens främsta samlas
som Abrahams Guds folk.
Ty jordens sköldar tillhör Gud,
högt är han upphöjd.
Psalm 48
Konungens heliga stad
1 En sång, en psalm av Koras söner.
2 Stor är Herren och högt prisad
i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd,
berget Sion längst upp i norr,
den store konungens stad.
4 Gud är i dess palats,
han har gjort sig känd som en tillflykt.
5 Se, kungarna slog sig samman,
tillsammans drog de fram.
6 De såg, då häpnade de,
blev förskräckta och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som hos en barnaföderska,
8 som när Tarsisskeppen krossas av östanvinden.
9 Det vi har hört om får vi nu se
i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad.
Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd,
när vi är i ditt tempel.
11 Såsom ditt namn, o Gud,
når också ditt lov intill jordens ändar,
din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar jublar
för dina domars skull.
13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
räkna dess torn!
14 Ge akt på dess murar,
gå igenom dess palats,
så att ni kan berätta om det
för ett kommande släkte.
15 Ty sådan är Gud, vår Gud,
alltid och för evigt.
Han skall leda oss bortom döden.
Arbetet på templet börjar på nytt
5 Och profeten Haggai och Sakarja,[a] Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som de var uppkallade efter. 2 Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
3 Vid samma tid kom Tattenaj, som var ståthållare i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: "Vem har befallt er att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?" 4 Då berättade vi för dem vad de män hette som uppförde byggnaden. 5 Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, innan saken hade kommit inför Darejaves och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
6 Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan floden, sände till kung Darejaves. 7 De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
"Må frid i allt vara med konung Darejaves.
8 Må det komma till konungens kännedom att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning. 9 Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? 10 Vi frågade dem också vad de hette för att vi skulle kunna underrätta dig om det och för att kunna skriva upp namnen på de män som stod i spetsen för dem.
11 Detta var det svar som de gav oss:
Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. 12 Men eftersom våra fäder gjorde himmelens Gud vred, gav han dem i kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. 13 Men i sitt första regeringsår gav den babyloniske kungen Koresh befallning om att man skulle bygga upp detta Guds hus. 14 Dessutom lät kung Koresh från templet i Babel hämta de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh gav dem åt en man vid namn Sesbassar, som han hade tillsatt som ståthållare. 15 Till honom sade han: Tag dessa kärl och far i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats. 16 Så kom denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.
17 Om konungen finner för gott, må man göra efterforskningar i konungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har givit befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter må konungen meddela oss sin vilja om det."
Den himmelska synen
4 Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter." 2 Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen. 3 Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen. 4 Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 5 Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. 6 Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.
Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. 8 Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:
"Helig, helig, helig är Herren Gud,
den Allsmäktige, han som var och som är
och som kommer."
9 Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
11 "Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot
pris, ära och makt, ty du har skapat allt.
Genom din vilja kom det till och blev skapat."
Liknelsen om såningsmannen
13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
"En såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln