Book of Common Prayer
Herre, jag behöver dig!
En psalm av David, då han gömde sig i Judeens öken.1-2 Gud, min Gud! Vad jag längtar efter dig! Jag behöver dig! Jag törstar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där det inte finns en droppe vatten. Vad jag längtar efter att finna dig!
3 Jag önskar att jag kunde gå in i din helgedom för att se din makt och härlighet.
4 Din kärlek och nåd betyder mer för mig än mitt eget liv. Därför vill jag prisa dig!
5 Så länge jag lever tackar jag dig. Och jag lyfter mina händer i bön.
6 Jag är mätt och tillfredsställd som efter en festmåltid. Därför prisar jag dig med stor glädje.
7 När jag ligger vaken om natten tänker jag på dig.
8 Du har alltid hjälpt mig, och under dina skyddande vingars skugga kan jag vara glad!
9 Jag klamrar mig fast vid dig, och din starka högra arm skyddar mig.
10 Alla de som tänker döda mig kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att dödas i striden och bli uppätna av vargar.
12 Men kungen kan vara glad över segern, och alla som tror på honom får också vara glada, medan lögnarna tystas ned.
Gud har befriat Israel
98 Sjung en ny sång till Herren, ja, berätta om allt det väldiga han gjort! För genom sin väldiga kraft och helighet har han vunnit seger.
2-3 Alla folk, som känner honom, vet att han har befriat Israel. Han har bevisat att man kan lita på hans löften. Han har fullföljt sitt löfte om att vara god mot Israel. Hela jorden har sett hur Gud har frälst sitt folk.
4 Därför brister jorden ut i lovsång och höjer glädjerop till Gud.
5 Sjung lovsånger och spela på harpor.
6 Blås i kornetter, och låt trumpeter och horn ljuda! Spela upp en jubelsymfoni inför Herren, vår kung!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri! Låt jorden och alla som bor på den jubla och ropa: Äran tillhör Herren!
8-9 Låt vågorna klappa sina händer av glädje! Låt bergen sjunga glädjesånger inför Herren! Han kommer för att döma alla folk med fullkomlig rättvisa!
Lova Herren för hans kärlek
103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.
2 Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.
3 Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.
6 Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.
7 Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.
8 Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.
9 Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.
10 Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.
11 Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.
12 Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.
13 Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.
14 Och ändå vet han hur förgängliga vi är, att vi bara är som damm.
15 Det är med våra dagar som med blommorna och gräset som grönskar.
16 Ökenvinden drar fram och de är spårlöst försvunna.
17-18 Men Herrens godhet varar i evighet mot dem som lyder honom. Hans nåd och frälsning ges till generation efter generation, till alla dem som håller hans förbund och lyder hans bud.
19 Herren har rest sin tron i himlen. Därifrån regerar han över allt som finns.
20 Välsigna Herren, ni hans mäktiga änglar som lyder hans befallningar.
21 Ja, välsigna Herren, ni himmelska väsen som alltid tjänar honom och gör hans vilja.
22 Må allt som är skapat välsigna Herren överallt där han härskar. Och själv vill jag av hela mitt hjärta välsigna honom!
Herrens uppdrag att bygga templet
1 Ett budskap från Herren genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, landshövding i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son.På första dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår sa Herren:
2 Varför säger alla att det ännu inte är dags att bygga upp mitt tempel igen? frågar Herren.
3-4 Hans eget svar till dem lyder: Har då tiden kommit för er själva att bo i lyxiga hem, när templet alltjämt ligger öde?
5 Tänk efter hur ni har det!
6 Ni sår mycket men skördar lite. Ni har knappast tillräckligt att äta eller dricka och inte tillräckligt med kläder för att hålla er varma. Er inkomst försvinner, som om ni stoppat den i fickor fulla med hål!
7 Tänk efter! Tänk på vad ni har gjort och vad det har blivit för resultat!
8 Sedan kan ni gå upp i bergen och hämta ner timmer och bygga upp mitt tempel! Det kommer att glädja mig, och jag ska visa min härlighet där i templet, säger Herren.
9 Nu hoppas ni så mycket men får så lite. Och när ni för hem det ni har fått blåser jag bort det - det räcker inte på långa vägar. Varför? Jo, därför att mitt tempel ligger i ruiner och ni inte bryr er om det. Det enda ni tänker på är era egna hus.
10 Det är därför jag inte har låtit det regna, så att era skördar blivit dåliga.
11 Jag har låtit en torka komma över hela landet, en torka som förstör all gröda, vin, oliver och all annan skörd, en torka som får både människor och djur att törsta och svälta och som förstör allt det ni arbetat så intensivt för att skaffa er.
12 Landshövdingen Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och de få människor som fanns i landet lyssnade då till Haggais budskap och började allvarligt ropa till Herren, sin Gud.
13 Då talade Herren till dem på nytt genom sin profet Haggai och sa: Jag är med er och ska välsigna er.
14 Och Herren inspirerade Serubbabel och Josua och hela folket att bygga upp templet. De samlades så på den tjugofjärde dagen i sjunde månaden av Darejaves andra regeringsår och började bygga på Herrens tempel.
Uppmuntran att slutföra arbetet på templet
1-2 Den tjugoförsta dagen i sjunde månaden samma år gav Herren dem detta budskap genom Haggai:
3 Fråga landshövdingen, översteprästen och alla som bor kvar i landet:
4 Vilka av er kommer ihåg templet som det såg ut en gång? Det var underbart vackert och kan inte jämföras med det ni nu ser framför er.
5 Men var vid gott mod, Serubbabel och Josua och alla ni andra. Fatta mod och arbeta, för 'jag ska vara med er
6 'När ni lämnade Egypten lovade jag ju att min Ande skulle bli kvar hos er, och därför ska ni inte vara rädda.'
7 För Herren, härskarornas Gud, säger: 'Om en kort liten tid ska jag få både himmel och jord att bäva, både havet och det förtorkade landet.
8 Jag ska skaka om alla folk. Deras skatter ska samlas i detta tempel, och jag ska låta min härlighet uppenbaras där
9-10 'Den kommande härligheten ska bli större än den som har varit! Allt silver och guld tillhör nämligen mig. Och här ska också friden råda
24 En jude som hette Apollos, en bibellärare och förkunnare, hade just kommit till Efesos från Alexandria i Egypten.
25-26 Medan han var i Egypten hade någon berättat för honom om Johannes döparen, och vad Johannes hade sagt om Jesus, men det var allt han visste. Han hade inte hört hela berättelsen. Apollos predikade frimodigt och entusiastiskt i synagogan och sa: Messias kommer. Gör er färdiga att ta emot honom! Även Priscilla och Aquila var där och hörde hans kraftfulla predikan. Efteråt tog de sig an honom och undervisade honom grundligare om Guds väg.
27 Apollos hade tänkt resa till Grekland, och de troende uppmuntrade honom att göra det. De skrev till sina trossyskon och bad dem välkomna honom. När han sedan kom till Grekland blev han på ett fantastiskt sätt använd av Gud till att styrka församlingen.
28 När det blev offentlig debatt gick han med stor kraft emot de judiska argumenten, och bevisade genom Skrifterna att Jesus verkligen är Messias.
De troende i Efesos tar emot den helige Ande
19 Medan Apollos var i Korinth reste Paulus genom landet till Efesos, där han fann flera lärjungar till Johannes döparen.
2 Tog ni emot den helige Ande, när ni började tro? frågade han dem.Nej, svarade de, vi vet inte vad du menar. Vad är den helige Ande?
3 Vad trodde ni på när ni döptes? frågade han.De svarade: Det som Johannes döparen undervisade om.
4 Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett uttryck för en önskan att lämna synden och vända sig till Gud, och att de som tog emot hans dop sedan måste fortsätta att tro på Jesus, den som Johannes sa skulle komma senare.
5 Så snart de hörde detta lät de döpa sig i Herren Jesu namn.
6 När Paulus sedan lade sina händer på dem tog de emot den helige Ande, och de talade på främmande språk och profeterade.
7 Tillsammans var det omkring tolv män.
Liknelsen om den gode samariern
25 En dag kom en av lagexperterna för att pröva Jesu renlärighet. Han frågade: Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?
26 Jesus svarade: Vad säger Moses lag om det?
27 Han svarade: Den säger att du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, och med all din kraft och av hela ditt förstånd. Och din medmänniska ska du älska lika mycket som dig själv.
28 Det är riktigt! sa Jesus till honom. Gör det så ska du få leva!
29 Mannen ville försvara sin brist på kärlek till vissa människor och därför frågade han: Vem är min medmänniska?
30 Då svarade Jesus: En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom sedan halvdöd vid vägkanten.
31 Av en händelse kom en judisk präst förbi. När han såg mannen ligga där sneddade han över på vägens andra sida och gick förbi.
32 Därefter kom en tempeltjänare till platsen, och han lät också mannen ligga utan att bry sig om honom.
33 Men en samarier, som ni ju inte har mycket till övers för, kom också samma väg, och när han såg den misshandlade mannen greps han av medlidande.
34 Samariern böjde sig ner bredvid honom, tvättade hans sår rena och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där vakade han över honom hela natten.
35 Nästa dag, när han måste fara vidare, betalade han värdshusvärden och bad honom att ta hand om mannen. 'Om räkningen går på mer än det här
36 Vilken av dessa har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska? frågade nu Jesus lagexperten.
37 Han svarade: Den som visade medlidande naturligtvis.Då sa Jesus: Just det. Gå och gör likadant.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®