Book of Common Prayer
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!
27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!
28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!
29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.
31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!
32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.
33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.
35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.
36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.
37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.
38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.
39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.
40 Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.
41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.
43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!
44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.
47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!
48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.
8 Herren hade bestämt sig för att ödelägga Jerusalem. Han hade gjort upp en fast plan för dess förstörelse. Därför föll murar och torn för honom.
9 Jerusalems portar är obrukbara. Alla dess lås och bommar har han brutit sönder och krossat. Stadens kungar och furstar har blivit slavar i avlägsna länder och saknar lag och profetiska syner som kan ge dem vägledning.
10 Jerusalems äldste sitter tysta på marken klädda i säcktyg. De strör jord över sina huvuden i sorg och förtvivlan. Jerusalems unga flickor hänger med huvudet.
11 Jag har gråtit tills jag inte längre har några tårar. Mitt innersta är upprört när jag ser vad som har hänt mitt folk. Små barn och spädbarn tynar bort och dör på gatorna.
12 Mamma, mamma, vi vill ha mat, ropar de och faller sedan ihop i mödrarnas armar, och deras liv rinner ut som hos soldater som sårats i strid.
13 Har det någonsin i hela världen funnits en sådan sorg? Jerusalem, vad kan jag jämföra din förtvivlan med? Hur kan jag trösta dig? Dina sår är djupa som havet. Vem kan bota dig?
14 Dina profeter har talat som dårar och varit falska alltigenom. De har inte ens försökt att hjälpa dig ur slaveriet genom att peka på dina synder. De har ljugit och sagt att allt varit bra.
15 Alla som går förbi skakar på huvudet och säger hånfullt: Skulle detta vara den stad som kallats den skönaste i världen och hela jordens glädje?
51 Ni ska få del av en hemlighet. Alla av oss kommer inte att dö, men vi ska alla få nya kroppar!
52 Det kommer att hända på ett ögonblick, när den sista basunen ljuder. För det ska höras en basunstöt från himlen, och alla de kristna som har dött kommer plötsligt att bli levande med nya kroppar som aldrig kommer att dö. Sedan ska vi som fortfarande lever, också i ett ögonblick få nya kroppar.
53 Våra jordiska kroppar, de som vi nu har och som en gång dör, måste förvandlas till himmelska kroppar, som inte kan förstöras utan ska leva i evighet.
54 När detta händer kommer det ord i Skriften att uppfyllas som säger: Döden är besegrad och finns inte mer.
55-56 Död, var är då din seger och var är då din makt? För dödens makt kommer av synden, och syndens makt kommer av lagen.
57 Vi prisar Gud för segern över döden! Det är han som ger seger genom Jesus Kristus, vår Herre!
58 Mina kära bröder, eftersom den framtida segern är viss, ska ni därför vara starka och stå fasta och hängivet arbeta för Herren, för ni vet att inget som ni gör för Herren är bortkastat.
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
12 En dag vandrade Jesus genom några sädesfält tillsammans med sina lärjungar. Det var sabbat, den judiska gudstjänstdagen, och hans lärjungar var hungriga. Därför började de rycka av veteax och äta.
2 Men några fariseer såg det och protesterade: Dina lärjungar bryter mot lagen. De skördar på sabbaten.
3 Men Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans vänner var hungriga?
4 Han gick in i templet, och han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna fick äta av. De bröt också mot lagen.
5 Och har ni aldrig läst i Moses lag att prästerna, som tjänstgör i templet, får arbeta på sabbaten?
6 Och här finns verkligen en som är större än templet!
7 Men om ni förstod detta Skriftens ord: Jag älskar barmhärtighet mer än offer, så skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga.
8 För Människosonen har rätt att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten eller inte.
Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen
9 Sedan gick Jesus till synagogan, och
10 där fick han se en man som hade en missbildad hand. Fariseerna frågade honom då: Tillåter lagen att man botar någon på sabbaten? De hoppades naturligtvis att han skulle svara ja, så att de kunde få något att anklaga honom för.
11 Men han svarade: Om någon av er bara har ett enda får och det faller i en brunn på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det samma dag? Naturligtvis gör han det.
12 Och en människa är mycket mer värd än ett får! Därför är det rätt att göra gott på sabbaten.
13 Sedan sa han till mannen: Räck fram din hand. Och när mannen gjorde det blev handen normal, precis som den andra!
14 Då kallade fariseerna samman ett möte i avsikt att arrestera och döda Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®