Book of Common Prayer

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁷ I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.

⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.

¹⁰ Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.

¹¹ Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.

¹² Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.

¹³ Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.

¹⁴ Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!

¹⁵ Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.

¹⁶ Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.

¹⁷ Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.

¹⁸ Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.

¹⁹ De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.

²⁰ Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.

²¹ Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.

²² Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.

²³ Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.

²⁴ Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.

²⁵ Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.

²⁶ Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.

²⁷ Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.

²⁸ Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.

²⁹ Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.

³⁰ Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.

³¹ Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.

³² För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?

³³ Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.

³⁴ Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.

³⁵ Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!

³⁶ Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.

³⁷ Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.

³⁸ Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.

³⁹ Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.

⁴⁰ Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.

⁴¹ Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.

⁴² De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.

⁴³ Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.

^44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.

⁴⁷ Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!

⁴⁸ Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.

⁴⁹ Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.

⁵⁰ Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!

⁵¹ Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.

Jeremia befrias

38 Men när Sefatja, Mattans son, Gedalja, Pashurs son, Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde att Jeremia hade sagt till folket

² att alla som blev kvar i Jerusalem skulle dö genom svärd, hunger eller sjukdom, men att alla som överlämnade sig till babylonierna skulle få leva

³ och att staden verkligen skulle bli intagen av kungen i Babylon,

⁴ gick de till kungen och sa: Ers Majestät, den mannen måste dö. Sådant prat undergräver moralen både hos de få soldater vi har kvar och hos det övriga folket. Han är en förrädare.

⁵ Kung Sidkia höll med dem. Gör vad ni vill med honom, sa han. Jag ska inte hindra er.

⁶ De tog då Jeremia från fängelsecellen och sänkte med rep ner honom i en tom brunn på fängelsegården. Brunnen tillhörde Malkia, en medlem av den kungliga familjen. Det fanns inget vatten i den, men det var ett tjockt lager dy på bottnen som Jeremia sjönk ner i.

⁷ När etiopiern Ebed-Melek, en inflytelserik ämbetsman vid hovet, hörde att Jeremia fanns i brunnen,

⁸ rusade han ut till Benjaminsporten där kungen befann sig.

⁹ Ers Majestät, dessa män som sänkte ner Jeremia i brunnen har hela tiden behandlat honom mycket illa, sa han. Jeremia kommer att dö av hunger nu när nästan allt bröd i staden är slut.

¹⁰ Kungen befallde då Ebed-Melek att ta med sig trettio män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö.

¹¹ Ebed-Melek samlade alltså trettio män och gick till ett förråd i palatset, där kläder som inte längre användes förvarades. Där fick han tag i en del gamla trasor och kasserade mantlar, som han tog med till brunnen och sänkte ner till Jeremia.

¹² Ebed-Melek ropade ner till Jeremia: Lägg trasorna under armarna, så du inte gör dig illa på repet. När Jeremia var klar

¹³ drog de upp honom och ledde honom bort till fängelsegården, där han fick stanna tills vidare.

Regler för gudstjänsten

²⁶ Mina bröder, låt oss nu sammanfatta vad jag har sagt. När ni kommer tillsammans bör det fungera på det sättet att några sjunger, andra undervisar eller berättar något som Gud har låtit dem förstå, andra talar tungomål eller uttyder någon annans tungotal. Men allt som görs måste vara nyttigt för alla och tjäna till att bygga upp dem i tron på Herren.

²⁷ Inte fler än två eller högst tre bör tala på okända språk,

²⁸ och om ingen som kan tolka finns närvarande bör de inte tala högt. De kan tala tyst för sig själva och för Gud, men inte offentligt.

^29-30 Två eller tre kan profetera, om de har gåvan, men bara en i taget, medan de andra lyssnar. Om någon får ett budskap eller en uppenbarelse från Herren ska den som då talar sluta.

³¹ På det sättet kan alla som har profetians gåva få tala, den ene efter den andre, och alla kommer att lära sig något och bli uppmuntrade och hjälpta.

³² Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller att vänta på sin tur.

³³ Gud tycker inte om när det är oordning. Han vill att det ska råda harmoni i församlingen.

³⁷ Ni som gör anspråk på att ni har profetians gåva liksom andra gåvor från den helige Ande borde vara de första att förstå att vad jag säger är en befallning från Herren själv.

³⁸ Men om någon fortfarande inte håller med mig så måste vi lämna honom i hans okunnighet.

³⁹ Därför, kära vänner i tron, var angelägna om att bli profeter, så att ni kan förkunna Guds budskap klart, men säg aldrig att det är fel att tala i tungor.

⁴⁰ Se till att allt sker värdigt och med ordning.

³⁴ Inbilla er inte att jag har kommit för att skapa frid på jorden! Nej, snarare tvärtom.

³⁵ Jag kommer att orsaka splittring så att en son sätter sig upp mot sin far, en dotter mot sin mor, och en svärdotter mot sin svärmor.

³⁶ De värsta fienderna kommer för många att finnas i deras egna hem!

³⁷ Om ni älskar er far och mor mer än ni älskar mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig. Och om ni älskar er son eller dotter mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig.

³⁸ Och om ni vägrar att ta upp ert kors och följa mig, kan ni inte tillhöra mig.

³⁹ Om ni klamrar er fast vid livet kommer ni till sist att förlora det, men om ni vågar ge det för min skull, kommer ni att rädda det.

⁴⁰ De som tar emot er, tar emot mig. Och när de tar emot mig, tar de emot Gud som har sänt mig.

⁴¹ Om ni tar emot en profet, därför att han är en gudsman, kommer ni att få samma lön som profeten. Och om ni tar emot goda och rättfärdiga män som lever för Gud, ska ni få samma belöning som de.

⁴² Ja, om ni så bara ger ett glas friskt vatten till den minst ansedde av mina efterföljare, därför att han tillhör mig, så ska ni verkligen få lön för det.