Book of Common Prayer
Klagosång under landsflykten
137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.
2 I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,
3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.
5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.
7 Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.
8 Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9 Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!
En bön om räddning och befrielse
144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.
2 Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.
3 Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?
4 Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.
6 Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.
7 Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.
8 De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!
9 För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,
10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.
11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.
12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
Rekabiternas föredömliga lydnad
35 Detta är ett budskap som Herren gav Jeremia ett antal år tidigare, medan Jojakim, Josias son, fortfarande var kung över Juda:
2 Besök rekabiterna och be dem att komma till templet! Ta dem till ett av de inre rummen och bjud dem på vin!
3 Då gick jag och träffade Jaasanja, Jeremias son och Habassinjas sonson, och tog med mig honom och alla hans bröder och söner, representanter för alla rekabiternas familjer,
4 och gick in i det rum i templet som var avsett för Hanan, Jigdaljas son. Det rummet låg alldeles intill det som användes av ämbetsmännen från palatset och över Sallums son Maasejas rum, dörrvaktaren.
5 Jag satte fram tillbringare med vin och vinbägare och bjöd dem att dricka,
6 men de ville inte.Nej, sa de. Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadab, Rekabs son, bestämde en gång att ingen av oss någonsin skulle dricka vin, varken vi eller våra barn.
7 Han sa också till oss att varken bygga hus, så eller plantera vingårdar och att inte äga mark och bli bofasta. Om vi följde detta och alltid bodde i tält, skulle vi få bo länge i landet som nomader och leva av vår boskap.
8 Vi har lytt honom i allt detta. Varken vi, våra hustrur eller våra barn har någonsin druckit vin.
9 Vi har inte byggt hus, ägt vingårdar eller besått åkrar.
10 Vi har bott i tält och har in i minsta detalj följt alla de råd som vår far Jonadab gav oss.
11 Men när Nebukadnessar, kungen i Babylon, kom hit, blev vi rädda och bestämde oss för att fly till Jerusalem. Detta är anledningen till att vi är här.
12 Då gav Herren Jeremia detta budskap:
13 Herren, härskarornas Gud, säger: Gå och säg till Juda och Jerusalem: Ni har något att lära av rekabiterna!
14 De dricker inte vin, för att deras förfader sagt till dem att inte göra det. Men jag har talat till er gång på gång, och ni har varken lyssnat eller lytt.
15 Jag har sänt er den ene profeten efter den andre för att uppmana er att vända om från era ogudaktiga vägar och sluta upp med att tillbe andra gudar. Jag har sagt att om ni lyder, ska jag låta er få bo i det land som jag gav er och era förfäder. Men ni vill inte lyssna eller lyda.
16 Rekabiterna har lytt sin far i allt, men ni har vägrat att höra på mig.
17 Därför säger Herren, härskarornas Gud, kommer jag att sända allt det onda som jag har lovat över Juda och Jerusalem.
18-19 Då vände sig Jeremia till rekabiterna och sa: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger att eftersom ni har lytt er far Rekab i allt, ska han alltid ha ättlingar som tillber honom.
27 Detta är vad jag försöker säga: Ni utgör alla tillsammans Kristi kropp, och var och en av er är en särskild och nödvändig del av den.
28 I sin församling har Gud insatt några till apostlar, andra till profeter och lärare. Det finns också de som har gåvan att göra under, de som har gåvan att bota sjuka, de som har gåvan att hjälpa människor i nöd, de som har gåvan att organisera och samordna olika uppgifter och de som talar språk som de aldrig har lärt sig.
29 Kan alla vara apostlar? Naturligtvis inte. Kan alla vara profeter? Nej. Kan alla vara lärare? Kan alla göra under?
30 Kan alla bota sjuka? Naturligtvis inte. Ger Gud oss alla förmåga att tala på språk som vi aldrig har lärt oss? Kan vem som helst förstå och översätta det som sägs på ett sådant språk?
31 Absolut inte. Men sträva efter att få de gåvor som är de mest betydelsefulla.Och nu ska jag visa er något som är överlägset allt annat!
Kärleken är störst av allt
13 Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.
2 Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.
3 Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.
Jesus uppmanar lärjungarna att be om arbetare
35 Jesus vandrade omkring och besökte alla städer och samhällen i området. Han undervisade i de judiska synagogorna och spred de goda nyheterna om riket. Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar.
36 När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde.
37 Skörden är stor men arbetarna är så få, sa han till lärjungarna.
38 Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på åkrarna.
Jesus sänder ut de tolv
10 Vid den tiden kallade Jesus till sig sina tolv lärjungar och gav dem fullmakt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar.
2 Här följer namnen på dessa tolv: Simon (som senare kom att kallas Petrus), Andreas (Petrus bror), Jakob och Johannes (söner till Sebedaios),
3 Filippos, Bartolomaios, Tomas, Matteus (skatteindrivaren), Jakob (Alfaios son), Taddaios,
4 Simon (en medlem av seloternas revolutionära parti) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®