Book of Common Prayer
En bön för kungen
1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!
3 Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.
4 Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.
5 Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.
6 Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!
7 Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.
8 Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.
9 Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!
10 Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!
Kungen som segrar
1-2 Herre, kungen är glad över din styrka! Han jublar högt över att du har låtit honom segra.
3 Du har gett honom vad han innerst inne ville, allt vad han bett dig om.
4 När du satte honom på tronen, gav du honom framgång och lycka. Du satte en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han bad om ett långt, innehållsrikt liv, och du har gett honom det han önskade. Hans livsdagar sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din seger har du gett honom ära och beröm. Du har gjort honom hög och mäktig. Du har skänkt honom evig lycka.
7 Du har gett honom glädjen att ständigt få vara i din närhet.
8 Eftersom kungen litar på Herren och är beroende av hans orubbliga kärlek ska han aldrig stappla eller falla.
9 Med din hand, Herre, ska du fånga dina fiender, ja, alla som hatar dig.
10-11 När du visar dig, kommer din förtärande eld att förgöra dem. Du ska utrota dessa människor
12 som gör uppror mot dig, Herre. De kommer inte att lyckas.
13 De ska vända sig om och fly, när de ser hur dina pilar riktas mot dem.
14 Ta emot vår lovsång, Herre, för all din härliga makt! Vi vill sjunga om dig och fira din stora seger.
Både kung och präst
110 Herren sa till min herre, kungen: Sätt dig på min högra sida och regera. Jag ska besegra dina fiender, och de ska böja sig inför dig.
2 Herren har gjort dig till kung och i Jerusalem står din tron. Därifrån ska din makt utgå och du ska regera över alla dina fiender.
3 När du ställer upp din här kommer ditt folk frivilligt till dig, klädda i heliga kläder. Som daggen om morgonen kommer de unga männen, fulla av ungdomlig kraft.
4 Herren har gett ett löfte och kommer inte att bryta det. Han har sagt att du ska vara präst för all framtid, precis som Melki-Sedek.
5 Gud står vid din sida. På sin vredes dag ska han slå ner många kungar.
6 Han ska döma folken och slagfälten ska vara fyllda av lik.
7 Men själv ska han bli styrkt och uppfriskad av att dricka ur vattenkällorna vid vägen och därigenom segra.
Räddad från döden
116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.
4 Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!
5 Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!
6 Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.
7 Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.
8 Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.
9 Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.
10-11 Jag fortsatte att tro på honom även när jag var modlös och sa: Nu vet jag varken ut eller in, och man kan inte lita på någon.
12 Men vad kan jag nu göra för Herren som tack för allt han gjort för mig?
13 Jo, vid offermåltiden ska jag lyfta upp min bägare med vin för han har räddat mig.
14 Inför allt Guds folk vill jag visa att jag håller vad jag lovat.
15 Herren beskyddar alla som älskar honom, för de är dyrbara i hans ögon och han vill inte deras död.
16 Herre, du har befriat mig från mina bojor, och jag tjänar dig precis som min mor gjorde.
17 Därför vill jag ge dig ett tackoffer, och jag ska med hög röst bekänna att du är min Herre.
18-19 Här i templets förgårdar i Jerusalem, inför allt ditt folk, ska jag infria allt jag lovade inför dig. Halleluja!
Lova Herren alla länder!
117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,
2 för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!
51 När templet slutligen var färdigt, tog Salomo silvret, guldet och alla de kärl som hans far David hade invigt för detta ändamål och lade dem i templets skattkammare.
Arken flyttas till templet
8 Därefter sammankallade Salomo alla Israels ledare till Jerusalem, huvudmännen för stammarna och släkterna, för att de skulle få vara med när förbundets ark flyttades från tabernaklet i Sion, Davids stad, till templet.
2 Denna högtid ägde rum under nymånadsfesten i den sjunde månaden.
3-4 Prästerna bar då arken till templet tillsammans med alla de heliga kärl som förut hade funnits i tabernaklet,
5 och kung Salomo och folket samlades framför arken och offrade ett oräkneligt antal får och småboskap.
6 Sedan förde prästerna in förbundsarken till husets inre rum, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar.
7 Kerubernas vingar överskuggade arken och dess bärstänger.
8 Stängerna var så långa att de syntes från det angränsande rummet, men inte från yttre förgården, och de finns fortfarande på plats.
9 I arken fanns då bara de båda stentavlor som Mose lade där när Herren ingick förbund med Israels folk på Sinai efter uttåget ur Egypten.
10 När prästerna gick ut från det inre av helgedomen, fylldes hela templet av ett stort moln.
11 Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hela huset!
12-13 Då sa Salomo:Herren har sagt att han bor i ett tätt moln.Men nu Herre, har jag byggt ett hus åt dig på jorden,en plats där du alltid kan bo.
14 Sedan vände han sig mot folket och välsignade dem och sa:
15 Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gjort vad han lovade min far David
16 när han sa: 'Sedan den dag då jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utsett någon plats för templet, men jag har valt en man att vara folkets ledare.'
17 Den mannen var min far, kung David. Han ville bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,
18 men Herren lät honom inte göra det. 'Jag är glad att du vill det
19 'Men det är din son som ska bygga mitt tempel.'
20 Och nu har Herren gjort vad han lovat, för jag har efterträtt min far som kung i Israel, och nu har detta tempel blivit byggt åt Herren, Israels Gud.
21 Jag har gjort i ordning en plats i templet för arken, som innehåller det förbund som Herren ingick med våra förfäder när han förde dem ut ur Egyptens land.
17 Tre dagar efter ankomsten samlade han de judiska ledarna i staden till ett möte och talade till dem och sa:Bröder, jag blev arresterad av judarna i Jerusalem och överlämnades till den romerska staten för att ställas inför rätta, fastän jag inte har gjort något illa eller handlat emot någon av våra förfäders seder.
18 Romarna ställde mig inför rätta men ville frige mig, för de fann inget skäl till att döma mig till döden, vilket de judiska ledarna ville.
19 Men när judarna protesterade mot deras beslut, fann jag det nödvändigt att vända mig till kejsaren, för min avsikt var inte att anklaga mitt eget folk för något.
20 Det är anledningen till att jag bett er komma hit i dag för att vi skulle lära känna varandra. Jag ville tala om för er att det är därför att jag tror att Messias har kommit som jag är bunden med dessa kedjor.
21 De svarade: Vi har inte hört något ont om dig! Vi har inte fått något brev från Judeen eller några rapporter från dem som kommit från Jerusalem.
22 Vi vill gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om dessa kristna är att man överallt är emot dem.
23 Vi kom överens om att träffas igen en viss dag, och den dagen samlades ännu fler människor i det hus där Paulus bodde. Han berättade för dem om Guds rike och undervisade dem från Skriften om Jesus - både från de fem Moseböckerna och från profeternas böcker. Han började på morgonen och fortsatte sin undervisning ända till kvällen.
24 Några kom till tro, andra gjorde det inte.
25 Men sedan de diskuterat med varandra fram och tillbaka, gick de därifrån med Paulus sista ord ringande i sina öron: Den helige Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:
26 Säg till judarna: 'Ni ska höra och se, men inte förstå,
27 för era hjärtan är alltför tröga, och era öron lyssnar inte, och ni har tillslutit era ögon så att ni inte ser, för ni vill inte se och höra och förstå och vända er till mig för att bli botade.'
28-29 Därför vill jag att ni ska inse att denna frälsning är tillgänglig också för andra än judar och att de kommer att ta emot den.'
30 Paulus bodde två år i det hus han hade hyrt och välkomnade alla som kom på besök.
31 Och han berättade frimodigt för dem om Herren Jesus Kristus, och ingen försökte hindra honom.
Jesus blir förrådd och arresterad
43 Just när han sa detta kom Judas (en av hans lärjungar) med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor och utsänd av översteprästerna och andra judiska ledare.
44 Judas hade kommit överens med dem och sagt: Mannen som jag ger en hälsningskyss ska ni gripa. Han är det.
45 Så snart de hade kommit dit gick han fram till Jesus. Mästare, ropade han och omfamnade honom och gav honom en hälsningskyss.
46 Då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47 Men en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på en av översteprästernas tjänare.
48 Jesus frågade dem: Jag måste vara en farlig brottsling eftersom ni kommer på det här viset, beväpnade till tänderna för att gripa mig?
49 Varför arresterade ni mig inte i templet? Dag efter dag har jag undervisat där utan att ni har rört mig. Men detta sker för att profetiorna om mig ska uppfyllas.
50 Livrädda övergav nu alla lärjungarna honom och flydde.
51-52 Men en ung man som följt med Jesus stod lite på avstånd. Han var klädd i bara ett linneskynke, och när man försökte att gripa honom tappade han skynket och sprang därifrån fullständigt naken.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®