Book of Common Prayer
Två sätt att leva.
1 Lyckliga är de som inte följer ogudaktiga människors råd eller är tillsammans med syndare som inte bryr sig om Gud.
2 De är i stället glada över att kunna göra det Gud vill. Dag och natt tänker de på hans lag och funderar över hur de bättre ska kunna följa den.
3 De är som träd som växer vid flodstranden. De bär god frukt och deras löv vissnar aldrig. De lyckas med allt de gör.
4 Men så är det inte för syndarna! De skingras som agnar för vinden.
5 De kan inte känna sig säkra på domens dag och ska inte få vara bland de rättfärdiga.
6 Herren vakar ständigt över alla gudfruktiga människors planer och vägar, men de gudlösa är på väg mot domen.
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
På flykt men ändå räddad
1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och
3 många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.
4 Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.
5 Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.
6 Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.
7 Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.
8 Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.
9 Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!
Gud beskyddar mig
1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!
3 Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?
4 Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.
5 Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!
6 Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.
7 Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.
9 När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.
Den som gräver en grop ...
1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!
3 Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,
5 om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.
6 Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.
7 Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.
8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.
10 Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.
11 Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.
12 Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.
13 Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,
14 och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.
15 Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.
16 De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.
17 Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!
18 Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.
5 Samtidigt lät Davids son Adonia, vars mor hette Haggit, att utropa sig till kung i stället för sin åldrige far. Han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män att springa före vagnen.
6 Hans far hade aldrig velat gå till rätta med honom och fråga vad han menade med detta. Adonia såg mycket bra ut, och han var Absaloms yngre bror.
7 Han fick med sig Joab, överbefälhavaren, och prästen Ebjatar, och de lovade att hjälpa honom till makten.
8 Men bland dem som fortsatte att vara trogna mot kung David och vägrade acceptera Adonia fanns prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar.
9 Adonia begav sig till Rogelskällan, där han offrade får, tjurar och gödkalvar vid Soheletstenen. Därefter kallade han samman alla sina bröder, kungens söner och alla de män i Juda som var i kungens tjänst.
10 Men han inbjöd inte profeten Natan, Benaja, Davids hjältar och sin bror Salomo.
11 Då gick profeten Natan till Salomos mor, Bat-Seba, och frågade henne: Känner du till att Haggits son Adonia nu är kung och att vår herre David inte ens vet om det?
12 Om du vill rädda ditt eget och din son Salomos liv, så ska du göra det jag säger till dig!
13 Du ska genast gå till kung David och fråga honom: 'Min herre, har du inte lovat mig att min son Salomo ska bli kung efter dig och sitta på din tron? Hur kan det då komma sig att Adonia regerar nu?'
14 Medan du talar med honom ska jag komma in och bekräfta allt du säger.
15 Bat-Seba gick till den gamle kungen i hans rum där Abisag skötte om honom.
16 Bat-Seba bugade sig djupt för honom och böjde knä. David frågade henne: Vad har du på hjärtat?
17 Min herre och kung, svarade hon. Du svor inför Herren, din Gud, och lovade mig att min son Salomo skulle efterträda dig på tronen,
18 men nu har Adonia blivit kung i stället utan att du ens vet om det!
19 Han har firat sin kröning genom att offra oxar, gödkalvar och en mängd får, och han har inbjudit alla dina söner och prästen Ebjatar och Joab, överbefälhavaren, men inte Salomo.
20 Nu vill hela Israel veta om du verkligen har utsett Adonia till din efterträdare.
21 Om du inte gör någonting åt detta så kommer min son Salomo och jag att avrättas som brottslingar så snart du är borta.
22-23 Medan hon fortfarande talade med kungen kom profeten Natan. Man meddelade kungen detta och han lät honom komma in i rummet. Natan bugade sig djupt för kungen
24 och frågade: Herre, har du utsett Adonia att bli kung efter dig?
25 I dag firar han sin kröning genom att offra tjurar, gödkalvar och får, och han har inbjudit dina söner till festligheterna, prästen Ebjatar och dina bästa män. De äter och dricker tillsammans med honom och ropar: 'Länge leve kung Adonia!'
26 Men prästen Sadok och Benaja och Salomo och mig har han inte bjudit.
27 Har detta skett med din vetskap? Man kan ju tro det, eftersom du inte har sagt ett ord om vilken av dina söner som du har valt att bli kung efter dig.
David väljer Salomo till tronföljare
28 Kalla tillbaka Bat-Seba! sa David.Bat-Seba kom omedelbart och gick fram till kungen igen.
29 Kung David gav då ett löfte under ed: Så sant Herren lever, han som har räddat mig från alla faror,
30 lovar jag att din son Salomo ska bli kung och sitta på min tron, precis som jag tidigare sagt under ed inför Herren, Israels Gud.
31 Då bugade sig Bat-Seba djupt inför honom och utropade: Tack, min herre och kung. Må du leva i evighet!
26 Sedan sa Agrippa till Paulus: Varsågod och börja. Ordet är ditt.Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar:
2 Jag är mycket glad, kung Agrippa, började han, att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,
3 för jag vet att du är expert på judiska lagar och seder. Var vänlig och lyssna på mig med tålamod!
4 Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk utbildning ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och senare i Jerusalem. Och jag levde efter vad jag fick lära mig.
5 De vet mycket väl, fast de inte vill erkänna det, att jag alltid har varit den strängaste farisé när det gällt att lyda judiska lagar och seder.
6 Men det verkliga skälet till deras anklagelser är något annat. Det är att jag sätter mitt hopp till Guds löfte, ett löfte som gavs till våra förfäder
7 och som Israels tolv stammar dag och natt strävar efter att komma fram till! Ändå påstår judarna, ers majestät, att det är ett brott av mig!
8 Men är det ett brott att tro på de dödas uppståndelse? Varför är det så svårt att tro att Gud kan föra människor tillbaka till livet?
9 Tidigare trodde jag själv att jag borde gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.
10 Jag fängslade många av de heliga i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.
11 Överallt använde jag tortyr för att försöka få de kristna att förbanna Kristus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.
12 En dag var jag på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och uppdrag.
13 Vid middagstid kom plötsligt ett ljus från himlen, starkare än solen, och omgav mig och mina följeslagare.
14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Hela din kamp mot mig är meningslös.'
15 'Vem är du Herre?' frågade jag.Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
16 Res dig nu upp! Jag har visat mig för dig för att du ska bli min tjänare och mitt vittne. Du ska berätta för världen om det som hänt i dag, och i framtiden när jag visar mig för dig.
17 Och jag ska skydda dig både för ditt eget folk och för andra. Ja, jag ska sända dig till andra folk
18 för att du ska öppna deras ögon, så att de ser sin verkliga situation och kan omvända sig och leva i Guds ljus i stället för i Satans mörker. De ska få ta emot förlåtelse för sina synder och få en plats bland Guds folk - alla de som renats genom tron på mig.'
19 Och därför, kung Agrippa, var jag inte olydig mot denna himmelska syn!
20 Jag predikade först för dem som fanns i Damaskus och i Jerusalem, sedan i Judeen och för övriga folk. Jag uppmanade alla att överge sin synd, vända sig till Gud och bevisa sin omvändelse genom att göra goda gärningar.
21 Judarna arresterade mig i templet, därför att jag förkunnade detta, och försökte döda mig,
22 men Gud skyddade mig så att jag fortfarande lever och kan berätta om detta för alla, både för makthavare och vanligt folk. Jag lär ingenting annat än vad profeterna och Mose gjorde, nämligen
23 att Messias skulle lida och som den förste uppstå från de döda för att föra ljuset till både judar och andra folk.
14 När ni ser 'den avskyvärda avgudabilden' stå i templet, då ska alla som befinner sig i Judeen fly upp i bergen. (Du som läser detta, tänk på vad det innebär.)
15-16 Om ni befinner er utomhus så gå inte tillbaka in i husen för att hämta något. Och om ni är ute på fälten så rusa inte hem för att hämta kläder.
17 Stackars kvinnor som då är gravida, och de mödrar som ammar sina barn.
18 Be därför att ni inte behöver fly på vintern.
19 Denna nödtid kommer att bli så fasansfull att dess like inte funnits sedan Gud skapade världen och inte heller kommer att finnas.
20 Och om inte Herren grep in och förkortade denna nödtid, skulle inte en enda människa överleva. Men för sina utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Jesus talar om sin återkomst
21 Och om sedan någon säger till er: 'Här är Messias' eller 'Där är han
22 För många ska framträda som världsfrälsare, och falska profeter ska det finnas gott om. De ska göra märkliga under, för att om möjligt föra Guds egna barn bakom ljuset.
23 Var på er vakt! Jag har varnat er i förväg!
24 När denna tid av skräck är över kommer solen att förmörkas och månen att sluta lysa.
25 Stjärnorna ska falla från himlen, och universum kommer att skakas i sina grundvalar.
26 Sedan ska alla människor se Människosonen komma bland molnen i stor makt och ära.
27 Och han ska sända ut änglarna för att samla ihop sina utvalda från världens alla hörn.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®