Book of Common Prayer
Gud står på min sida
1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!
4 Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.
5 Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.
6 Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.
7 Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.
8 Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.
9 Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!
10 Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.
11 Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!
12 Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,
13 för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!
Herre, straffa mig inte längre
1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!
3 Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,
4 för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?
5 Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.
6 När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!
7 Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.
8 Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.
9 Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar
10 och kommer att svara på alla mina böner.
11 Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.
Herre, varför visar du dig inte?
10 Herre, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig när jag behöver dig som bäst?
2 Kom och ta hand om alla dessa ogudaktiga och högmodiga människor, som av elakhet förföljer de fattiga. Låt all ondska som de tänkt ut för andra komma över dem själva!
3 De skryter med allt ont de tänker göra. De hånar Gud och gratulerar dem som Herren avskyr, dem som bara är ute efter pengar.
4 Dessa ogudaktiga människor är högfärdiga och dryga och säger: Det finns ingen Gud. De tänker inte längre än så.
5 Ändå lyckas de i allt vad de gör, och deras fiender faller inför dem. De ser inte det straff, som väntar dem.
6 De skryter med att varken Gud eller människor kan slå ner dem. På något sätt kommer de att finna en utväg!
7 Deras munnar är fyllda av gudlöshet, lögn och utpressning. De skryter alltid med sina onda planer.
8 De lägger sig i bakhåll i stadens mörka gränder och mördar dem som går förbi.
9 De smyger tysta omkring som lejon och väntar på att få kasta sig över de fattiga, ja, som jägare fångar de sina offer i fällor.
10 Deras hjälplösa offer krossas brutalt av deras överlägsna styrka och faller av deras slag.
11 Gud ser oss inte, han kommer aldrig att få veta det! säger de ogudaktiga för sig själva.
12 Herre, res dig! Gud, krossa dem! Glöm inte de fattiga och alla andra som har det svårt!
13 Varför låter du de ogudaktiga komma undan? De tror ju att du aldrig kommer att ställa dem inför rätta.
14 Herre, du ser allt vad de gör. Du har lagt märke till varje ond handling. Du vet vilken nöd och vilka lidanden de har orsakat. Straffa dem nu! Herre, de fattiga litar på dig. Och du är känd som den som hjälper de föräldralösa.
15 Ta ifrån dessa onda människor deras makt! Förfölj dem tills de allesammans är utrotade.
16 Herren är kung för evigt. De som följer andra gudar måste försvinna från hans land.
17 Herre, du känner till de ödmjuka människornas längtan. Du lyssnar till deras rop och tröstar deras hjärtan, och du hjälper dem.
18 Du hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta, så att dessa dödliga människor inte längre kan skrämma dem.
Den som tror behöver inte fly.
11 Jag litar på Herren. Varför säger ni då till mig: Fly upp till bergen, där du kan hitta en säker plats?
2 De ogudaktiga har spänt sina bågar, de siktar från sina bakhåll och är beredda att avlossa pilar mot Guds folk. Oordning råder
3 och allt har brutit samman. Vad kan de rättfärdiga göra, utom att fly?
4 Men Herren är fortfarande i sitt heliga tempel och han regerar alltjämt från himlen. Han vakar noga över allt som händer här på jorden.
5 Han prövar både de rättfärdiga och de ogudaktiga. Han hatar dem som älskar våld.
6 Han ska låta eld och svavel regna ner över de ogudaktiga och hans glödande vind ska bränna upp dem.
7 Gud är god och älskar rättfärdighet. De gudfruktiga ska få se hans ansikte.
Saul ber om nåd
24 Jag har syndat, erkände Saul slutligen. Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.
25 Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren!
26 Men Samuel svarade: Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel.
27 När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.
28 Då sa Samuel till honom: Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.
29 Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!
30 Då vädjade Saul: Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud.
31 Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.
32 Sedan sa Samuel: För hit kung Agag. Agag kom med ett leende på läpparna, för han tänkte: Nu är nog det värsta över, och jag är räddad!
33 Men Samuel sa: På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa ska din mor nu bli barnlös.Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34 Sedan gick Samuel hem till Rama, och Saul återvände till Gibea.
35 Samuel träffade aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom, och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Petrus botar Aineas och Dorkas
32 Petrus reste från plats till plats för att besöka dem, och på sina resor kom han också till de troende i staden Lydda.
33 Där träffade han en man, som hette Aineas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år.
34 Petrus sa till honom: Aineas! Jesus Kristus har botat dig. Res dig upp och bädda din säng! Omedelbart blev han botad.
35 Och hela befolkningen i Lydda och Saron började tro på Herren, när de såg Aineas gå omkring frisk och kry.
36 I staden Joppe fanns det en kvinna som hette Dorkas, en troende som alltid gjorde gott mot andra, särskilt mot de fattiga.
37 Vid den tiden blev hon sjuk och dog. Hennes vänner gjorde henne i ordning för begravningen och lade henne i ett rum en trappa upp.
38 Men när de hörde att Petrus var i närheten av Lydda, skickade de iväg två män för att be honom komma till dem i Joppe.
39 Det gjorde han. Så snart han kom dit, tog de honom med en trappa upp i huset där Dorkas låg. Rummet var fyllt av gråtande änkor, som visade Petrus de förkläden och andra plagg som Dorkas hade gjort åt dem.
40 Då sa Petrus till alla att lämna rummet. Sedan böjde han knä och bad. Därefter vände han sig till den döda och sa: Res dig upp, Dorkas, och då öppnade hon sina ögon.
41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och ropade på de troende och änkorna för att de skulle komma in och se att hon levde.
42 Nyheten spreds i hela staden och många började tro på Herren.
43 Och Petrus stannade ganska länge i Joppe och bodde under tiden hos garvaren Simon.
56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor för att balsamera honom. Men när solen gick ner och det blev sabbat höll de sig stilla i enlighet med den judiska lagens bestämmelser.
Jesus uppstår från de döda
24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.
2 Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.
3 Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.
4 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.
5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?
6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?
8 Då kom de ihåg det,
9 och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.
10 Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.
11 Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®