Book of Common Prayer

När bäste vännen förråder dig

^1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!

³ Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.

⁴ Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.

⁵ Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.

⁶ Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.

⁷ Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

⁸ Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.

⁹ Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.

¹⁰ Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.

¹¹ Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.

¹² Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.

¹³ Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.

¹⁴ Men det var du, min vän och följeslagare.

¹⁵ Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!

¹⁶ Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.

¹⁷ Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!

¹⁸ Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.

¹⁹ Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.

²⁰ Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.

²¹ Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.

²² Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!

²³ Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.

²⁴ Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

Herre, du genomskådar mig

139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.

² Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.

³ Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.

⁴ Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.

⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

⁶ Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.

⁷ Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.

⁸ Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.

⁹ Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,

¹⁰ så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.

¹¹ Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt

¹² så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.

¹³ Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.

¹⁴ Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.

¹⁵ Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.

¹⁶ Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!

^17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

¹⁹ O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.

²⁰ De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.

²¹ Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.

²² Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.

²³ Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!

^2-3 Mose sammankallade hela Israel och sa till dem:Ni har med era egna ögon sett de stora plågor och väldiga under som Herren lät komma över Farao och hans folk i Egypten.

⁴ Men ännu har Herren inte gett er hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör!

⁵ I fyrtio år har Gud lett er genom öknen utan att era kläder och skor slitits ut.

⁶ Ni åt inget bröd och drack inget vin eller andra jästa drycker. Han lät er gå igenom allt detta för att ni skulle förstå att Herren är er Gud, och att han har omsorg om er.

⁷ När vi kom hit drog kung Sihon från Hesbon och kung Og från Basan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem.

⁸ Vi tog deras länder och gav dem åt Rubens och Gads stammar och åt Manasses stam.

⁹ Om ni följer allt i det här förbundet, så ska ni få framgång i allt vad ni gör.

¹⁰ Ni allesammans, ledare, domare, tjänstemän och alla andra män, står i dag inför Herren, er Gud,

¹¹ tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos er och hugger er ved och bär ert vatten.

¹² Ni står här för att ingå ett förbund med Herren, er Gud, ett förbund som han upprättar här i dag.

¹³ Han vill i dag bekräfta att ni är hans folk och att han är er Gud, alldeles som han lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob.

^14-15 Detta förbund gäller inte bara för er, som står här inför honom i dag, utan också för alla kommande generationer i Israel.

Ge i glädje

9 Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.

² Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.

³ Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.

⁴ Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!

⁵ Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.

⁶ Men kom ihåg att om ni ger lite, så kommer ni att få lite. En bonde som bara sår några få korn får bara en liten skörd, men om han sår mycket, så får han skörda mycket.

⁷ Var och en måste bestämma sig för hur mycket han ska ge. Tvinga inte någon att ge mer än han verkligen vill. Det är de glada givarna som Gud värdesätter.

⁸ Gud kan slösa sina gåvor över er och ge er allt ni behöver och mer därtill, och det kommer inte bara att räcka till för era egna behov, utan det kommer att bli så att ni med glädje kan ge till andra.

⁹ Skriften säger: Den gudfruktige är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek.

¹⁰ Samme Gud, som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska ge er mer och mer säd att så. Sedan ska han låta den växa så att ni får igen rikligt. På samma sätt ska er kristna tro bära rik frukt.

¹¹ Ja, Gud ska ge er mycket så att ni kan ge bort mycket, och när vi lämnar era gåvor till dem som behöver dem, så kommer de att tacka och lovprisa Gud för er hjälp.

¹² Resultatet av er insats får alltså dubbel effekt. De människor som lider nöd blir inte bara hjälpta, utan de kommer dessutom att flöda över av tacksamhet till Gud.

¹³ De kommer inte bara att glädja sig över er generositet. De kommer också att förstå att er tro är äkta när den visar sig i det goda ni gör.

¹⁴ Och de kommer att längta efter er och be innerligt för er på grund av denna underbara Guds nåd som har blivit synlig genom er.

¹⁵ Tacka Gud för hans Son. Han är en gåva som är alltför underbar för att kunna uttryckas i ord.

Jesus välsignar barnen

¹⁵ En dag tog några mödrar med sig sina småbarn till honom för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.

^16-17 Då kallade Jesus till sig barnen och tillrättavisade lärjungarna och sa: Låt de små barnen komma till mig! Skicka inte iväg dem. Guds rike tillhör dem som är som små barn och som med fullt förtroende kommer till Gud. Och den som inte har en sådan tro som de, kommer aldrig dit in.

Jesus talar med en rik ung man

¹⁸ En gång ställde en rik och ansedd man denna fråga till honom: Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?

¹⁹ Förstår du vad du säger när du kallar mig god? frågade Jesus honom. Det är bara Gud som är god och ingen annan.

²⁰ Men när det gäller din fråga om evigt liv så vet du väl vad de tio budorden säger: var inte otrogen i ditt äktenskap, mörda inte, stjäl inte, ljug inte, hedra dina föräldrar och så vidare.

²¹ Mannen svarade: Jag har hållit vartenda ett av dessa bud sedan jag var ett litet barn.

²² När Jesus hörde detta svarade han: Du saknar fortfarande något. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

²³ Men när mannen hörde detta, gick han mycket olycklig därifrån för han hade gott om pengar.

²⁴ Jesus såg efter honom när han gick och sa till sina lärjungar: Hur svårt det är för de rika att komma in i Guds rike!

²⁵ Det är lättare för en kamel att tränga sig igenom ett nålsöga, än det är för den som klamrar sig fast vid sina rikedomar att komma in i Guds rike.

²⁶ De som hörde honom säga detta utropade: Om det är så svårt, kan då någon över huvud taget bli frälst?

²⁷ Han svarade: Det människor inte kan, det kan Gud!

²⁸ Då sa Petrus ivrigt: Vi har lämnat våra hem och följt dig.

²⁹ Ja, svarade Jesus, och alla som har gjort vad du har gjort, alla som lämnat hem, hustru, bröder, föräldrar, eller barn för Guds rikes skull

³⁰ kommer att få det tillbaka många gånger om och dessutom få evigt liv i den värld som ska komma.