Book of Common Prayer

Herren tänker på mig

^1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.

³ Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.

⁴ Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.

⁵ Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.

⁶ Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.

⁷ Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.

⁸ Därför säger jag: Här är jag.

⁹ Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!

¹⁰ För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.

¹¹ Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.

¹² Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.

¹³ Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.

¹⁴ Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!

^15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!

¹⁷ Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!

¹⁸ Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!

Bara du kan hjälpa

David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.^1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!

⁴ Lyssna till min bön,

⁵ för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.

⁶ Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.

⁷ Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!

⁸ Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.

⁹ Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.

Herre, förlåt mig

En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.^1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig

⁴ och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!

⁵ Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.

⁶ Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.

⁷ Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.

⁸ Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!

⁹ Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!

¹⁰ Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.

¹¹ Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.

¹² Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!

¹³ Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!

¹⁴ Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!

¹⁵ Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.

^16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!

¹⁸ Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.

¹⁹ Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.

²⁰ Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.

²¹ Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.

Böner till Herren inför särskilda tillfällen

26 När du har kommit in i landet och intagit det och bosatt dig där,

^2-3 ska du som ett offer bära fram det första av varje års skörd inför Herren i hans helgedom. Bär fram det i en korg till den tjänstgörande prästen och säg till honom: 'Med den här gåvan bekräftar jag att Herren, min Gud, har fört mig till det land han lovade mina förfäder.'

⁴ Prästen ska då ta korgen och ställa den framför altaret.

⁵ Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: 'Mina förfäder var kringvandrande arameer, som flydde till Egypten. De var inte så många, men i Egypten växte de till en folkrik och mäktig nation.

^6-7 Egyptierna behandlade oss illa, och vi ropade till Herren Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, våra svårigheter och vårt förtryck

⁸ och förde oss ut ur Egypten genom mäktiga under och med stark hand. Han gjorde väldiga under inför egyptierna,

⁹ och han har lett oss till den här platsen och gett oss det här landet, som flyter av mjölk och honung!

¹⁰ Och nu, Herre, bär jag fram ett prov från min första skörd i det land som du har gett mig.' Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbed honom.

¹¹ Därefter ska du gå och ordna till en fest och bjuda på allt det goda som han har gett dig. Fira festen tillsammans med din familj och med de leviter och främlingar som bor hos dig.

¹⁶ Jag tackar Gud för att han har gett Titus samma ivriga omsorg om er som jag själv har.

¹⁷ Det är med glädje som han följer mitt förslag att besöka er igen, men jag tror att han hade kommit i alla fall, för han är mycket angelägen om att få träffa er!

¹⁸ Jag ska också skicka en annan välkänd broder med honom, en som i alla församlingarna är en mycket uppskattad förkunnare av de goda nyheterna.

¹⁹ Församlingarna har utsett honom att resa med mig och överlämna gåvan till Jerusalem. Herren blir ärad genom detta, och det kommer också att visa vår iver att hjälpa varandra.

²⁰ Genom att resa tillsammans kan vi skydda oss mot misstankar, för vi är angelägna om att ingen ska kunna anmärka på vårt sätt att ta hand om denna stora gåva.

²¹ Gud vet att vi är ärliga, men jag vill att alla andra ska tro det också. Det är därför som vi gör på detta sätt.

²² Jag skickar ännu en broder till er, som vi av erfarenhet känner som en ärlig och uppriktig kristen. Han är speciellt intresserad av denna resa och ser fram mot att träffa er, eftersom jag har berättat för honom om er iver att hjälpa till.

²³ Om någon undrar vem Titus är så säg att han är min medarbetare i allt som också vill hjälpa er. Säg också att de andra båda bröderna representerar församlingarna här och att de med sina liv ärar Kristus.

²⁴ Ta emot dessa män med kärlek och låt församlingarna se hur rätt jag har haft när jag har berömt dem.

Männen som bad på olika sätt

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för några som skröt med sin egen rättfärdighet och hånade alla andra:

¹⁰ Två män gick till templet för att be. En av dem var en stolt, självgod farisé. Den andre var tullindrivare och en riktig bedragare.

¹¹ Den stolte farisén sa mera för sig själv än till Gud: 'Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som den där bedragaren där borta! För jag lurar aldrig någon, jag är aldrig otrogen i mitt äktenskap,

¹² jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel av allt jag tjänar.'

¹³ Men den ohederlige tulltjänstemannen stod på avstånd och vågade inte ens lyfta sina ögon mot himlen då han bad, utan slog sig för bröstet i sin sorg och ropade: 'Gud, förbarma dig över mig, stackars syndare.'

¹⁴ Jag säger er att syndaren och inte farisén gick hem befriad från sin skuld! Den som framhäver sig själv ska förödmjukas, men den som inte gör det ska bli ärad.