Book of Common Prayer
Övergiven, men inte besegrad
1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.
3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.
4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!
5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.
6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.
8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!
18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
Falska anklagelser
35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!
2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.
3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!
4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!
5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!
7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.
8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.
9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.
10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
Sammanfattning av de tio buden
5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa: Lyssna nu mycket noga till alla de lagar, som Gud har gett er. Lär er dem och var angelägna att följa dem.
2-3 Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid berget Horeb - inte med våra förfäder, utan med oss, som lever i dag!
4 Han talade med oss ansikte mot ansikte från elden där vid berget.
5 Jag stod där som en mellanhand mellan er och Herren, för ni var rädda för elden och gick inte upp till honom på berget. Han talade till mig, och jag meddelade sedan hans lagar till er. Så här sa han:
6 'Jag är Herren, din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
7 Du ska aldrig tillbe någon annan Gud än mig.
8 Gör aldrig avgudar åt dig, och tillbe inga avbildningar, varken av fåglar, fiskar eller andra djur.
9-10 Du ska inte böja dig inför något sådant eller tillbe det, för jag är Herren, din Gud. Jag är en svartsjuk Gud, och jag kommer att sända förbannelse för fädernas synder ända ned till tredje och fjärde generationen bland dem som hatar mig. Men jag kommer att bevisa barmhärtighet till tusen generationer bland dem som älskar mig och håller mina bud.
11 Du får inte missbruka Herrens, din Guds, namn. Det kan jag inte acceptera.
12 Håll sabbaten helig. Det är mitt bud.
13 Arbeta de övriga dagarna,
14 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Inget arbete får utföras på den dagen, varken av dig eller av dem som bor i ditt hus, dina söner, döttrar, tjänare, oxar, åsnor eller din boskap. Utlänningar som bor hos dig ska också vila den dagen, ja, alla ska vila, precis som du.
15 Varför ska du då hålla sabbaten? Jo, det är för att ni som slavar alltid tvingades arbeta i Egypten. Kom ihåg att Herren, er Gud, ledde er ut ur detta genom väldiga under.
16 Hedra din far och din mor, så som Herren har befallt dig. Om du gör det, ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som han ger dig.
17 Du ska inte döda.
18 Du ska inte begå äktenskapsbrott.
19 Du ska inte stjäla.
20 Du ska inte ljuga eller vittna falskt mot din medmänniska.
21 Du får inte brinna av begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom för hans hem, egendom, tjänare, oxar, åsnor eller något annat som tillhör honom.'
22 Herren gav dessa bud till var och en av er. Han gav dem ur elden och ur molnet och ur det djupa mörkret på berget Sinai. Dessa var de enda bud han gav er vid det tillfället, och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
Vi är anförtrodda en dyrbar skatt
4 Det är Gud själv som i sin omtanke om oss har gett oss den underbara uppgiften att berätta om hans goda nyheter för andra, och därför ger vi aldrig upp.
2 Vi försöker inte lura människor att tro. Vi är inte intresserade av att arbeta på det sättet. Vi försöker aldrig få någon att tro att Guds ord är något annat än det är. Alla sådana skamliga metoder förkastar vi. Vi står inför Gud själv när vi talar, och därför säger vi sanningen, och alla som känner oss vet att det är så.
3 Om de goda nyheter som vi predikar är dolda för någon, så är de dolda för den som är på väg till evig död.
4 Satan, som är gud i denna onda värld, har förblindat en sådan människa, så att hon varken kan se ljuset från det glada budskapet, eller förstå det fantastiska i Kristi, vår Guds, härlighet som vi predikar om.
5 Vi går inte runt och predikar om oss själva, utan vi predikar att Jesus Kristus är Herre. Allt vi säger om oss själva är att vi är era slavar på grund av vad Jesus har gjort för oss.
6 För Gud som sa: Låt ljuset lysa i mörkret, har fått oss att förstå att det är hans härlighets ljus som lyser mot oss i Jesu Kristi ansikte.
7 Men denna dyrbara skatt ? den kraft och det ljus som nu finns inom oss ? b¤r vi i ett tillf¤lligt skal, det vill s¤ga i v¦ra svaga kroppar. Alla kan se att denna underbara kraft inom oss m¦ste komma fr¦n Gud, och inte kan vara v¦r egen.
8 Vi är på alla sidor omgivna av svårigheter, men inte nerbrutna eller utslagna. Vi ser ofta ingen utväg, men vi ger för den skull inte upp.
9 Vi är förföljda till det yttersta, men Gud överger oss aldrig. Vi blir nedslagna, men vi reser oss och fortsätter.
10 Våra kroppar hotas ständigt av döden, på samma sätt som Jesus hotades av döden. Därför kan alla se att det bara är den levande Kristus inom oss som skyddar oss.
11 Ja, vi lever i ständig fara för våra liv, därför att vi tjänar Herren, men det ger oss gång på gång tillfälle att låta Jesu Kristi kraft bli synlig i våra döende kroppar.
12 På grund av det vi predikar står vi ansikte mot ansikte med döden, men för er har det resulterat i evigt liv.
10 Bara den som är ärlig i det lilla kommer också att vara det i det stora. Och om man inte kan lita på er i småsaker, så kommer man aldrig att anförtro er det som är viktigt.
11 Om ni är opålitliga i fråga om jordisk rikedom, vem vill då anförtro er himmelrikets sanna rikedomar?
12 Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, hur ska Gud då kunna ge er det som tillhör er?
13 Varken ni eller någon annan kan tjäna två herrar. Ni kommer att vara lojala mot den ene och illojala mot den andre, eller ni kommer att se upp till den ene och se ner på den andre. Därför måste ni bestämma er. Man kan inte vara slav under pengar och samtidigt tjäna Gud.
14 När fariseerna hörde detta hånade de Jesus. De älskade nämligen pengar.
15 Då sa han till dem: Ni går omkring och ser förnäma och fromma ut när ni uppträder offentligt. Men Gud känner er och vet hur onda ni är, och han avskyr människor som försöker göra intryck.
16 Tills Johannes döparen började predika var Moses lag och profeternas budskap folkets vägvisare. Men så kom Johannes med de goda nyheterna att Guds rike stod för dörren. Och nu tränger ivriga människoskaror på för att komma in.
17 Men det betyder inte att lagen har förlorat sin kraft på en enda punkt. Tvärtom! Den är starkare och mer orubblig än himmel och jord.
18 Så en annan sak. Den som skiljer sig från sin hustru och lever tillsammans med någon annan gör sig skyldig till äktenskapsbrott. Men också den som gifter sig med en frånskild kvinna gör sig skyldig till äktenskapsbrott.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®