Book of Common Prayer
Gud straffar och räddar sitt folk
1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.
4 Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.
5 Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,
6 så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.
7 Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.
8 Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.
9 Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid.
10 De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar.
11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.
13 Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!
14 På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.
15 Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.
16 Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!
17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.
18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.
19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?
21 Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel
22 därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.
23 Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster
24 och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!
25 Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.
26 Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.
27 Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.
28 Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,
29 och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,
30 men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes.
31 De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män.
32 Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under.
33 Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck.
34 Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom.
35 Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar.
36 Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn.
37 Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften.
38 Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
39 för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust.
40 Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen!
41 Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad.
42 De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender.
43 De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter.
44 Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka.
45 Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten!
46 Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar.
47 Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel.
48 Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten.
49 Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest.
51 Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj.
52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.
53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.
54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.
55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.
56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.
57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.
58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.
59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.
60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,
61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.
63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.
65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,
66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.
67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.
68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.
70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren
71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.
11 Men var försiktiga så att ni inte glömmer Herren, er Gud, och trotsar hans befallningar.
12-13 När ni har blivit rika och fått det bra och har byggt fina hem att bo i, och när era hjordar har blivit stora och ert silver och guld förökats,
14 då måste ni se till att ni inte blir högfärdiga och glömmer bort Herren, er Gud, som fört er ut ur slaveriet i Egypten.
15 Se till att ni inte glömmer den Gud som ledde er genom den stora och fruktansvärda öknen med dess farliga ormar och skorpioner och brist på vatten. Han gav er vatten från klippan.
16 Han mättade er med manna i öknen, en helt ny erfarenhet, för att ni skulle bli ödmjuka och er tro på honom skulle växa och han skulle kunna behandla er väl.
17 Han såg till att ni aldrig skulle kunna tro att det var er egen kraft och styrka som gav er framgång.
18 Kom alltid ihåg att det är Herren, er Gud, som ger er möjlighet att bli rika, och han gör det för att infria sitt löfte till era förfäder.
19 Men om ni glömmer Herren, er Gud och i stället tillber andra gudar och gör det som är ont, kommer ni att utplånas,
20 så som Herren har gjort med andra folk i det förflutna. Ni kommer att möta samma öde om ni inte lyder Herren, er Gud.
16 Därför, kära bröder, ska ni inte låta er ledas vilse.
17 Men allt som är gott och fullkomligt kommer från Gud, ljusets skapare, han som lyser i evighet utan förändring eller skugga.
18 Av sin egen fria vilja gav han oss det nya livet genom budskapet om sanningen och vi blev de första barnen i hans nya familj.
Ord som kräver handling
19 Kära bröder, glöm aldrig att det är klokt att lyssna, att tänka efter innan man yttrar sig, och att inte tappa humöret.
20 Ilska och irritation gör oss inte till goda människor, och det kräver Gud att vi ska vara.
21 Därför ska ni göra er av med allt som är orätt i era liv, både invärtes och utvärtes. Vi ska vara ödmjukt glada för det underbara budskap vi har tagit emot, för det ger oss frälsning.
22 Och kom ihåg att detta är ett budskap som vi ska lyda. Ni lurar er själva om ni tror att det räcker att lyssna.
23 Om en människa bara lyssnar och inte lyder, är hon lik en man som ser sitt ansikte i en spegel.
24 Så snart han går därifrån, kan han inte se sig själv längre eller komma ihåg hur han ser ut.
25 Men den som ständigt ser in i Guds fullkomliga lag, som gäller fria människor, kommer inte bara ihåg den, utan gör också vad den säger. Då ska Gud välsigna honom rikt i allt han gör.
26 Den som säger att han är en kristen men inte behärskar sin vassa tunga, bedrar sig själv, och hans kristendom är inte mycket värd.
27 Värdefull i Guds, vår Fars ögon däremot är tjänsten att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor, att troget tjäna Herren och att inte bli påverkad av gudlösheten i världen.
Jesus undervisar lärjungarna hur de ska be
11 En gång när Jesus hade stannat på ett ställe för att be, kom en av lärjungarna till honom och sa: Herre, lär oss en bön som vi kan be, precis som Johannes lärde sina lärjungar att be.
2 Och detta är den bön som Jesus lärde dem: Far, vi ärar ditt heliga namn. Vi ber att ditt rike snart ska komma.
3 Ge oss idag vad vi behöver för att leva,
4 och förlåt oss våra synder såsom vi förlåter dem som har gjort orätt mot oss. Skydda oss så vi alltid är trogna mot dig.
5-6 Han fortsatte att undervisa dem om bön och sa: Tänk dig att du går till en väns hus mitt i natten och knackar på och säger till honom: 'Låna mig lite bröd. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget som jag kan bjuda honom på.'
7 Han skulle då svara från sitt sovrum: 'Stör mig inte! Dörren är låst för natten. Vi har alla gått och lagt oss och barnen kan vakna. Jag kan absolut inte hjälpa dig den här gången.'
8 Men är det inte så att även om han inte gör det för att du är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge dig allt du behöver om du bara är envis och fortsätter att knacka.
9 Det är likadant med bönen. Fortsätt att be, och ni kommer att få. Fortsätt att söka, och ni kommer att finna. Knacka på och dörren kommer att öppnas.
10 För alla som ber ska få, och alla som söker ska finna. Och dörren ska öppnas för alla som knackar på.
11 Du som är far, inte ger du din pojke en sten om han ber om bröd? Eller en orm istället för en fisk,
12 eller en skorpion istället för ett ägg?
13 Om till och med syndiga människor som ni själva ger era barn goda gåvor, ska er himmelske Far naturligtvis ge den helige Ande till dem som ber honom om det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®