Book of Common Prayer
En bröllopssång för kungen
1-2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar! Jag ska skriva en sång till kungen. Jag har så mycket att säga. Ja, min tunga är som pennan hos den mest inspirerade diktare.
3 Du är den skönaste av alla.Du har verkligen talets gåva.Gud kommer alltid att välsigna dig.
4 Rusta dig, du mäktige kung,i din majestätiska glans.
5 Dra ut i triumf,försvara sanningen, ödmjukheten och rättvisan!Ja, gå framåt till stora segrar!
6 Dina pilar är vassa,de träffar dina fiender mitt i hjärtat.Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din makt kommer att bestå i evighet.Du regerar över ditt folk med rättvisa.
8 Du älskar det som är gottoch hatar det onda.Därför har Gud, din Gud,gett dig mer glädjeän någon annan.
9 Alla dina kläder doftar av dyrbar parfym. I dina palats, dekorerade med elfenben, spelas skön musik.
10 Kungadöttrar finns bland kvinnorna vid ditt hov. Och till höger om din tron står drottningen som bär juveler av finaste guld.
11-12 Du kungadotter, lyssna nu till vad jag säger. Tänk inte mer på ditt folk och din släkt. Du är vacker och kungen gläder sig åt din skönhet. Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Invånarna i staden Tyrus, de rikaste människorna i vår tid, kommer att överösa dig med gåvor och försöka skaffa sig förmåner hos dig.
14 Bruden, kungens dotter, väntar i sin kammare, klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 Hon är strålande vacker och går fram till kungen med sina bröllopstärnor i släptåg!
16 Under glädje och jubel går de i procession in genom palatsportarna!
17 Även dina söner kommer en dag att bli kungar och regera som dina förfäder. Och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska se till att ditt namn äras från generation till generation. Ja, jordens folk ska prisa dig i all framtid!
Gud är vår kung
1-2 Kom allesammans, gläd er och klappa i händerna! Ropa högt och jubla inför Herren!
3 Herren är en Gud över alla gudar. Han är hela jordens kung som människorna darrar inför.
4 Han lät oss segra över andra folk för att vi skulle lägga dem under oss.
5 Han utvalde det land i vilket vi lever. Vi är stolta över det. Vi är hans folk och han älskar oss.
6 Gud stiger upp på sin tron under mäktiga rop och trumpetstötar.
7-8 Sjung din lovsång till Gud. Ja, sjung ut din lovsång till vår kung, hela jordens kung!
9 Han sitter på sin heliga tron och regerar över folken.
10 De som styr över folken förenar sig med dem som bekänner Abrahams Gud. Han är mäktigare än alla kungar, och han ensam blir upphöjd och ärad över allt.
Gud älskar Jerusalem
1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.
3 Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.
4 Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.
5 Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.
6 Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.
7 De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.
8 Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.
9 Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.
10 Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.
11 Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa
12 och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.
13 Gå runt staden och räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.
15 Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.
12 Lyssna nu, mitt folk, mina utvalda! Jag ensam är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna över den. När jag talade blev de till.
14 Kom allesammans och lyssna! Vilken av alla era avgudabilder har sagt så här: Herren har allierat sig med Kores. Han ska använda honom för att göra slut på Babylons kungadöme.
15 Jag, Herren, säger så. Jag har kallat Kores. Jag har gett honom detta uppdrag, och jag ska se till att han har framgång.
16 Kom närmare mig och lyssna! Jag har alltid klart och tydligt talat om för dig vad som ska hända, så att du ska förstå det. Och nu har Herren Gud och hans Ande sänt mig med det här budskapet:
17 Herren, din befriare, den Helige i Israel, säger: Jag är Herren, din Gud, som vill undervisa dig för ditt eget bästa och leda dig på de stigar där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina lagar! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och våg efter våg av rättfärdighet.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit så talrika som sanden på världens alla havsstränder, alltför många för att kunna räknas, och jag skulle inte ha haft någon anledning att utplåna dig.
20 Men fly nu från er fångenskap! Lämna Babylon, och sjung när ni ger er iväg! Ropa ut till jordens alla hörn att Herren har befriat sina tjänare, sitt folk.
21 De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknen, för han delade klippan, och vattnet forsade fram så att de kunde dricka.
18 Sedan dröjde det tre år innan jag slutligen reste till Jerusalem för att besöka Petrus, som jag stannade hos i femton dagar.
19 Den ende av de övriga apostlarna som jag träffade den gången var Jakob, vår Herres bror.
20 Detta är exakt vad som hände, och Gud vet att jag inte ljuger för er.
21 Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag till Syrien och Kilikien.
22 De kristna i Judeen visste fortfarande inte ens hur jag såg ut.
23 Allt de visste var att man sa att han som förut var deras fiende nu predikade den tro som han tidigare försökt utrota.
24 Och de prisade Gud för min skull.
Paulus blir accepterad i Jerusalem
2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.
2 Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.
3 Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.
4 Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.
5 Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.
6 De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.
7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.
10 Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.
2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.
4 Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.
5 Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.
6 Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.
Jesus sänder ut de tolv
7 Och han kallade till sig sina tolv apostlar och sände sedan ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.
8-9 Han befallde dem att inte ta med sig något annat än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, inte ens ett par extra skor eller kläder till ombyte.
10 Håll er till ett enda hem i varje by. Flytta inte runt från hus till hus medan ni är där, sa han.
11 Och när man i en by inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå därifrån och bekymra er inte mer för dessa människor. De måste själva stå till svars för sitt handlande.
12 Så gick lärjungarna sin väg. Överallt dit de kom uppmanade de folk att vända sig bort från synden.
13 Och de drev ut många onda andar och botade många sjuka och smorde dem med olivolja.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®