Book of Common Prayer
Psalm 80
Bön om beskydd för Herrens vinstock
1 För sångmästaren, efter "Liljor", ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 Lyssna, du Israels herde,
du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
träd fram i glans.
3 Låt din makt vakna upp till att gå
framför Efraim och Benjamin och Manasse.
Kom till vår frälsning.
4 Gud upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge skall du vredgas på ditt folks bön?
6 Du har låtit dem äta tårars bröd
och givit dem tårars dryck i fullt mått.
7 Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
9 En vinstock flyttade du från Egypten,
du jagade bort hednafolken och planterade den.
10 Du röjde rum för den
och den slog rot och uppfyllde landet.
11 Bergen övertäcktes av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor.
12 Den bredde ut sina revor ända till havet
och sina skott ända till floden.
13 Varför har du brutit ner dess mur,
så att alla som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvinet från skogen frossar på den,
smådjuren på marken äter av den.
15 Gud Sebaot, vänd åter,
blicka ner från himlen,
se till och vårda dig om denna vinstock!
16 Skydda den vinstock som din högra hand har planterat,
den son som du har fostrat åt dig.
17 Den är förbränd av eld och nerhuggen.
Inför din förebrående blick går de under.
18 Håll din hand över mannen vid din högra sida,
över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Då skall vi inte vika ifrån dig.
Behåll oss vid liv, och vi skall åkalla ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Psalm 77
Guds tidigare under ger tröst i nödens tid
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,
jag vill höja min röst till Gud,
och han lyssnar till mig.
3 På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand uträckt och blir ej trött.
Min själ vill inte låta sig tröstas.
4 Jag tänker på Gud och klagar,
jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro och kan inte tala.
6 Jag tänker på tider som varit,
på år som för länge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sång.
Jag grubblar i mitt hjärta,
min ande tänker efter.
8 Skall då Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 Är det slut med hans godhet för alltid,
har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig,
eller har han i vrede
stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand inte är som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gärningar,
jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gärningar
och tänka på det du har gjort.
14 Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 Du är den Gud som gör under,
du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,
skyarna lät höra sin röst,
och dina pilar for omkring.
19 Din åska ljöd i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 Genom havet gick din väg,
din stig genom stora vatten,
och dina fotspår fann man inte.
21 Så förde du ditt folk som en hjord
genom Moses och Arons hand.
Psalm 79
Bön med anledning av Jerusalems förstöring
1 En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel,
de har orenat ditt heliga tempel,
de har gjort Jerusalem till en stenhop.
2 De har givit dina tjänares kroppar
till mat åt himlens fåglar,
dina frommas kött åt markens djur.
3 De har utgjutit deras blod som vatten
runt omkring Jerusalem,
ingen fanns som begravde dem.
4 Vi föraktas av våra grannar,
vi hånas av dem som är omkring oss.
5 Hur länge, Herre?
Skall du vredgas för evigt?
Hur länge skall din iver brinna som eld?
6 Utgjut din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över riken som inte åkallar ditt namn.
7 Ty de har ätit upp Jakob
och förstört hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar,
låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes,
ty vi har sjunkit mycket djupt.
9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och förlåt oss våra synder
för ditt namns skull!
10 Varför skulle hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken,
hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
11 Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sina smädelser mot dig, Herre.
13 Vi som är ditt folk och får i din hjord,
vi vill tacka dig för evigt,
vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.
Guds dom genom gräshoppor
1 Herrens ord, som kom till Joel, Petuels son.
2 Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant skett i era dagar
eller under era fäders tid?
3 Det här skall ni berätta för era barn,
era barn skall säga det till sina barn,
och deras barn till ett kommande släkte.
4 Det som blev kvar efter gräsgnagarna
åt gräshopporna upp,
det som blev kvar efter gräshopporna
åt gräsbitarna upp,
och det som blev kvar efter gräsbitarna
åt gräsätarna upp.
5 Vakna upp, ni som är druckna, och gråt,
jämra er, ni alla som dricker vin,
över att druvsaften har tagits bort från er mun.
6 Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt folk som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
och kindtänder som en lejoninna.
7 De har ödelagt min vinstock
och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken,
vita har grenarna lämnats.
8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9 Matoffer och drickoffer har tagits bort
från Herrens hus,
prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 Fältet är ödelagt,
marken sörjer,
ty säden är förstörd.
Det nya vinet har torkat bort,
och oljan har sinat.
11 Stå med skam, ni jordbrukare,
jämra er, ni vinodlare,
över vetet och över kornet,
ty skörden på fälten är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet har vissnat,
granatträdet, palmen och äppelträdet,
ja, alla träd på marken har torkat bort,
glädjen har vissnat bort från människors barn.
13 Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänar vid altaret.
Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
15 Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16 Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. 17 På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd 18 och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? 19 Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd. 20 Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."
21 Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. 22 Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, 23 och ingen lampas sken skall längre lysa i dig. Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda. 24 I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."
12 Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Liknelsen om den stora måltiden
15 En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike." 16 Jesus sade till honom: "En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar. 19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. 22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln