Book of Common Prayer
En bön för kungen
1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!
3 Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.
4 Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.
5 Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.
6 Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!
7 Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.
8 Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.
9 Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!
10 Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!
Kungen som segrar
1-2 Herre, kungen är glad över din styrka! Han jublar högt över att du har låtit honom segra.
3 Du har gett honom vad han innerst inne ville, allt vad han bett dig om.
4 När du satte honom på tronen, gav du honom framgång och lycka. Du satte en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han bad om ett långt, innehållsrikt liv, och du har gett honom det han önskade. Hans livsdagar sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din seger har du gett honom ära och beröm. Du har gjort honom hög och mäktig. Du har skänkt honom evig lycka.
7 Du har gett honom glädjen att ständigt få vara i din närhet.
8 Eftersom kungen litar på Herren och är beroende av hans orubbliga kärlek ska han aldrig stappla eller falla.
9 Med din hand, Herre, ska du fånga dina fiender, ja, alla som hatar dig.
10-11 När du visar dig, kommer din förtärande eld att förgöra dem. Du ska utrota dessa människor
12 som gör uppror mot dig, Herre. De kommer inte att lyckas.
13 De ska vända sig om och fly, när de ser hur dina pilar riktas mot dem.
14 Ta emot vår lovsång, Herre, för all din härliga makt! Vi vill sjunga om dig och fira din stora seger.
Både kung och präst
110 Herren sa till min herre, kungen: Sätt dig på min högra sida och regera. Jag ska besegra dina fiender, och de ska böja sig inför dig.
2 Herren har gjort dig till kung och i Jerusalem står din tron. Därifrån ska din makt utgå och du ska regera över alla dina fiender.
3 När du ställer upp din här kommer ditt folk frivilligt till dig, klädda i heliga kläder. Som daggen om morgonen kommer de unga männen, fulla av ungdomlig kraft.
4 Herren har gett ett löfte och kommer inte att bryta det. Han har sagt att du ska vara präst för all framtid, precis som Melki-Sedek.
5 Gud står vid din sida. På sin vredes dag ska han slå ner många kungar.
6 Han ska döma folken och slagfälten ska vara fyllda av lik.
7 Men själv ska han bli styrkt och uppfriskad av att dricka ur vattenkällorna vid vägen och därigenom segra.
Räddad från döden
116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.
4 Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!
5 Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!
6 Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.
7 Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.
8 Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.
9 Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.
10-11 Jag fortsatte att tro på honom även när jag var modlös och sa: Nu vet jag varken ut eller in, och man kan inte lita på någon.
12 Men vad kan jag nu göra för Herren som tack för allt han gjort för mig?
13 Jo, vid offermåltiden ska jag lyfta upp min bägare med vin för han har räddat mig.
14 Inför allt Guds folk vill jag visa att jag håller vad jag lovat.
15 Herren beskyddar alla som älskar honom, för de är dyrbara i hans ögon och han vill inte deras död.
16 Herre, du har befriat mig från mina bojor, och jag tjänar dig precis som min mor gjorde.
17 Därför vill jag ge dig ett tackoffer, och jag ska med hög röst bekänna att du är min Herre.
18-19 Här i templets förgårdar i Jerusalem, inför allt ditt folk, ska jag infria allt jag lovade inför dig. Halleluja!
Lova Herren alla länder!
117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,
2 för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!
17 Tre dagar efter ankomsten samlade han de judiska ledarna i staden till ett möte och talade till dem och sa:Bröder, jag blev arresterad av judarna i Jerusalem och överlämnades till den romerska staten för att ställas inför rätta, fastän jag inte har gjort något illa eller handlat emot någon av våra förfäders seder.
18 Romarna ställde mig inför rätta men ville frige mig, för de fann inget skäl till att döma mig till döden, vilket de judiska ledarna ville.
19 Men när judarna protesterade mot deras beslut, fann jag det nödvändigt att vända mig till kejsaren, för min avsikt var inte att anklaga mitt eget folk för något.
20 Det är anledningen till att jag bett er komma hit i dag för att vi skulle lära känna varandra. Jag ville tala om för er att det är därför att jag tror att Messias har kommit som jag är bunden med dessa kedjor.
21 De svarade: Vi har inte hört något ont om dig! Vi har inte fått något brev från Judeen eller några rapporter från dem som kommit från Jerusalem.
22 Vi vill gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om dessa kristna är att man överallt är emot dem.
23 Vi kom överens om att träffas igen en viss dag, och den dagen samlades ännu fler människor i det hus där Paulus bodde. Han berättade för dem om Guds rike och undervisade dem från Skriften om Jesus - både från de fem Moseböckerna och från profeternas böcker. Han började på morgonen och fortsatte sin undervisning ända till kvällen.
24 Några kom till tro, andra gjorde det inte.
25 Men sedan de diskuterat med varandra fram och tillbaka, gick de därifrån med Paulus sista ord ringande i sina öron: Den helige Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:
26 Säg till judarna: 'Ni ska höra och se, men inte förstå,
27 för era hjärtan är alltför tröga, och era öron lyssnar inte, och ni har tillslutit era ögon så att ni inte ser, för ni vill inte se och höra och förstå och vända er till mig för att bli botade.'
28-29 Därför vill jag att ni ska inse att denna frälsning är tillgänglig också för andra än judar och att de kommer att ta emot den.'
30 Paulus bodde två år i det hus han hade hyrt och välkomnade alla som kom på besök.
31 Och han berättade frimodigt för dem om Herren Jesus Kristus, och ingen försökte hindra honom.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, mötte de en stor skara människor,
38 och en man i folkhopen ropade till Jesus: Mästare, den här pojken är mitt enda barn.
39 Ofta tar en ond ande tag i honom. Då skriker pojken och vrider sig i kramper tills fradgan står om munnen på honom. Så håller anden på och lämnar honom nästan aldrig i fred.
40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det!
41 O, ni tröga människor som aldrig kan tro! utbrast Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta hit pojken.
42 När pojken var på väg mot honom, knuffade den onde anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onde anden att lämna pojken, och botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla som var med blev förvånade och förskräckta över den makt och kraft som visade sig i det som hänt.Medan folket fortfarande förvånade sig över vad han gjorde, sa Jesus till lärjungarna:
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
44 Lyssna noga på mig, och kom ihåg vad jag säger. Människosonen ska förrådas.
45 Men lärjungarna förstod det inte, och de begrep inte vad han ville säga. De vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
46 Istället började de diskutera om vem som skulle bli den främste av dem i det rike som Jesus talade om.
47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar och ställde därför ett litet barn bredvid sig
48 och sa till dem: Den som tar emot ett litet barn som det här, tar emot mig! Och den som tar emot mig tar emot Gud som sände mig. Den som själv håller sig för att vara liten är verkligen stor.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
49 Då sa Johannes plötsligt: Herre, vi såg en som använde ditt namn till att driva ut onda andar, och eftersom han inte är med oss försökte vi stoppa honom.
50 Men Jesus sa: Det skulle du inte ha gjort. För den som inte är mot oss är för oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®