Book of Common Prayer
Gud står på min sida
1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!
4 Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.
5 Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.
6 Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.
7 Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.
8 Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.
9 Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!
10 Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.
11 Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!
12 Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,
13 för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!
Herre, straffa mig inte längre
1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!
3 Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,
4 för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?
5 Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.
6 När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!
7 Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.
8 Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.
9 Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar
10 och kommer att svara på alla mina böner.
11 Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.
Herre, varför visar du dig inte?
10 Herre, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig när jag behöver dig som bäst?
2 Kom och ta hand om alla dessa ogudaktiga och högmodiga människor, som av elakhet förföljer de fattiga. Låt all ondska som de tänkt ut för andra komma över dem själva!
3 De skryter med allt ont de tänker göra. De hånar Gud och gratulerar dem som Herren avskyr, dem som bara är ute efter pengar.
4 Dessa ogudaktiga människor är högfärdiga och dryga och säger: Det finns ingen Gud. De tänker inte längre än så.
5 Ändå lyckas de i allt vad de gör, och deras fiender faller inför dem. De ser inte det straff, som väntar dem.
6 De skryter med att varken Gud eller människor kan slå ner dem. På något sätt kommer de att finna en utväg!
7 Deras munnar är fyllda av gudlöshet, lögn och utpressning. De skryter alltid med sina onda planer.
8 De lägger sig i bakhåll i stadens mörka gränder och mördar dem som går förbi.
9 De smyger tysta omkring som lejon och väntar på att få kasta sig över de fattiga, ja, som jägare fångar de sina offer i fällor.
10 Deras hjälplösa offer krossas brutalt av deras överlägsna styrka och faller av deras slag.
11 Gud ser oss inte, han kommer aldrig att få veta det! säger de ogudaktiga för sig själva.
12 Herre, res dig! Gud, krossa dem! Glöm inte de fattiga och alla andra som har det svårt!
13 Varför låter du de ogudaktiga komma undan? De tror ju att du aldrig kommer att ställa dem inför rätta.
14 Herre, du ser allt vad de gör. Du har lagt märke till varje ond handling. Du vet vilken nöd och vilka lidanden de har orsakat. Straffa dem nu! Herre, de fattiga litar på dig. Och du är känd som den som hjälper de föräldralösa.
15 Ta ifrån dessa onda människor deras makt! Förfölj dem tills de allesammans är utrotade.
16 Herren är kung för evigt. De som följer andra gudar måste försvinna från hans land.
17 Herre, du känner till de ödmjuka människornas längtan. Du lyssnar till deras rop och tröstar deras hjärtan, och du hjälper dem.
18 Du hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta, så att dessa dödliga människor inte längre kan skrämma dem.
Den som tror behöver inte fly.
11 Jag litar på Herren. Varför säger ni då till mig: Fly upp till bergen, där du kan hitta en säker plats?
2 De ogudaktiga har spänt sina bågar, de siktar från sina bakhåll och är beredda att avlossa pilar mot Guds folk. Oordning råder
3 och allt har brutit samman. Vad kan de rättfärdiga göra, utom att fly?
4 Men Herren är fortfarande i sitt heliga tempel och han regerar alltjämt från himlen. Han vakar noga över allt som händer här på jorden.
5 Han prövar både de rättfärdiga och de ogudaktiga. Han hatar dem som älskar våld.
6 Han ska låta eld och svavel regna ner över de ogudaktiga och hans glödande vind ska bränna upp dem.
7 Gud är god och älskar rättfärdighet. De gudfruktiga ska få se hans ansikte.
Jona flyr från Gud
1 Jona, Amittais son, fick detta budskap från Herren:
2 Gå till den stora staden Nineve och meddela detta från mig, Herren: 'Jag tänker förstöra dig, för din ondska når ända upp till mig!'
3 Men Jona var rädd för att gå till Nineve, så han försökte gömma sig för Herren. Han gick ner till kusten, till hamnen i Jafo, där han såg ett fartyg som just skulle segla till Tarsis. Han betalade för sig och gick ombord i förhoppningen att kunna fly till Tarsis och gömma sig för Herren.
4 När fartyget hade kommit ut på öppet vatten sände Herren plötsligt en så våldsam storm att fartyget var nära att gå under.
5 Sjömännen ombord blev rädda och var och en ropade desperat till sin gud om hjälp. För att lätta skeppet lämpade de lasten överbord.Men under allt detta låg Jona nere i skeppet och sov djupt.
6 Kaptenen gick då ner till honom och röt: Vad menar du med att ligga här? Hur kan du ligga och sova på det här sättet, när vi är nära att gå under? Upp med dig och be till din gud du också. Han kanske hör oss och kan rädda oss!
7 Besättningen bestämde sig då för att kasta lott för att se vem som kunde vara skyldig till deras olycka. Vem har retat gudarna och orsakat stormen? skrek de. När de kastade lott föll lotten på Jona.
8 Vad har du gjort? frågade de. Varför har vi råkat ut för den här fruktansvärda stormen? Vem är du? Vad har du för arbete? Från vilket land och folk kommer du?
9-10 Han svarade: Jag är jude. Jag tillber Herren, himlens Gud, som har skapat jord och hav. Men han berättade också att han var på flykt undan Herren.När männen hörde detta darrade de av rädsla, allt medan stormen tilltog i styrka. De ropade ilsket till Jona:
11 Varför gjorde du så? Vad ska vi göra för att lugna stormen?
12 Kasta mig i havet, sa Jona uppgivet. Då kommer det att bli lugnt igen. Jag vet att det är mitt fel att stormen kommit över oss.
13 Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Vinden hade tilltagit ännu mer.
14 Då ropade de till Herren: Herre, vi vill inte dö för den här mannens synder. Gör oss inte ansvariga för hans död, för detta är inte vårt fel. Du har sänt stormen över honom, och till det har du säkert dina goda skäl!
15 Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Havet blev genast lugnt!
16 Männen blev häpna över vad Herren gjorde, och de lovade högtidligt att tjäna honom och offrade till honom.
24 Plötsligt ropade Festus: Paulus, du är galen! Dina långa studier har gått dig på hjärnan!
25 Men Paulus svarade: Jag är inte galen, högt vördade Festus. Jag berättar bara lugnt och sansat vad som är sant,
26 och kung Agrippa känner till detta. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är välbekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!
27 Kung Agrippa, tror du på profeterna? Jag vet att du gör det.
28 Agrippa avbröt honom. Tror du att du med så svaga bevis kan övertala mig att bli kristen?
29 Och Paulus svarade: Vare sig mina argument kan anses svaga eller ej, så önskar jag inför Gud att både du och alla här som lyssnar skulle bli som jag, men utan bojor.
30 Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra och gick därifrån.
31 När de överlade efteråt var alla eniga, och de sa: Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.
32 Och Agrippa sa till Festus: Han skulle ha kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren!
Resan till Rom
27 Till slut blev alla arrangemang klara så att vi kunde börja vår resa med båt till Rom. En officer som hette Julius, och som var medlem av den kejserliga vakten, hade ansvaret för Paulus och flera andra fångar.
2 Vi seglade iväg med en båt som hade Grekland som slutmål, och som skulle lägga till på flera ställen längs den turkiska kusten. Jag borde tillägga att Aristarchos, en grek från Thessalonike följde med oss.
3 Följande dag lade vi till i Sidon, och Julius var mycket vänlig mot Paulus och lät honom gå i land för att besöka vänner och njuta av deras gästfrihet.
4 När vi seglade därifrån fick vi så stark motvind att det var svårt för skeppet att hålla kursen. Vi seglade därför norr om Cypern, mellan ön och fastlandet,
5 och passerade kusten till provinserna Kilikien och Pamfylien och lade till i Myra i Lykien.
6 Där hittade vår officer ett egyptiskt skepp från Alexandria som var på väg till Italien, och tog oss ombord på det.
7-8 Vi seglade i hårt väder under flera dagar. Till slut närmade vi oss Knidos. Då hade vindarna blivit så svåra att vi seglade förbi hamnen i Salmone och satte kurs mot Kreta. Vi kämpade hårt i blåsten, och mycket långsamt tog vi oss fram längs den södra kusten tills vi kom till Goda hamnarna, nära staden Lasaia.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
40 På andra sidan sjön tog folket emot Jesus med öppna armar, för alla hade väntat på honom.
41 Då kom en man som hette Jairos, föreståndare för en synagoga, och föll ner vid Jesu fötter och bad honom komma med hem,
42 för hans enda barn, en liten tolvårs flicka, höll på att dö. Jesus följde då med Jairos.
43-44 På vägen dit trängde sig folket på honom, och i folkhopen fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. Hon närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid hans mantel. I samma ögonblick stannade blödningen.
45 Vem rörde vid mig? frågade Jesus.När alla nekade, sa Petrus: Mästare, det är ju så många som tränger på från alla håll.
46 Men Jesus sa till honom: Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att läkande kraft gick ut från mig.
47 När kvinnan förstod att Jesus visste om hennes tilltag, började hon darra och föll på knä framför honom. Hon berättade varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.
48 Dotter, sa han till henne, din tro har botat dig. Gå i frid.
49 Medan han fortfarande talade till henne kom en budbärare från Jairos hus med nyheten att den lilla flickan hade dött. Det är ingen idé att du besvärar Mästaren längre, sa han till fadern.
50 Men när Jesus hörde vad som hänt, sa han till Jairos: Var inte rädd! Tro bara, så blir allt bra!
51 När de kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans far och mor.
52 Alla grät för flickans skull, men han sa: Sluta med er gråt! Hon är inte död, hon sover bara!
53 Då hånskrattade de åt honom för de visste ju att hon hade dött.
54 Men han tog hennes hand och sa: Res på dig, min lilla vän!
55 I samma ögonblick fick hon liv igen och reste sig genast upp. Ge henne något att äta! sa han.
56 Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hänt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®